Go to main navigation

Debatt

Varför vill Sida fasa ut Latinamerika?

Det verkar som om Sveriges internationella bistånd till Latinamerika har problem med koordinationen. Under ett möte mellan UD:s Amerikaenhet och det civila samhället den 21 februari framgick att Sidas förslag när det gäller utfasning i Latinamerika inte var känt av deltagarna.

Å ena sidan säger UD att de inte har gett några direktiv till Sida och att Sida har gjort sin budgetproposition utifrån egna idéer och planering. Å andra sidan publicerar Sidas generaldirektör i Svenska Dagbladet den 26:e februari en debattartikel om utfasning i Latinamerika (”Bistånd till färre länder gör mer nytta”).

Sidas argument för utfasning är:

a) att biståndet ska koncentreras på låginkomstländer och
b) kostnadseffektivitet.

Att koncentrera sig på låginkomstländerna är ett svagt argument. Inkomsten är en begränsad indikator – den säger ingenting om de strukturella orsakerna till fattigdom. Det handlar inte bara om ”pengar” eftersom ett land kan visa stora framgångar på den makroekonomiska nivån, men på grund av svaga institutioner, demokrati och styrning, kan alla dessa ”pengar” komma ifrån kriminella handlingar (korruption, tvättade pengar och narkotikaligor).

Regeringen säger i sin budgetproposition 2013 att 75 % av världens fattiga lever i medelinkomstländer. Sidas generaldirektör säger att: ”Resurserna finns men de görs inte tillgängliga för alla. Då är det inte nödvändigtvis svenskt gåvobistånd som behövs mest.” Då är det kanske den skeva resursfördelningen som gör att det fortfarande finns fattigdom.

Utifrån Politik för Global Utveckling (PGU) är det två perspektiv som ska integreras i utvecklingssamarbete (fattigas perspektiv på utveckling och ett rättighetsbaserat perspektiv) och det handlar om att komma åt strukturella orsaker och inte bara se om ett land tillhör gruppen medel- eller låginkomst. Dessutom kallar Sidas generaldirektör biståndsbudget för ”gåvobistånd”, medan biståndsminister Gunilla Carlsson säger att det är en investering där näringslivet ska involveras mer och mer.

Vad menar Sidas generaldirektör med ”gåvobistånd”? Menar hon verkligen att hela Sveriges utvecklingssamarbete är välgörenhet som inte tillämpar PGU? Det kan vara problematiskt, med tanke på att Sverige, förutom PGU:n, ska tillämpa olika internationella överenskommelser som t.ex. Parisagendan och Busandeklarationen, osv.

Det kan röra sig om en olycklig formulering – vilket jag hoppas.

Sidas generaldirektörs andra argument om kostnadseffektivitet är också svagt och förvirrande. Hon blandar ihop kostnader som Sida har för sin struktur (personal och kontor) och kostnaden för utvecklingsinsatser. Om Sida har höga kostnader i relation till utvecklingsinsatser i ett land då är det kanske dags att minska sina egna kostnader, förtydliga sin roll och t.ex. inte driva samma utvecklingsinsatser som andra organisationer från det civila samhället gör, och att samordna bättre med andra biståndsgivare. Ett utvecklingssamarbete kan inte fasas ut på grund av att Sida har höga kostnader och är ineffektivt i ett land – då finns det anledning att fasa ut hela biståndet på grund av att Sida fortfarande har underskott i sin budget och är ”en dyr” myndighet.

Sida behöver effektivisera sitt arbete ännu mer, förtydliga sin roll och minska sina kostnader. Sida kan fortsätta med bilateralat bistånd genom organisationer från civila samhället och effektivisera sina utvecklingsinsatser.

Öppenhet, transparens och dialog är grundstenar i utvecklingssamarbetet. Olika förslag måste analyseras bättre innan man inkluderar dem i ett budgetunderlag. Sida måste uppmuntra alla aktörer att samordna mer i stället för att presentera svaga förslag som kommer att kritiseras och tvinga organisationer att använda sina resurser för att påverka både Sida och UD. Detta är en onödig kostnad som kan undvikas med en bättre samordning.

Luis Larrea
Larrea Konsult

Tip a Friend heading