Go to main navigation
_DSC8023_webb.jpg

Enligt FN har fler människor i världen nu tillgång till en mobiltelefon än till en toalett. Bilden är från Somaliland. 

Foto: Global Reporting

ANALYS

Är internet en mänsklig rättighet?

Är tillgång till ICT (Information och Communication Technology) på väg att bli en nödvändighet eller till och med en mänsklig rättighet jämförbar med tillgång till rent vatten? Kerstin Borglin har läst årets World Development Report som lanseras idag. Hon frågar sig varför rapporten inte trycker mer på samhällets ansvar.

World Development Report 2016 Digital Dividends ger en utförlig presentation av världsläget, kanske inte så mycket nytt för de som arbetar med frågorna, men definitivt läsvärd. En av huvudfrågorna är vad kommunikationsutvecklingen inneburit inom olika samhällsområden och vad den kommer att innebära för arbetsmarknaden? Rapporten har självklart lagt en viss tyngdpunkt på det finansiella området och på de möjligheter som ges inom företagande och innovation, men andra samhällsområden får också plats – hälsa, utbildning, myndigheter och andra samhällsfunktioner. Rapporten är laddad med exempel från alla världens hörn och stöder sig på samtal och seminarier med många olika typer av organisationer, både de med positiva och de med negativa erfarenheter av ICT-projekt.

Kanske kommer vi att om ett fåtal år se tillbaka på den här rapporten med en axelryckning och se det mesta som självklarheter, men likväl tjänar den ett syfte i dagsläget. Idag har den första entusiasmen över det nya mediet lagt sig, tillgången på fungerande nätverk börjar bli en självklarhet för en stor del av det globala samhället. Samtidigt stegras inte bara kraven och förväntningarna, utan även misstankarna om att ICT kanske inte kommer att lösa alla mänsklighetens problem – kanske skapar ICT till och med ytterligare några?

När FN vill implementera de sjutton globala hållbarhetsmålen (Sustainable Development Goals (SDG) kommer ICT att vara en nödvändighet, inte bara för administration och uppföljning av själva arbetet, utan som en integrerad del av den globala utvecklingsagendan. Den information som finns i rapporten och hos de organisationer som medverkat kommer att utgöra en god grund för arbetet med hållbarhetsmålen - för något har vi lärt oss de senaste 20 åren. Så låt oss se på våra lärdomar från tre olika aspekter: teknik, ekonomi och kultur.

Olika möjligheter

Det faktum att en majoritet av världens befolkning har tillgång till någon form av fungerande mobiltelefoni innebär inte att alla har samma möjligheter till kommunikation. Det är stor skillnad mellan att ha en instabil anslutning med möjlighet till samtal och sms och en 4G-anslutning med i princip obegränsade nedladdningsmöjligheter. Denna skillnad är definitivt en begränsande faktor som utesluter väldigt många människor från samhällsservice, utbildning och finansiella tjänster.

Ekonomiska faktorer fortsätter att spela en stor roll. Att ansluta sig till nätverk och service är i många länder oerhört kostsamt och förbehållet en exklusiv minoritet. De möjligheter som erbjuds för till exempel IT-baserad samhällsservice utesluter därför idag stora delar av befolkningen av rent ekonomiska skäl.

Men den aspekt som väger tyngst är att utvecklingen av digitala tjänster idag har nått en teknisk nivå som innebär att nästa steg är inte en fortsatt jakt på nya lösningar, utan snarare ett arbete för att anpassa befintliga lösningar till kulturella olikheter som språk och utbildningsnivå. Detta ställer krav på utvecklare, beställare och användare. Icke desto mindre är, ICT -utvecklingen ett faktum och en självklarhet för den uppväxande generationen och det är nödvändigt att globalt arbeta intensivt för att de fördelar som IT- revolutionen innebär kommer alla till del och faktiskt bidrar till förbättrad service, hälsovård och utbildning.

Man hade dock kunnat önska att Världsbanken tryckt tydligare på behovet av reglering av telekommarknaden ur ett samhällsnyttigt perspektiv. Rapporten har en positiv syn på utvecklingen och lämnar inte mycket utrymme för integritetsfrågan och den enskilda individens säkerhet när marknaden riskerar att styras allt mer monopolistiskt av ett fåtal starka, vinstdrivande företag.

Sammantaget är rapporten en nyttig läsning och efter 350 sidor ställer man sig frågan ”är det möjligt att leva i en framtid utan IT?” Följdfrågan blir då ”bör då inte ICT vara en mänsklig rättighet?”

 

Kerstin Borglin

Tip a Friend heading