Go to main navigation
nytt.jpg

Stefan Löfven hade sällskap med kronprinsessan Victoria när Global Deal lanserades i New York förra året. En som däremot inte var intresserad av att delta var Electrolux vd Jonas Samuelson. Och Electrolux var långt ifrån ensamma om att tacka nej. 

Foto: Från vänster: Kristian Pohl, regeringen.se. Kate Gabor, kungahuset.se. Electrolux

analys

Global Deal – trög start för Löfvens prestigeprojekt

Det börjar bli lite pinsamt. Först tackade världstjärnorna nej, sedan uteblev flera storföretag.
Idag firar Global Deal – den svenska modellen på export –  ett år i FN-byggnaden i New York,  skriver OmVärldens Mikael Färnbo.

Den stjärnglans som statsminister Stefan Löfven hade hoppats på vid lanseringen av prestigeprojektet Global Deal i FN-skrapan i september förra året uteblev. Visserligen var både OECD-, ILO- och Världsbankschefen, samt en handfull statschefer, på plats.

Men de inbjudningar Löfven skickat till världsstjärnor som Alicia Vikander, Matt Damon, Meryl Streep och Bruce Springsteen hade inte bara fått nobben. De hade inte ens fått svar. Endast Meryl Streep hade bemödat sig att artigt men bestämt tacka nej.

Löfven fick som så ofta nöja sig med kronprinsessan Victoria.

I dag firar Global Deal ett år med ett så kallat hög-nivå-möte i New York. Det låter häftigt, men är i själva verket ett litet event i marginalen av mötet med FN:s generalförsamling. En timme i ett konferensrum mellan 17.30 och 18.30 på en måndag i FN-byggnaden.

Man får hoppas att de bjuder på mackor.

Global Deal är den svenska modellen på export – alltså den samverkansmodell mellan arbetsgivare och löntagare som växt fram i Sverige, vilket bland annat innefattar kollektivavtal och arbetsrättslagar. Tanken är att öka intresset i världen för vad man kallar social dialog – ett ordnat samtal mellan fack, företag och regeringar som i slutändan ska gynna alla parter.

Stater, fackföreningar, storföretag och arbetsgivarorganisationer är alla inbjudna att ”associeras” med Global Deal. Ingen skriver under något. Ingen förpliktigar sig till någonting. Det enda man gör är att välja att ”associeras” med Global Deal-andan.

I klartext: skriva sitt namn på en hemsida.

Trots det oerhört generösa upplägget har det första året gått minst sagt trögt. De fack som anslutit sig är främst svenska eller nordiska. Endast 16 stater har valt att gå med, varav endast tre andra EU-stater. Inte ens de nordiska länderna är med. I övrigt är det lite spridda skurar över jordklotet, med en del märkliga exempel.

Kambodja – en stat på väg mot hårdför diktatur – har till exempel valt att ”associeras” med Global Deal. På vilket sätt bidrar premiärminister Hun Sen till en förbättrad social dialog? Genom att fängsla oppositionspolitiker och människorättsförsvarare, sparka ut organisationer och släcka ned oberoende medier?

Bangladesh är med, trots sina omänskliga arbetsförhållanden i textilindustrin? Den ytterst repressiva diktaturen Etiopien har valt att ansluta sig. Vad handlar det om?

Står Nordkorea på tur?

Men de som allra mest lyser med sin frånvaro är företagen. Endast sex företag har anslutit sig, varav fyra svenska: H&M, ICA, Scania och Swedfund. (Under helgen, efter denna text skrevs har, två andra namn dykt upp på listan över företag och arbetsgivarorganisationer, reds. anm.). De första tre var med redan från start, och det sistnämnda är ett helstatligt bolag finansierat med biståndspengar.

Vid lanseringen hette det att Löfven fört ”positiva samtal” med Unilever, Securitas och SCA. Att en ”dialog pågår” med Kappahl, Siemens, Virgin, Fritidsresor. Och att Volvo, Skanska och SKF ”stöder tankarna bakom initiativet”.

Alla dessa ”positiva samtal” har på ett år kammat hem exakt noll och intet.

Men det kanske man hade kunnat ana redan från start. Av de 20 näringslivstoppar som var personligt inbjudna till lanseringen i fjol dök ingen upp. Flera av företagen uttryckte i sina svar en viss mättnad för den här typen av initiativ.

Electrolux vd Jonas Samuelson skrev till exempel att han avstod från att delta eftersom företaget redan har en ”fullgod plattform” för den här typen av frågor.

(Däremot verkar storföretagen mer sugna på att ta del av biståndets nya samverkansmodell – ett projekt som kritiserats eftersom facken stängts ute. Läs OmVärldens granskning av Storföretagens nya roll i biståndet).

Märkligt nog – med tanke på att Global Deal är statsministerns personliga prestigeprojekt – har trögheten i projektet även funnits inom regeringskansliet.

Efter lanseringen i september flyttades ansvaret i februari i år från statsrådsberedningen till UD. Först en månad senare i mars – ett halvår efter lanseringen – utsågs en samordnare och ett kansli inrättades. I dag arbetar fyra tjänstemän med frågan.

När tidningen Dagens Industri i våras ringde runt till de företag som redan från början uttryckt sitt stöd visade det sig att till exempel skogskoncernen SCA faktiskt tackat ja – men sedan inte hört något mer från regeringen.

Pressekreteraren Karl Stoltz konstaterade med viss förvåning att det efter bekräftelsen från regeringen inte hänt något. Och nu, inför ettårsjubileet, finns SCA:s namn fortfarande inte med på hemsidan.

Det är inte lätt att få till en social dialog när man inte ens är social med dem man för dialog med.

Mikael Färnbo

Tip a Friend heading