Go to main navigation
liberia-portratt-usipeace.jpg

Liberias president, Ellen Johnson Sirleaf, avgår nu efter tolv år vid makten.

Foto: USA Institute of Peace / CC 2017

analys

Liberia: Arvet efter ”Madame President”

Efter tolv år vid makten avgår Liberias president och en av världens mest välrespekterade politiska ledare. Vad blir hennes eftermäle, vad lyckades hon med – var är kritiken som hårdast? David Isaksson porträtterar Ellen Johnson Sirleaf.

Det är svårt att låta bli att tycka om Liberia; de mögliga, svartgrå fasaderna, vågorna som slår in över de skräpiga sandstränderna, inlandets livgivande grönska, människor som för det mesta har tid att prata och som sällan visar misstänksamhet – eller underdånighet!

Just därför är de mörka åren av besinningslöst inbördeskrig så svåra att förstå för den som ser Liberia idag: ett visserligen fattigt land, men där polisen är obeväpnad och till och med trafiken vänlig.

Kvinnorörelsen stod bakom

När Ellen Johnson Sirleaf valdes till Afrikas första kvinnliga president (2006) stod hon inför en allt annat än enkel uppgift: ekonomin var raserad, huvudstaden sönderskjuten, ingenting fungerade. Liberia var en i raden av misslyckade stater som världen med en djup suck skulle behöva ta ansvar för.

Men Ellen Johnson Sirleaf lyckades vända trenden. Med sin bakgrund på (bland annat) Världsbanken kunde hon prata med ekonomer på ekonomers vis. Hon fick ordning på utlandsskulden, attraherade investeringar och kapital. Tillväxten sköt i höjden, från en låg nivå, men ändå. Och i allt detta hade hon Afrikas kanske starkaste kvinnorörelse bakom sig.

Biståndet strömmade också in. 2004-2006 stödde Sverige fredprocessen med en mindre grupp militärer och vid samma period började vårt bistånd att växa rejält. 2010 var det dags att öppna en ambassad.

Det svenska engagemanget kan nog också ses som ett sätt att reparera skadan efter det svenska gruväventyret LAMCO då svenska intressen hämningslöst exploaterade (eller utvecklade, hur man nu ser på saken) Liberia, bara för att sedan helt dra sig ur.

Blev superstjärna

Under sina år vid makten blev Madame President – som hon ofta kallas – en internationell superstjärna på den biståndspolitiska himlen. Mer än kanske någon annan afrikansk president kom hon att representera Africa Rising – ett nytt och modernt Afrika – och det fanns inte en internationell kommitté som inte ville ha med henne i presidiet.

Visserligen var Ellen Johnson Sirleaf inte ung (hon är idag 78 år), men till sättet och attityden kändes hon flera decennier yngre än de flesta andra afrikanska ledare. Och för tusentals flickor och kvinnor i Liberia blev hon en symbol för att de faktiskt kunde ställa krav – och förändra sina liv! 2011 fick Ellen Johnson Sirleaf också Nobels Fredspris tillsammans med Leymah Roberta Gbowee och Tawakkol Karman (den sistnämnd från Yemen). Välförtjänt, tycker även hennes politiska fiender på hemmaplan.

Med tanke på landets historia är freden ett viktigt inslag i mångas vardag i Liberia. Foto: David Isaksson

"Krig är krig"

Ett av Ellen Johnson Sirleafs löften var att gå till botten med övergreppen och skapa en sanningskommission. Av den blev det inget. Flera av krigsherrarna, som den ökände Prince Johnson (som stympade och mördade den tidigare presidenten och kuppmakaren Samuel Doe), sitter i parlamentet och är en av kandidaterna i presidentvalet. Jag hör honom utfrågas i radio av en ganska tuff reporter, men den före detta krigsherren försvarar sig med att ”krig är krig”. Dessutom har han idag gjort betydligt mer för invånarna i Liberia än många andra kandidater, hävdar han.

En annan central fråga har varit – och är – korruptionen. Längs gator och vägar sitter skyltar som förnumstigt uppmanar människor att säga ”Nej till korruption”. Men Ellen Johnson Sirleafs sätt att hantera frågan blev allt annat än framgångsrik: tjänstemän och ministrar som ertappades med fingrarna i syltburken fick inte gå, utan förflyttades till ett annat område. Det har också funnits de som anklagat henne för att själv vara inblandad i korruption, dock utan att kunna presentera bevis.

Men tittar man på Transparency Internationals senaste rankning (2016)  så ligger Liberia faktiskt ungefär i mitten bland världens länder, på plats 90, betydligt bättre än både Tanzania och Moldavien. Så det kanske bara är liberierna som är onödigt stränga mot sig själva?

Madame President vågade

Rättskipningen är en annan källa till huvudvärk. Trots alla de workshops, utbildningar och seminarier som biståndet prackat på de stackars statstjänstemännen klagar kvinnorörelsen: ”Det handlar inte om kunskap eller om utbildning, utan om att börja jobba på allvar!”. Polisen, som bland annat får stöd av Sverige, får dock av de flesta godkänt.

Så kom ebola-epidemin. Internationella flygbolag slutade flyga på Liberia, grannarna stängde gränserna och landet blev allt mer isolerat. Och när invånarna i slumområdet West Point, som ligger som en halvö, mitt i centrala Monrovia, stängdes av från omvärlden, blev den internationella kritiken stenhård.

Madame President vågade. Hon åkte dit och pratade med mostern till den ihjälskjutna 16-åringen. Hur många politiker hade gjort det?

Nu är Liberia på väg uppåt, det känns.

High-five

Just den här dagen kokar landet av valkampanjande: 28 presidentkandidater, som alla vill och lovar ungefär samma sak (mindre korruption, fler jobb, bättre gatubelysning, utveckling och framsteg) så kloggar utfarterna igen till Monrovia.

Valet i Liberia närmar sig, vilket märks på gatorna i Monrovia. Foto: David Isaksson

Det är lätt förvänta sig våld och aggressioner. Men när jag ser valarbetare från två partier komma dansande från varsitt håll längs vägkanten ­blir det inte slagsmål, utan high-five! Grupperna strömmar igenom varandra – gröna mot vita – och det är lika fredligt som när två fotbollslag tackar varandra efter en match utan tjuvknep.

I det ögonblicket tänker jag att Ellen Johnson Sirleaf faktiskt åstadkommit något stort och jag kan inte låta bli att känna att världen borde vara tacksam över att den har politiska ledare som henne.

För som de liberianska småtjejerna säger:

 ”I want to be like Madame President!”

David Isaksson

Tip a Friend heading