Go to main navigation
Pär Krause

Pär Krause, ekonom, frilansskribent och Afrikakännare.

Foto: Privat

Debatt

Klimatet: Se riskerna med stora utsläppsminskningar

När åtgärder i syfte att hejda den globala uppvärmningen kommer upp till diskussion riktas inte sällan udden mot påstådd klimatpåverkande produktion i många snabbväxande utvecklingsländer. Enligt FN:s klimatpanel IPCC måste utvecklingsländerna minska ökningarna av sina utsläpp med 15-30 procent till år 2020, och även om det i debatten heter att produktionen i berörda länder måste läggas om så handlar det i realiteten många gånger om att produktionen ska minska eller i vart fall begränsas.

Det heter till exempel att tillgänglig energi, bland annat i form av stora reserver av fossila bränslen i många utvecklingsländer, måste lämnas outnyttjade för att inte det beslutade tvågradersmålet ska äventyras. (DN Debatt 2013-10-09). Andra förslag går ut på att via höjda skatter begränsa den internationella handeln, som många av de nya tillväxtländerna blivit en större del av.

Men det finns skäl att inta en mer försiktig hållning och ställa sig kritisk till många av de nu framförda förslagen. För lika viktigt som att peka på riskerna med att äventyra tvågradersmålet är att peka på riskerna med att äventyra många länders tillväxtmöjligheter.

Den förhållandevis starka utvecklingen vi sett i många regioner de senaste årtiondena, som i sin tur lett till en betydande fattigdomsminskning, är resultatet av ökad produktion, ökad handel, ökad energiförbrukning och därmed också ökade koldioxidutsläpp.

Det är av yttersta vikt, både för utvecklingsländerna och deras befolkning och för världen i stort, att den starka utveckling vi sett de senaste åren inte bara fortsätter utan också förstärks. I dagsläget är det svårt att se hur det kan ske utan fortsatt utvinning och användning av fossila bränslen. Snarare är det så att så länge ny teknik saknas eller är otillräcklig så måste vi acceptera produktion som leder till ökade utsläpp. Att den rika delen av världen ska bidra med så kallat klimatbistånd ändrar i realiteten ingenting då bistånd – hur det än är utformat – knappast är en garant för reformer och utveckling, och heller inte alltid går till det som är det ursprungliga syftet.

Detta kan naturligtvis framstå som kontroversiellt att acceptera ökade utsläpp. Men alternativet, nämligen att säga till länder där en stor del av befolkningen fortfarande inte har tillgång till elektricitet eller rinnande rent vatten inte ska använda de energislag som finns i dag med hänvisning till ett beslut om att den globala genomsnittstemperaturen inte ska öka med mer än en viss nivå, torde vara åtminstone lika kontroversiellt. Och att ökat välstånd och bättre hälsa går hand i hand med ekonomisk tillväxt är en sanning som inte går att förneka.

Det finns också - föga förvånande - ett direkt samband mellan ekonomiskt välstånd och hur hårt klimatrelaterade katastrofer, det vill säga naturkatastrofer, slår mot ett lands invånare. Även om det absoluta antalet människor som drabbas av klimatkatastrofer har ökat sedan 1980-talet – främst till följd av befolkningsökningen – så visar sammanställningar från bland andra Världsbanken att starkare ekonomier inneburit att dödligheten till följd av samma katastrofer minskat under samma period.

Dessutom visar såväl historiska jämförelser som forskningsrön, bland annat från South African Institution of Civil Engineering och det norska klimatforskningscentret CICERO, på ett svagt, om ens något, samband mellan koldioxidutsläpp och klimatkatastrofer av typen torka och översvämningar. Om minskade utsläpp leder till lägre tillväxt så kan den paradoxala följden bli – inte att katastroferna blir färre – men väl att länderna drabbas hårdare när dessa väl inträffar.

Är det då överhuvudtaget möjligt att förmå utvecklingsländerna att minska sina utsläpp?

”De afrikanska länderna kommer aldrig under några omständigheter att gå med på åtgärder som slår mot deras tillväxt”, sade den sydafrikanske professorn Will Alexander i en intervju i Svensk Tidskrift för några år sedan (2010-03-12).

Det är en åsikt som förmodligen delas av många på den afrikanska kontinenten. Kanske är det dags vi på den norra och västra delen av jordklotet också inser riskerna med många av de förslag som nu förs fram, och ser den konflikt som faktiskt föreligger. I den ena vågskålen ligger ett temperaturmål, som allt fler ifrågasätter, både vad gäller mål och medel, och i den andra ligger miljoner – för att inte säga miljarder - människors möjligheter till en drägligare tillvaro.

Pär Krause
Ekonom, frilansskribent och Afrikakännare

Tip a Friend heading