Go to main navigation

Debatt

Centern vill se klimatsatsningar i Afrika

När ett antal av världens miljö- och klimatministrar samlades i Seoul förra veckan var läget i de internationella klimatförhandlingarna ansträngt. Mindre än två månader innan FN:s kommande klimatmöte i Quatars huvudstad Doha är fortfarande flera positioner oklara.

Ändå är behovet av globala politiska överenskommelser om utsläppsminskningar mer akut än tidigare. Grönlandsisen smälter i rekordfart. Forskning visar att denna redan vid 1,5 graders temperaturhöjning kan passera en s.k. tipping point, den gräns där det kan vara omöjligt att stoppa avsmältningen. Andelen regionala och lokala konflikter till följd av brist på vatten och mat i klimatförändringarnas spår ökar, främst i Sahel-bältet.

I förhandlingarnas kanske mest centrala del, om hur Kyotoprotokollets andra period ska se ut från och med 1 januari 2013, har arbetet med texter gått framåt under året. Men det finns ännu ingen lösning på frågorna om utsläppsmål för parterna, hur pass verkningsfull den andra perioden är rent rättsligt och hur oanvända utsläppsrätter, så kallade AAUer, ska hanteras. Här måste något ske väldigt snart om Doha-mötet ska kunna göra någon skillnad.

Den övergripande prioriteringen i klimatförhandlingarna måste utgå från överenskommelsen som gjordes i Köpenhamn 2009. Fortfarande är det många länder med stora utsläpp som inte presenterat vad de är beredda att göra för att minska utsläppen till 2020. Vi måste kunna begära av alla parter att tillräckliga framsteg görs för att nå fram till ett avtal som håller världen så långt som möjligt under två graders global temperaturökning. Där har EU och andra industriländer ett särskilt ansvar att visa vägen.

EU hade vid senaste klimatförhandlingsmötet i Durban fruktbara direktsamtal med flera utvecklingsländer, främst ett antal ö-nationer och afrikanska regeringar. Det är viktigt att fördjupad dialog med dessa länder fortsätter i Doha. Förutom att det ger ny dynamik till samtalen, bidrar det till att stärka förtroendet mellan fattiga och rika nationer. Allt sedan Köpenhamnsmötet har fattiga länder känt sig svikna och visat lågt förtroende för att industriländer ska vidta klimatåtgärder och ge tillräckligt stöd till utsläppsreduceringar, kapacitetsutveckling och klimatanpassning.

Att nå framgång i klimatförhandlingarna är avgörande. Men då det går så långsamt behövs fler kompletterande processer.  Hit hör till exempel arbetet för att minska de jättelika subventioner som årligen går till fossila bränslen inom gruppen av länder som kallas ”Vänner till fossilsubsidiereform” och den koalition som arbetar för att minska utsläppen av kortlivade klimatpåverkande ämnen. Den sistnämnda har Sverige grundat tillsammans med bland annat USAs regering och ett flertal utvecklingsländer.

Klimatarbetet och det övergripande utvecklingsarbetet behöver bli mer integrerat. Slutsatserna från hållbarhetsmötet i Rio i juni, liksom FN:s plattform för arbetet med fattigdomsbekämpning efter Millenniemålens slutdatum 2015, talar sitt tydliga språk. Det är omöjligt att bygga välstånd och tillväxt i fattiga länder om man inte samtidigt gör insatser för klimatet. Den rika delen av världen har det övergripande ansvaret för att driva denna utveckling framåt. Centerpartiets inriktning i biståndspolitiken för kommande år tar tydligt avstamp i att Sverige övertygande ska kunna visa att båda aspekter – fattigdomsbekämpning och klimatförändringar – är lika viktiga. Vi tog strid för detta i årets förhandlingar om biståndsbudgeten och tänker fortsatt driva den linjen i regeringen.

För Centerpartiets del är det glädjande att regeringens klimatsatsning i biståndet fortsätter under 2013 med 500 miljoner kronor. Målet är att på det mest effektiva sättet i internationella fonder bidra till de fattigaste ländernas anpassning till ett förändrat klimat och till en miljömässigt hållbar utveckling. Insatser för att stödja anpassning till klimatförändringarna kan innebära åtgärder som syftar till att minska människors sårbarhet, exempelvis investeringar i hälsa, sanitet, fungerande ekosystem, uthålligt jordbruk och tillgång till vatten, liksom projekt för att ta fram avancerade väderprognoser. För Centerpartiets del är det självklart att tyngdpunkten av satsningarna ska ske i Afrika, som är den kontinent i världen som sannolikt drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Sverige tillhör den grupp av industriländer som har visat att vi är beredda på att satsa på anpassningsstöd och minskad sårbarhet mot klimatförändringar i fattiga stater. Vi hoppas nu på besked från fler länder i Doha i december om viljan att bidra till de fattigaste ländernas klimatarbete. Först när ord och fraser backas upp av konkreta medel, kan utvecklingsländerna känna förtroende. Och först då kan nödvändiga resultat nås i klimatsamtalen.

Lena Ek (C)
Miljöminister, ledamot av Centerpartiets VU

Kerstin Lundgren (C)
Riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson

Roger Tiefensee (C)
Riksdagsledamot, miljöpolitisk talesperson

Tip a Friend heading