Go to main navigation
Dag Hammarskjöld

När FN ska utse Ban Ki-moons efterträdare är det många drömmer om en ny Dag Hammarskjöld – i kvinnlig skepnad. På bilden Hammarskjöld tillsammans med sin företrädare, FN:s första generalsekreterare, norrmannen Trygve Lie, i april 1953.

Foto: UN Photo

ANALYS

Vågar FN välja en kvinna?

När FN:s säkerhetsråd i juli inleder arbetet med att hitta en ny generalsekreterare rullar det politiska spelets maskineri och kohandel igång. Traditionellt avgörs valet av säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar bakom lyckta dörrar, men i år har generalförsamlingen fått mer att säga till om. Nu undrar alla - vågar de välja en kvinna?

Över en kaffe i Stockholm, via Skype från Génève, i vimlet på FN:s världshumanitära toppmöte i Istanbul är budskapet från de FN-svenskar, som OmVärlden talat med detsamma: FN:s nuvarande generalsekreterare Ban Ki-moon har under sina tio år på posten varit en rätt beige figur.

Den reformprocess som inleddes före Ban Ki-moon har under hans tid avstannat. Istället har kritiken mot FN vuxit. Världens väpnade konflikter drar ut allt mer på tiden, 65 miljoner människor befinner sig på flykt och 125 miljoner är i akut behov av nödhjälp. FN som en gång skapades för att lindra nöden i världen tycks helt handlingsförlamat.

Enligt den svenska FN-diplomaten Anders Kompass beror FN:s låsning i mångt och mycket på chefernas brist på etik och moral. Svenskan Yasmine Sherif, som jobbat 25 år inom FN, menar att många av FN:s anställda saknar förmåga att känna empati.

Yasmine Sherif talar om FN-anställda som sitter och knappar på sina datorer på autopilot. När Anders Kompass chefer inte agerade på rapporter om fredsbevarande soldaters sexuella övergrepp på barn i Centralafrikanska republiken tog han saken i egna händer och offentliggjorde uppgifterna. För det straffades han med avstängning, frystes ut och pekades ut som skyldig till att barnen försatts i än större fara. Cheferna tvådde sina händer.

En av de chefer, som enligt en oberoende utredning bidrog till avstängningen, var Ban Ki-moons stabschef, Susana Malcorra. Hon är idag utrikesminister i Argentina och en av de hetaste kandidaterna till att bli FN:s generalsekreterare.

”En politiker är inte vad FN behöver nu”

Om Susana Malcorra blir generalsekreterare är det inte första gången FN:s säkerhetsråd ser mellan fingrarna på plumpar i meritförteckningen. Österrikaren Kurt Waldheim, generalsekreterare på 1970-talet, var under andra världskriget nazistisk soldat och med stor sannolikhet ett tyst vittne till svåra övergrepp på civilbefolkningen. 

Boutros Boutros-Ghali sålde, som utrikesminister i Egypten, i hemlighet vapen till huturegeringen i Rwanda. När han senare var generalsekreterare stod han handfallen när hutuerna använde samma vapen att slakta över en miljon människor 1994. Chef för FN:s fredsbevarande trupper var då Kofi Annan, som senare blev generalsekreterare och även erkände att han och andra FN-chefer inte agerade på FN-truppernas rapporter om vad som var på gång i Rwanda.

Uttrycket ”världens mest omöjliga jobb” myntades av FN:s första generalsekreterare, norrmannen Trygve Lie. Liksom Kurt Waldheim, Botrous Botrous-Ghali och Ban Ki-moon var han politiker innan han tillträdde posten.

De två generalsekreterare som ofta lyfts som förebilder är svensken Dag Hammarskjöld, och Kofi Annan, som många anser växte med åren. De var båda politiska tjänstemän och diplomater, liksom peruanen Javier Pérez de Cuéllar och burmesen U Thant, som också anses ha gjort ett bra jobb.

Risken med att utse en politiker till generalsekreterare är att hen kommer till arbetet med allt för mycket av egen agenda eller gammalt politiskt bagage. Det tror Peter Wallensteen, senior professor i freds- och konfliktsforskning vid Uppsala universitet, som menar att det inte är vad FN behöver nu.

Peter Wallensteen ser flera anledningar till att Dag Hammarskjöld och Kofi Annan anses ha lyckats som generalsekreterare. Dels underskattade FN:s säkerhetsråd deras kompetens, och dels var de båda två duktiga på att få organisationen med sig och använda den som ett redskap för sina syften.

– Det är fördelen med att utse en person som förstår hur en organisation fungerar. Många politiker är vana vid att tala om att så här ska det vara och sedan förväntar sig att någon utför det. En ämbetsman vet att det inte räcker, utan att man måste följa upp och gå vidare, säger Peter Wallensteen. 

Nästa generalsekreterare behöver också medial kompetens, anser Peter Wallensteen. Han får medhåll av Utrikespolitiska Institutets chef Mats Karlsson, tidigare kabinettsekreterare och vice ordförande för Världsbanken med ansvar för FN-relationer.

