Go to main navigation

Debattreplik

"Demokratibistånd bygger på orealistiska föreställningar"

Sverige borde satsa på småbönder snarare än på demokrati i Kenya. Utan en produktivitetsökning i jordbruket är förutsättningarna för utveckling dåliga. Det skriver den tidigare Sidamedarbetaren Anders Östman i en replik till Anders J Rönquist som är Sveriges biståndsråd i Kenya.

Först ett tack för uppskattningen av min debattartikel, även om min artikel främst syftade till att visa på Sveriges och Sidas brist på insikt om välståndsskapande faktorer och mindre om svenskt stöd till jordbruk.  Anders Rönquists svar är en bekräftelse på denna brist på insikt, som han delar med många inom svenskt bistånd idag. Argumenten är normativa, närmast känslomässiga.

Demokrati framhålls som viktigt för tillväxt och välstånd, likaså att korruptionen bekämpas bäst genom demokratin. Synsätten motsägs av både svensk och internationell forskning. Det handlar inte om huruvida vi tycker demokrati är bra eller dåligt, utan om sambandet mellan demokrati och välstånd, och vad vi kan påverka. Sambandet mellan graden av demokrati i till exempel Kenya och människors välfärd är närmast obefintlig.

Därmed inte sagt att demokrati inte är viktigt, men utländskt demokratistöd, som oftast bygger på orealistiska föreställningar om till exempel rättsväsendets oberoende och att samhällsstyrningen kan påverkas underifrån, har bara marginell påverkan. Frågan är om ett stöd på 125 miljoner kronor om året i Kenya har någon effekt alls på ökad demokratisering eller bättre samhällsstyrning. Var är bevisen?

Det finns få exempel i historien på länder som utvecklats utan att det först skapats ett överskott, en produktivitetsökning inom jordbruket. Kenya och flertalet länder i Afrika har underskott och låg produktivitet. Möjligheterna saknas därmed att genomföra den strukturella omvandling av ekonomin som till exempel har ägt rum i Sydostasien och vilken lade grunden för industrialiseringen. Ska ”svagare grupper” i Kenya bli delaktiga i tillväxten och välståndet visar all erfarenhet på att man måste börja med att ge småbönderna incitament för produktivitetsökningar.

Om Kenya på allvar ska göra något åt fattigdomen måste landets utvecklingspolitik handla om en strukturell förändring av ekonomin, ofta benämnd ekonomisk omvandling, där en produktivitetsökning bland småbönderna är helt avgörande. Småbönderna i Kenya vågar inte ta egna risker för att öka produktiviteten. Rätt utformade offentliga subventioner är då det enda alternativet och handlar inte bara om vad jordbruksministeriet gör utan om att staten sätter av 15-20 procent av den samlade statsbudgeten för ändamålet under decennier. Idag används mindre än fem procent för jordbruksändamål, medan statens lönekostnader får sluka hela 12 procent av BNP!

Jag tycker det är dags att svenskt utvecklingsbistånd till Afrika lämnar den ideologiska inriktning den fått under senare år och återgår till att bygga på realistiska föreställningar om vad som faktiskt skapar välstånd. Stödet till demokrati och mänskliga rättigheter har inte haft den effekt som avsågs och bör omformuleras i grunden om det ska ha något fortsatt berättigande. Utvecklingssamarbetet måste anpassas till verkligheten, inte tvärtom!

Anders Östman

Tip a Friend heading