Go to main navigation
bodilvalero.jpg

Foto: Fredrik Hjerling

DEBATT

”Att ta pengar från biståndet är lika effektivt som att ta ett sms-lån”

Inget land i EU tar så mycket pengar från biståndet som Sverige för att finansiera flyktingmottagandet. Trots det öppnar finansminister Magdalena Andersson för att ta mer pengar från biståndet när flyktingarna blir fler. Europaparlamentarikern Bodil Valero (Mp) kräver en utredning om vad dessa pengar verkligen används till och tycker också att svenska banker och företag ska betala mer, innan biståndet försvinner helt.

Att räkna av pengar från biståndet för att finansiera flyktingmottagande i Sverige har svenska regeringar gjort sedan 1980-talet. Nu när antalet flyktingar växer har frågan återigen blivit aktuell. I en rapport som jag har låtit göra jämförs de avräkningar som görs i Sverige med de som andra länder också gör det. Resultatet visar tydligt att Sverige i särklass är det land inom Europeiska unionen (EU) som gör störst avräkningar från biståndet i absoluta tal. 2013 stod Sverige för 27 procent av EU:s samlade avräkningar, sedan dess har våra avräkningar dessutom ökat med 80 procent.

Det är Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) biståndskommitté, DAC, som beslutar kring gemensamma regler för det internationella biståndet. Vilka kostnader som kan räknas som bistånd är dock inte tydligt definierat, vilket har lett till att länder har gjort egna tolkningar. OECD-sekretariatets försök att förtydliga definitionen och avskaffa möjligheten att göra avräkningar för flyktingmottagande har avslagits eller rentav motarbetats av de länder som gör stora avräkningar, däribland Sverige.

I jämförelse med andra länder sticker Sverige ut som det land som har gjort den mest ”generösa” tolkningen av OECD:s regler för vad som får räknas som bistånd. Till exempel räknar allt fler länder, däribland Sverige, in alla som söker asyl, det vill säga även för dem som inte uppfyller flyktingstatus. I reglerna finns heller inte definierat om kvotflyktingar ska få räknas in, men Sverige tillhör ett av de länder som räknar in kostnader för kvotflyktingar.

Sverige är idag ett av få EU-länder som når över FN:s mål om att 0,7 procent av bruttonationalprodukten, BNI, ska gå till bistånd. Vi har till och med vunnit internationellt erkännande för vårt försvar av vårt en-procentsmål. Det är tack vare vårt generösa bistånd som Sverige kunnat bli en humanitär tungviktare. Men samtidigt som vi levt på vårt goda rykte i internationella sammanhang har avräkningarna från biståndsbudgeten de senaste åren skjutit i höjden.

År 2015 gick drygt en femtedel av det svenska biståndet till flyktingmottagande i Sverige. Med den utveckling vi ser idag med ökat antal asylsökande kommer vi snart inte ens att nå det internationella målet för biståndet om 0,7 procent. Det huvudsakliga skälet som angetts för att förklara de ökade avräkningarna har varit att antalet asylsökande ökat, men det förklarar bara 26 procent av de ökningar som har skett.

Min rapport visar att kostnaderna per flykting har ökat markant. Från år 2007 och framåt har kostnaden per flykting varit cirka dubbelt så hög som innan, men det finns ingen dokumentation som kan förklara ökningen. Det finns inga offentliga underlag som redogör för hur kostnaderna beräknas. Denna brist på transparens gör det omöjligt för en extern granskning och riksdagen kan knappast sägas ha haft tillräckliga underlag för godkännande. Regeringen bör omgående tillsätta en utredning för att komma till rätta med kostnadsutvecklingen, stoppa avräkningarna och garantera ett framtida solidariskt svenskt bistånd och flyktingmottagande.

De stora avräkningarna, tillsammans med finansminister Magdalena Anderssons öppnande för att halvera det svenska biståndet för att täcka flyktingkostnaderna, riskerar att leda till en situation där det snart inte finns något svenskt bistånd kvar.

Biståndets förebyggande arbete är avgörande för att mildra orsakerna till att människor tvingas fly från första början. Att ta från biståndet för att täcka flyktingmottagandet blir därför lika ineffektivt som att betala familjeekonomin med sms-lån.

Regeringen Reinfeldt sänkte svenska skatter med cirka 140 miljarder kronor. De svenska storbankerna, som nu går med vinster i 100-miljardersklassen, gavs under finanskrisen 34 miljarder kronor i stöd som staten aldrig begärt tillbaka. Och varje år försvinner cirka 133 miljarder av svenska skattepengar i skattefusk och pengar som göms i skatteparadis, enligt skatteverket. Låt oss börja i den ändan och lämna biståndet ifred.


Bodil Valero, Europaparlamentariker för Miljöpartiet

Tip a Friend heading