– FN lider av stora problem med förvaltning och det behövs en person som kan detta med förvaltning. Allt går inte att lösa, men en erfaren och eftertänksam person på området vet vad som går och inte går. Dessutom behövs det någon med mod att tala tydligt, vilket inte Ban Ki-moon lyckats med. Kofi Annan gjorde det, säger Mats Karlsson.

Profilen för nästa generalsekreterare är överlag entydig, oavsett vilka FN-svenskar OmVärlden talar med. Alla är överens om att det ska vara en diplomat, snarare än en politiker, och en person van att fatta svåra beslut och kunna kommunicera dem. Ett rivjärn med hårda nypor, säger någon. 

”Östeuropeerna tycker att det är deras tur och de har stöd av Afrika” 

Det avgörande beslutet om vem som ska leda FN ligger hos säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar. USA, Storbritannien, Frankrike, Kina och Ryssland har alla vetorätt och kan därför stoppa en kandidat till posten som generalsekreterare. Det gör att valet till syvende och sist avgörs av hur väl dessa fem länder kan komma överens om en kandidat, snarare än att valet baseras på meriter och kompetens.

En generalsekreterare får inte komma från någon av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, men det finns en inofficiell geografisk turordning att följa. Sedan FN grundades fördelas platser i organisationens olika råd och kommittér utifrån en geografisk indelning med rötter i kalla kriget då Europa var delat i öst och väst, och Australien, Nya Zealand, USA och Kanada tillhörde Västeuropa. Enligt denna turordning bör nästa generalsekreterare komma från Östeuropa. Något som Ryssland, som ingår i regionen lär driva hårt.

Den geografiska indelningen av regionerna kan tyckas förlegad, men dansken Mogens Lykketoft, som är ordförande i FN:s generalförsamling understryker att turodningen ännu spelar stor roll.

– Östeuropeerna själva är mycket upphängda på att det är deras tur och de får mycket stöd från Afrika. Där menar man att om de ska vara säkra på att det ska komma en generalsekretare från Afrika igen måste den geografiska ordningen hållas, säger Mogens Lykketoft. 

Att Östeuropa är den enda region som ännu inte haft posten som generalsekreterare har också präglat nomineringsprocessen. Av hittills elva nominerade kandidater är nio östeuropéer.

Kandidaterna har under våren presenterats inför generalförsamlingen och utsatts för öppna och inspelade utfrågningar. Ett förfarande som är historiskt eftersom tidigare val av generalsekreterare helt gjorts upp av de fem permanenta medlemmarna bakom lyckta dörrar.

Det är Mogens Lykketoft som har lett den nya öppna processen, men själv tonar han ner sin roll  i förändringen. Framför allt har den drivits fram av många av FN:s medlemsländer och civilsamhället, som också vill att nästa generalsekreterare ska väljas för endast en mandatperiod på sju år, istället för de fem år med möjlighet till omval som gällt hittills. Något som också Sverige ställer sig bakom.

– Vi vill se en mandatperiod på sju år utan möjlighet till omval så att vederbörande inte ska ägna sig så mycket åt att bli omvald, säger kabinettsekreterare Annika Söder. 

Kabinettsekreteraren hoppas, liksom Mogens Lykketoft även att säkerhetsrådet väljer fler än en av de nominerade kandidaterna och låter generalförsamlingen stå för det slutgiltiga beslutet. Traditionellt har säkerhetsrådet bara föreslagit en kandidat, som generalförsamlingen sedan formellt röstat ja till.

”Hellre en man som förstår sig på jämställdhet än en kvinna som inte gör det”

Ett annat önskemål från flera av FN:s medlemsländer är att det blir en kvinna på toppen. Detta efter åtta manliga generalsekreterare och totalt bara tre kvinnliga kandidater. 

Den här gången är fem av hittills elva nominerade kandidater kvinnor, men bara tre av dem är  östeuropéer. Allt fler länder, däribland Ryssland och Sverige, har också poängterat att kön knappast kan gå före kompetens.  

– Jämställdhetsfrågorna är viktiga och det är klart att det är på tiden att det blir en kvinna, men en kvinna som inte förstår sig på jämställdhet kan ju också existera och det är ju sämre än en man som förstår jämställdhetsfrågorna och även kan driva dem, säger kabinettsekreterare Annika Söder.

Mogens Lykketoft hoppas på en kvinna, men antyder också att det kan bli svårt att bortse från den geografiska turodningen och bland östeuropéerna råder det stor övervikt av män. Visserligen kan det tillkomma fler kandidater, men även FN:s sneda könsfördelning över lag talar emot  kvinnorna.

Av de 15 ambassadörerna i FN:s säkerhetsråd är en kvinna, USA:s ambassadör. I generalförsamlingen sitter det kvinnor på 37 av de 193 platserna. Ur det perspektivet vore det i det närmaste en sensation om en kvinna blir FN:s nästa generalsekreterare.

 

Erik Halkjaer

Tip a Friend heading