Go to main navigation
Richard Nakamura, Patrik Ström och Robert Wentrup

Foto: Handelshögskolan Göteborgs universitet

DEBATT

Så kan den digitala klyftan minskas genom svenskt utvecklingsarbete

Internet kom med ett löfte. Alla oavsett rikedom, social ställning och geografisk hemvist skulle kunna ta del av det globala informationsflödet. Internetekonomin skulle bli utvecklingsländernas chans att ekonomiskt närma sig västvärlden, men så har det inte blivit. Istället riskerar den digitala klyftan mellan västvärlden och utvecklingsländerna att vidgas. Sverige kan spela en viktig roll i att stänga detta digitala gap, skriver forskarna Richard Nakamura, Patrik Ström och Robert Wentrup, vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Euforin kring begrepp som "Silicon Savannah" och "Afrikanska internetrevolutionen" är påtaglig i media. Exempelvis har det kenyanska företaget m-pesa, som erbjuder mobila betalningslösningar, blivit ett emblem för internetutvecklingen i Afrika. Afrikanska bönder som får tillgång till marknadspriser via mobilen anses vara några av vinnarna. Ett gott exempel på en digital oas i en digital öken.

Men samtidigt är det en förskönad bild som målas upp. Sanningen ligger närmare att internetgeografin är en spegelbild av den "riktiga" geografins ekonomiska kraftfält. Det är de urbana centren i västvärlden med ledning av Silicon Valley i Kalifornien som dominerar den globala produktionen av internetapplikationer. Under det första kvartalet i år investerades det 13,4 miljarder dollar i start-ups i Silicon Valley. Det är lika mycket som Tchads BNP. Den digitala transporttjänsten Uber värderas till 40 miljarder dollar, vilket är mer Tanzanias BNP.

Av världens drygt tre miljarder internetanvändare så finns proportionellt flest i utvecklade länder. Cirka 19 procent av Afrikas befolkning använder internet i jämförelse med 75 procent i OECD-området. I Sverige använder 95 procent internet. Mätt i procentenheter har internetpenetrationen ökat mer i västvärlden under det senaste decenniet, men framförallt har klyftan vidgats på produktionssidan. Få applikationer producerade i utvecklingsländer får viral spridning i västvärlden, medan det finns otaliga exempel i den andra riktningen. Exempelvis har svenska Truecaller mer än 100 miljoner användare, varav hälften i Indien.

Så vad krävs för att internet ska bli den utjämnande kraft som alla hoppas på? Först får man inte negligera den starka korrelationen mellan rikedom och internetanvändning. Det enkla svaret är därför att utvecklingsländerna behöver mer ekonomisk tillväxt och investeringar. Ingen kan använda internet fullt ut utan att kunna läsa, vilket erfordrar investeringar i utbildning. Utöver dessa fundamentala byggklossar är det viktigt att utvecklingsländer inte tappar fart inom digitalt entreprenörskap.

Genom att skapa digitala företag kan ett land gå från att vara ett konsumentland till att bli ett produktionsland i internetekonomin och flytta fram sin handelsposition. En nyckel är att geografiskt koncentrera talang, kunskap och kapital till några hubbar för att sedan bygga ut i periferin. Vidare så krävs kapacitetsbyggande inom internationalisering.

Sverige är ett av få länder som är starkt i hela internetvärdekedjan, det vill säga med kompetens i bredbandsbyggande på glesbygden, samt framgångsrika internationella internetföretag. Denna erfarenhet (internetinfrastruktur, digitalt entreprenörskap och internationalisering) skulle kunna kanaliseras till ett profilområde för svenskt utvecklingsarbete, och därmed bli ett viktigt globalt bidrag till att minska den digitala klyftan mellan västvärlden och utvecklingsländerna.

Richard Nakamura
Patrik Ström
Robert Wentrup

Forskare på avdelningen Centre for International Business studies på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Tip a Friend heading