Go to main navigation

Debatt

Sverige måste öka insatser mot multiresistent tuberkulos

Ökningen av läkemedelsresistent tuberkulos utgör ett växande hälsohot. Sjukdomen är på frammarsch inte bara i länder som Sydafrika, Tadzjikistan och Indien utan även i Europa där nära en femtedel av de nya fallen finns.

Vi måste agera nu för att hejda resistensen från att få fäste på allvar och kraftfulla globala satsningar krävs. Utan fungerande läkemedel är tuberkulos dödlig och läkare i Sverige kommer att ha lika lite att sätta emot sjukdomen som sina kollegor i Delhi, Dushanbe och Durban.

Ny diagnostik, läkemedel och vacciner är avgörande för att stoppa epidemin. Men dagens system för forskning och utveckling klarar inte av att ta fram de mediciner som krävs. På ett riksdagsseminarium imorgon diskuterar politiker, forskare och sakkunniga utmaningarna och Sveriges roll för att hindra resistent tbc.

Närmare nio miljoner människor insjuknande i tuberkulos förra året och 1,3 miljoner dog, de allra flesta i fattiga länder. Omkring 630 000 människor har resistent tbc. Siffrorna över antalet insjuknade är bara toppen av ett isberg – eftersom effektiva metoder för diagnos saknas är mörkertalet stort. Satsningar på diagnosverktyg som är snabba och billiga är därför viktiga och ett område där Världsinfektionsfonden arbetar aktivt.

Läkare Utan Gränser behandlar 30 000 personer med tuberkulos varje år, allt fler av dem med resistent tbc. I brist på bättre läkemedel tvingas de genomgå en behandling som är lång, plågsam och ineffektiv. Under två år måste de ta 15 000 tabletter och genomlida månader av dagliga injektioner. De drabbas av svåra biverkningar som psykoser och dövhet. Bara hälften tillfrisknar.

Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria står idag för ca 90 procent av den internationella finansieringen av behandling av multiresistent tuberkulos. Som en av de stora givarna är det i Sveriges intresse att biståndsmedel når bästa möjliga resultat. Att ta fram en ny behandling som botar fler än varannan patient bör därför prioriteras. Två nya läkemedel mot tuberkulos godkändes nyligen, de första på 50 år, men den kombinationsbehandling som krävs mot multiresistent tbc kommer inte att finnas tillgänglig på många år.

För att övervinna tuberkulosen måste priset på läkemedel kopplas bort från kostnaden för forskning och utveckling. Behoven ska styra, inte vilka som kan betala. Det är smärtsamt tydligt att dagens system där forskning och utveckling finansieras av försäljning av läkemedel inte fungerar för att ta fram mediciner mot sjukdomar som främst drabbar fattiga. AstraZenecas beslut att avsluta forskning runt malaria och tbc i Indien för att i stället fokusera på mediciner mot cancer, diabetes och högt blodtryck, är en tydlig illustration.

Att inte stoppa tuberkulosepidemin innebär förutom enormt mänskligt lidande även stora ekonomiska förluster. Behandling av tbc kostar bara i Europa 4,5 miljarder kronor per år och tiodubblas om hänsyn tas till produktivitetsförlust på grund av sjukdom. I låg- och medelinkomstländer kan tuberkulos utgöra ett ännu större tryck mot sjukvården. Kostnaderna ökar med växande resistens.

Sverige som engagerat drivit arbetet mot antibiotikaresistens inom WHO måste kraftfullt stödja forskning och utveckling av ny diagnostik, läkemedel och vacciner mot multiresistent tuberkulos och se till att dessa blir tillgängliga även för världens mest utsatta. I väntan på effektivare insatser fortsätter människor att dö av en sjukdom som skulle vara möjlig att tackla om politisk vilja och ekonomiska incitament vore tillräckliga.

Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare, Läkare Utan Gränser
Johan Mast, generalsekreterare, Läkare Utan Gränser
Claes Ånstrand, ordförande, Världsinfektionsfonden
Gunilla Källenius, Professor vid Karolinska Institutet och styrelseledamot för Världsinfektionsfonden

Tip a Friend heading