Go to main navigation
Per Johansson

Foto: RNS

Debatt

Vill Rädda barnen skydda barn från narkotika?

I mars 2013 kommer FNs råd för mänskliga rättigheter, där 47 av FN:s medlemsländer ingår, att ägna en hel dag åt att diskutera frågan om barns rätt till hälsa, som regleras i artikel 24 i Barnkonventionen. FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, OHCHR, kommer att lägga fram en rapport om läget när det gäller barns rätt till hälsa som grund för diskussionerna. Inför detta har OHCHR begärt in synpunkter från olika håll, bland annat från frivilligorganisationer.

 Den i Stockholm baserade globala paraplyorganisationen World Federation Against Drugs, WFAD, har skickat in en inlaga som trycker på nödvändigheten att koppla frågan om barns hälsa till artikel 33 i Barnkonventionen, där barns rätt till skydd från narkotika finns inskrivet. Icke-medicinsk användning av narkotika är en stor källa till ohälsa i världen och drabbar miljoner barn världen över.

 Såhär lyder artikel 33:

Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen.

Man behöver inte vara skolad jurist för att inse att Barnkonventionen ålägger länderna en kraftfull skyldighet att skydda barn, det vill säga alla under 18 år, från icke-medicinsk användning av narkotika och från att de blir inblandade i produktion och handel. Det finns ingen ”gråzon” där experimenterande med narkotika ska accepteras, utan en gång är en gång för mycket.

Ett stort antal andra organisationer har skickat in synpunkter till OHCHR. En av dem är Londonbaserade Child Rights International Network, CRIN. Det är ett stort nätverk bestående av ett par tusen organisationer i 150 länder. Svenska Sida och svenska Rädda barnen är viktiga finansiärer av CRIN, vars styrelse består av 9 personer. Eva Geidenmark, som arbetar för Rädda barnen i Sverige är en av dem.

Andra organisationer representerade i styrelsen är UNICEF, Europarådet, Barnombudsmannen i Norge och Open Society Justice Initiative. CRIN:s inlaga till OHCHR är mycket märklig. Dels för det som inte står i den och dels för det som faktiskt står där. Det är förvånande att ett världsomspännande barnrättsnätverk inte utgår från barnets rätt till skydd från narkotika utan i stället skriver utförligt om barn som missbrukar narkotika. Detta är förvisso ett allvarligt problem, men det måste betraktas som tjänstefel av en organisation som bygger sitt arbete på Barnkonventionen att när man tar upp frågan om barn och narkotika förbiser konventionstexten. Barnkonventionen är för övrigt den enda av de konventioner som reglerar mänskliga rättigheter som nämner narkotika.

När det gäller det som faktiskt står i inlagan tar CRIN ställning för insatser som är mycket tveksamma. CRIN vill ta bort åldersgränser för sprutbyte och så kallad underhållsbehandling mot opiatmissbruk. Man menar att barn ska kunna delta i sprutbyte – vilket förutsätter fortsatt missbruk – eller få behandling med de narkotikaklassade läkemedlen metadon och Subutex/Suboxone – en behandling som ofta blir livslång.

 Motiveringen för detta enligt CRIN är att genom att avskaffa de åldersgränser som förekommer i de här sammanhangen så skulle det vara ”ett viktigt första steg mot att utveckla ungdomsfokuserade program, där barn kan fatta välinformerade beslut om vilken behandling som passar bäst”.

Jag har väldigt svårt att se att det är i linje med Barnkonventionens artikel 33 att låta barn ta del av harm reduction-insatser såsom sprutbyte och att få metadon och Subutex/Suboxone utskrivet. Hur har CRIN landat på en sådan ståndpunkt? Och varför tar man inte chansen att gentemot OHCHR slå ett slag för artikel 33 när tillfället ges? I den internationella narkotikadebatten har artikel 33 knappt alls varit uppe till diskussion. Det borde väl vara något som barnrättsorganisationerna internationellt skulle göra allt för att ändra på?

Tyvärr verkar det inte vara ett olycksfall i arbetet att CRIN landat så fel när det gäller barn och narkotika. Läser man inlagan till OHCHR från organisationen Harm Reduction International, HRI, så återfinns närmast exakt samma formuleringar där som hos CRIN. Med all sannolikhet finns personband mellan dessa organisationer, även om de inte redovisas offentligt. HRI ingår i det kluster av organisationer som arbetar för att försvaga, eller rent av avskaffa, FN:s narkotikakonventioner för att helt eller delvis legalisera narkotika. Deras ekonomiska bas är bidrag från finansmannen George Soros.

För en mer detaljerad beskrivning av vilka dessa organisationer är och vilka ståndpunkter de har hänvisar jag till rapporten The Protection of Children from Illicit Drugs – A Minimum Human Rights Standard, av Stephan Dahlgren och Roxana Stere, Fri förlag, Stockholm 2012.

Svenska Rädda barnen är en viktig finansiär av CRIN och har dessutom en representant i styrelsen. Det skulle vara mycket intressant att ta del av Rädda barnens syn på barn och narkotika. Vill Rädda barnen gå på harm reduction-linjen där drogfrihet inte är ett mål eller vill man arbeta i linje med Barnkonventionens krav på skydd för barn mot narkotika?

Per Johansson

Generalsekreterare Riksförbundet narkotikafritt samhälle och sekreterare i styrelsen för World Federation Against Drugs

Tip a Friend heading