Go to main navigation
Kenneth G Forslund

Foto: Riksdagen

Debatt

"Det räcker inte att prata om styrning"

Svenskt utvecklingssamarbete håller hög klass, åstadkommer resultat och står sig mycket väl i internationella jämförelser. Detta borde vara en god utgångspunkt för diskussioner och processer i syfte att ytterligare förbättra denna viktiga och omfattande verksamhet.

Men tyvärr tar en stor del av debatten kring biståndet istället avstamp i negativa utgångspunkter. Som socialdemokrat med en övertygelse om att solidaritet och utvecklingssamarbete är klokt beklagar jag detta.
Gunilla Carlsson har retoriskt lyft fram en ordning-och-reda-politik för biståndet men i verkligheten tycks oredan stor.

 Nu behövs åtgärder för att återställa förtroendet för biståndet och det tycks som att det arbetet måste börja hos den högst ansvariga – biståndsministern. Det räcker inte med att bara prata om styrning, man måste utöva den också.

Gunilla Carlssons misstroende mot biståndet rör själva biståndet som sådant. Ministern säger att hon inte kan hitta ”entydiga bevis” för att det svenska statliga biståndet har skapat förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Misstron riktas även mot biståndets mottagare och aktörer.

Från andra håll riktas misstro och kritik mot ministerns sätt att leda verksamheten på sitt eget departement och i relation till myndigheter och andra aktörer.

Ekot speglade nyligen den interna kritik som ska ha framkommit inom regeringskansliet när biståndsplattformen delades till andra departement. Denna kritik riktar sig såväl mot plattformens innehåll som hur den tagits fram i alltför slutna processer. Kritiken är dessvärre ingen överraskning.

Statskontoret har kritiserat styrningen av biståndet, plattformen som skulle komma tillrätta med den kritiken har fördröjts i det längsta. En konsultrapport om ledning och styrning av biståndet på UD talar om strukturproblem och ett förtroendegap, samarbetsstrategier har fått stå på standby och hela tiden tillkommer ny kritik mot hur biståndet styrs.
Med detta sagt vill jag vara mycket tydlig: Kritik mot missförhållanden och felaktigheter i biståndet – både i verksamhet och i styrning – är självklart viktigt. Sådant ska noga följas upp. Resultat, effektivitet och transparens är centralt.

Det behövs en utvecklande diskussion om hur man bäst når resultat. Biståndspolitiken har fyllt femtio år och världen har utvecklats och förändrats under den tiden. Goda resultat har åstadkommits men politiken måste hela tiden utvecklas.

För ett decennium togs ett steg framåt genom tillkomsten av politiken för global utveckling. Denna politik, PGU, är fortfarande grundläggande för utvecklingspolitiken. Men mer måste göras.

Vi socialdemokrater efterlyste nyligen framflyttade positioner för PGU efter tio år och vi är flera som har efterlyst konkreta förslag som bör läggas på riksdagens bord istället för att förändringar av biståndet görs i slutna former. Många vill också bidra med idéer och kompetens.
Svensk biståndspolitik behöver en positiv agenda för ett effektivt och kvalitetssäkrat arbete. Några viktiga frågor är:

- Öppenhet bör prägla beslutsprocesser och reformarbete.
- Rätt saker ska mätas och utvärderas, undvik överbyråkratisering.
- Jakt på kortsiktiga resultat får inte överskugga vikten av hållbar förändring på sikt.
- Ställ höga krav på alla aktörer, enligt samma måttstock.
- Främja saklig och rättfram debatt.
- Lägg vikt vid oberoende utvärderingar.
- Förtydliga styrningen.

Detta är några punkter som jag tror kan bidra till att skapa former för framtidens utvecklingssamarbete; för jobb och fattigdomsbekämpning, demokrati och mänskliga rättigheter, jämställdhet, hållbar utveckling och framtidstro.

Kenneth G Forslund

biståndspolitisk talesperson för socialdemokraterna

Tip a Friend heading