Go to main navigation
jemen.jpg

Kvinnorna bad diktatorn Saleh och regimen att inte dra in Jemen i krig, i huvudstaden Sanaa, 2011.

Foto: Tanja Holm

ANALYS

Tyst omvärld inför desperat läge i Jemen

Kriget i Jemen går in i sin 14:e månad och landet är nu ett av världens största katastrofområden. Fredssamtalen ses som en sista utväg men de haltar. Tanja Holm gör en analys av en förtvivlad situation.

På arabiska heter det att man ska skicka en vis person som medlare, inte ge vederbörande råd. Fredsförhandlingar pågår under FN:s ledning och vem är skickad till Kuwait för att delta? Ingen från Arabiska vårens omfattande ungdomsrörelse, den som för bara några år sedan gav miljoner människor hopp om al-Yemen al-Jadeed (det Nya Jemen). Ett samhälle som skulle byggas från grunden och skyddas från korrumperade politiker och militär. Och inte heller deltar en enda representant för Hirak, den betydande folkrörelse som merparten av Söderns nästan fem miljoner invånare stödjer med krav på självständighet igen från Nord.

För en hållbar fred måste rimligen kvinnor vara med i varje steg av förhandlingarna, men bland ungefär 30 män har bara tre kunnat bryta sig in, trots att Jemen haft flera kvinnliga ministrar och fackföreningar för kvinnor.

I de för framtiden livsavgörande formella förhandlingarna sitter nu istället representanter för
1, en sedan länge överspelad president Abdo Rabbo Mansour Hadi, som aldrig valts av jemeniterna utan tillsattes genom ett avtal framtaget av diktaturerna på Arabiska halvön, (en man som har bjudit in Saudiarabien att bomba hans land och dess civila för att formellt återinrätta hans regering),

2, en paranoid houthimilis som söker erövra nord till syd, planterar minor i brott mot internationell lag, använder barnsoldater och har belägrat den öppensinniga entreprenörsstaden Taiz så som Bashar al-Assad i Syrien belägrat Madaya, och
3, en avsatt diktator Ali Abdullah Saleh, som regerade 33 år, är ansvarig för tusentals människors död (hans sju inbördeskrig ej inräknade), tortyr av samvetsfångar samt som inofficiellt stött al-Qaidaceller i syfte att krama pengar ur USA för dess kamp mot terrorismen. 

Värt att notera är att dessa tre saknar ett bredare stöd inom Jemen, där lokala grupperingar spelar en alltmer påtaglig roll, såsom motståndsrörelsen i Taiz och klanerna i södern som strider utan att egentligen stödja någon av de förhandlande parterna.

I fredssamtalen anklagar den ene den andre för att ha brutit vapenvilan 3694 gånger, får till svar att denne i sin tur brutit den 4000 gånger, som ett Bellmanskämt där dumheten skruvas upp. Nya hot framförs och man fastnar i detaljer kring hur förhandlingen ska föras. Att skratta går ändå inte, jemeniterna är för hungriga: 14,4 miljoner saknar mat, hälften av alla barn under fem hämmas i växten, enligt FN.

Minst 6500 människor har hittills dödats i krigsattackerna, merparten av saudiska bombplan och 30 000 har sårats, allt enligt Världshälsoorganisationen. Jemen var 2015 världens värst drabbade land vad gäller antalet internflyktingar. 2,8 miljoner har tvingats överge sitt hem, att söka skydd utomlands är omöjligt för de allra flesta. I nord måste de först smyga förbi houthimilisens berg och grottor för att sedan möta saudisk militär. I öst vakar öknen, tusen kilometer hetta, bensinen är slut och en vandring passerar både al-Qaida och IS. I väst, Röda havet där flyktingbåtarna från Somalia till Jemen nu går i motsatt riktning. Ett dussintal som styrde ditåt i somras kom ändå inte långt från fiskehamnen i Aden, houthimilisen prickade dem från stranden.

Jemeniterna sitter fast i ett krig där döden lurar också i magen. Saudiarabien har satt Jemen i blockad, trots att landet importerar 90 procent av sina livsmedel och så gott som all medicin. Så många som tio av Jemens 22 provinser är nu bara ett steg från svält, enligt World Food Programme.

Krisen är permanent. Före kriget rankades detta till ett av världens mest korrupta, minst fria och jämställda länder, samt Mellanösterns fattigaste. Nu alltså 50 000 bombanfall på det, 15 klusterbombsattacker även mot bostadsområden (Human Rights Watchs siffror). Den största internflyktingförläggningen har träffats, sjukvårdkliniker och skolor likaså. 21 miljoner jemeniter (motsvarande 80 procent av befolkningen) är i behov av humanitär assistans, majoriteten är idag utan. Hjälporganisationerna klarar inte att föra in nog med mat i landet.

Och omvärlden? EU är stumt. Sveriges kritik mot Saudiarabien har tystnat. FN:s säkerhetsråd röstade i april 2015 igenom resolution 2216 som innebär att världssamfundet ser kriget som berättigat; Gulfstaternas havererade plan för Jemen berömdes.

Inget internationellt vapenembargo alltså, trots uppgifter om att Saudiarabien brutit mot internationell rätt och humanitär internationell rätt. USA, Storbritannien, Frankrike och Kanada har tvärtom under det senaste året sålt Saudiarabien vapen för motsvarande 438 miljarder kronor. Och denna månads avslöjande att USA satt in marktrupper (mot al-Qaida) i södra Jemen stänker som tändvätska över fredsförhandlingarna. Igen tas fokus från diskussion om att parterna faktiskt ska släppa sina fångar, väpnade grupper dra sig tillbaka, tungt artilleri återlämnas till staten och riktning tas mot framtida val.

Ljuspunkter finns, förhandlingarna pågår fortfarande och vapenvilan har (om än gång på gång brutits) inneburit viss nedtrappning men också denna tredje fredsförhandling ser i skrivande stund ut att gå i stöpet.

Den allra största besvikelsen är ändå länderna som valt sida och spätt på polariseringen istället för att fördöma aggressionen, utreda krigsbrotten och sluta proppa in vapen och pengar i ett krig, i ett Jemen som nu pekas ut som ett av världens största katastrofområden.

 

Tanja Holm

Tip a Friend heading