Go to main navigation

Intervju

”Sverige får räkna med mindre inflytande”

Ska IMF reformeras måste Sverige och övriga Europa minska sin röstmakt i Valutafondens styrelse. "Men det behöver inte ske på bekostnad av inflytande över fondens verksamhet", säger Sveriges representant i IMF:s guvernörsstyrelse, riksbankschef Stefan Ingves.

Stefan IngvesStefan Ingves, Riksbankchef
och Sveriges representant i
IMFs guvernörstyrelse.

Få svenskar har samma erfarenhet av IMF:s arbete som Stefan Ingves. I sju år arbetade han som chef för Valutafondens avdelning för monetära och finansiella system. När han sedan år 2005 utsågs till riksbankschef tog han automatiskt plats som Sveriges representant i IMF:s guvernörsstyrelse.

Vilken roll anser du att IMF bör ha i världsekonomin framöver?

– I alla frågor som berör IMF är det viktigt att komma ihåg att fonden har 186 medlemsländer som alla måste få ut någonting av sitt medlemskap. Då är det naturligt att IMF:s roll blir ganska blandad. Många små länder kan till exempel inte låna pengar på den internationella kapitalmarknaden, vilket motiverar att vi har en internationell organisation som kan agera "lender of last resort". Sedan finns det rikare länder som sannolikt aldrig behöver låna, men som ändå kan må bra av att utsättas för en viss tillsyn.

– Därför tror jag att IMF även fortsättningsvis kommer att ha olika roller: en del utlåning, en del tillsyn, en del ren teknisk assistans och en viktig funktion när det gäller att diskutera den allmänna globala ekonomiska utvecklingen.

Räcker de förändringar av röstmakt i IMF:s styrelse som gjorts eller behövs det mer?

– Eftersom världsekonomin hela tiden ändras är det en evig diskussion om hur röstfördelningen ska se ut i valutafonden. Det är naturligtvis helt rimligt att de länder som vuxit väldigt kraftigt på senare år och dessutom har stora befolkningar också får ökad rösträtt i IMF:s styrelse. Men det måste ske på ett sådant sätt att små, rikare länder som till exempel Sverige även framgent företräds på ett bra sätt. Det får inte ske på bekostnad av andra länder hur som helst.

Det låter som en motsättning. Hur kan en tänkbar lösning se ut?

– Det är för tidigt att säga. Ett stort bekymmer är hur EU ska hantera sin representation. Om EU kunde företräda alla sina medlemsländer i ett sådant här sammanhang, vore det önskvärt ur Sveriges och andra små länders perspektiv. Men det har de hittills inte lyckats med, vilket har lett till att de stora länderna mer eller mindre talar för sig.

– På sikt lär det dock komma en ändrad sammansättning av IMF:s styrelse. Exakt hur den ska se ut går ännu inte att säga, men en möjlig lösning är att man begränsar eller helt tar bort antalet styrelseplatser där enskilda länder har en egen "stol". Alla stolar skulle då innehas av grupper av länder, ungefär som vi i Norden och Baltikum i dag delar på en plats. Därmed skulle man skapa ett system som gjorde det möjligt för ett större antal länder att komma till tals.

Är Sverige som land berett att minska sin röstandel i styrelsen?

– Det vet jag inte. Men vi får nog räkna med att vår andel av de sammanlagda rösterna kommer att minska så småningom, eftersom Sveriges ekonomi utgör en så liten del av hela världsekonomin. Men, å andra sidan, ser man till det som faktiskt har skett på senare år rör det sig nog inte om särskilt stora förändringar. Man brukar ändra på några tiondelar hit och dit, så i slutänden blir det nog ingen stor dramatik.

När försvinner regeln om att IMF:s verkställande direktör måste vara en europé?

– Jag vet inte vart det där tar vägen, men det är svårt att hävda att det är en rationell regel. Förr var det brukligt att göra på det sättet, så det återspeglar väl historien. Men det finns mycket som talar för att det varken bör eller behöver vara så. Men i slutänden hänger allt på vad världens stora länder bestämmer sig för. Det är de som har avgörandet i sina händer.

 

Tobias Hammar

Tip a Friend heading