Go to main navigation
Anna-Karin Johanson

Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.

Foto: Svenska Afghanistankommitén

Debatt

Vansklig satsning på näringsliv i Afghanistan

Den svenska regeringen vill satsa på företagande och näringsliv i sitt bistånd till Afghanistan. Med tanke på den nedgång i ekonomin som väntas i landet är det klokt. Men det är viktigt att en framtida ekonomisk utveckling kommer de fattiga till del skriver Anna-Karin Johansson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.

Det kan finnas en motsättning i den svenska regeringens satsning på företagande i Afghanistan. Det är inte givet att stora satsningar på företagande och näringsliv alltid gynnar målgrupperna för det framtida biståndet, det vill säga fattiga kvinnor och barn på landsbygden. Afghanistan har under de senaste tio åren haft en på pappret tämligen god – om än ojämn – ekonomisk tillväxt.

 I genomsnitt har BNP ökat med ca nio procent sedan 2001. Tillväxten är dock framförallt ett resultat av ett stort inflöde av resurser kopplade till de internationella truppernas närvaro samt bistånd. Nu drar sig stora delar av de internationella trupperna ur landet, och med dem försvinner pengarna. Samtidigt förväntas biståndet minska. Många befarar en kraftig nedgång av tillväxten och att resurserna för att minska fattigdomen i landet ytterligare reduceras.I det läget är det viktigt att andra ekonomiska sektorer i landet utvecklas, bland annat det privata näringslivet.

Men satsningar på företagande och näringsliv innebär inte automatiskt att de fattigaste i ett land får det bättre. Det kan i stället leda till att de som redan har resurser blir ännu starkare.

Afghanistan är rikt på naturresurser. Därför ser många att utvinningsindustrin har stor potential att skapa både arbetstillfällen och ekonomisk utveckling. Erfarenheter från andra länder visar dock ofta motsatsen. Utvinningsindustrin bidrar ofta till konflikter, ökade klyftor och negativa miljökonsekvenser. Fokus bör istället ligga på ett småskaligt näringsliv, nära befolkningen på landsbygden.

En sådan kan bidra till en diversifierad marknad som bidrar till ett förbättrat samhällsliv, där fler människor försörjer sig själva. Världsbanken konstaterar att det är fyra gånger mer effektivt att rikta insatser till jordbrukssektorn för att bekämpa fattigdom, jämfört med andra ekonomiska sektorer. Ytterligare ett skäl till att rikta insatser till jordbrukssektorn och landsbygden är att skapa alternativ till den stora opiumproduktionen, som göder såväl våld som korruption. Drygt två tredjedelar av Afghanistans befolkning bor på landsbygden. Ungefär 80 procent av alla hushåll i landet är beroende av intäkter från jordbruket.

För att en framtida ekonomisk utveckling ska komma dessa fattiga till del, krävs insatser inom den småskaliga jordbrukssektorn. Det handlar om t ex investeringar i infrastruktur, utsäde, jordbruksrådgivning, markrättigheter, lagringsmöjligheter, böndernas förmåga att förhandla priser samt tillgång till marknader.

SAK menar att jordbruk och landsbygdsutveckling är områden som det svenska fortsatta biståndet måste fokusera på för att bidra till minskad fattigdom i Afghanistan. Kvinnornas roll i livsmedelsproduktionen måste särskilt beaktas liksom rätten för befolkningen att själva definiera sin jordbruks- och livsmedelspolitik utifrån lokala, kulturella och sociala förutsättningar.

Vi ser positivt på att regeringen anger att satsningarna ska komma de fattigaste på landsbygden till del. Dock krävs det långsiktighet, närvaro och kunskap för att nå dithän. Risken finns att man i stället väljer att satsa på sektorer där resultaten kan komma snabbare och vinsterna bli större, men där de fattigaste lämnas utanför.

Anna-Karin Johansson

generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén

Tip a Friend heading