Go to main navigation
Boris Johnson 2.jpg

Den brittiske utrikesministern Boris Johnson har besökt Somalia och är imponerad av landets återhämtning sedan inbördeskriget.

Foto: Foreign and Commonwealth Office

DEBATT

Boris Johnson: ”Om vi agerar snabbt kan katastrofen undvikas i Somalia”

Somalias utveckling är en otrolig berättelse om återhämtning. Nu står landet inför skrämmande utmaningar – sex miljoner är i akut behov av mat. Den brittiska utrikesministern Boris Johnson skriver om den stora Somaliakonferensen i morgon – där ett av målen är en ny säkerhetspakt.

Det är aldrig ett bra tecken när det rekommenderade transportsättet genom ett lands huvudstad är med beväpnad konvoj.

När jag skumpade fram längs gatorna i Mogadishu och passerade den ena solblekta ruinen efter den andra fick jag en aning om den förstörelse som Somalias år i kaos har lett till.

Och ändå, det faktum att jag kunde åka till Mogadishu alls – där den brittiska flaggan idag vajar över den brittiska ambassaden, är otroligt i sig.

Men glöm brittiska utrikesministrar, i åratal var det Somalias officiella regering som inte kunde besöka sin huvudstad, eller för den delen sitt eget land.

Modiga afrikanska soldater vände utvecklingen

Den somaliska regeringen och presidenten var fast i Nairobi där de höll ändlösa möten om ett land som de inte kunde komma in i, än mindre styra.

I deras frånvaro var Mogadishu övergivet till krigsherrars och de radikala islamisternas anfall och plundringar, som slog de vita boulevarderna i italiensk stil i spillror.

Så småningom intog terroristerna i al-Shabaab, Östafrikas gren av al-Qaida, större delen av södra Somalia och påtvingade befolkningen sin skoningslösa version av radikalt islamistiskt styre. Med en somalisk ledares ord blev landet ”en fara för sig själv, för sina grannar, för regionen och för hela världen”.

Idag har allt det förändrats. Modiga afrikanska soldater mobiliserade av den Afrikanska unionens insats i Somalia – känd som AMISOM – vände strömmen mot al-Shabaab och drev ut terroristerna ur Mogadishu och befriade tusentals kvadratkilometer.

Den officiella regeringen kunde återvända till Somalia och påbörja det mödosamma återuppbyggandet av en stat från ingenting. 2013 öppnade Storbritannien vår ambassad igen och skickade våra diplomater för att hjälpa till med att leda den internationella insats som har låtit Somalia resa sig ur askan.

Och i mitten av februari i år nåddes en milstolpe när president Farmajo tillträdde i Mogadishu efter ett fredligt överlåtande av makten.

Nu måste de egna styrkorna ta ansvar

Efter decennier av blodsspillan och anarki är det här en otrolig berättelse om återhämtning. Men åtskilligt återstår att göra.

Det är därför jag delar ordförandeskapet för en konferens i London den 11 maj som är utformad för att fortsätta framstegen som uppnåtts till ett så högt pris.

Hittills har AMISOM-styrkorna dragit det tyngsta lasset i striderna mot al-Shabaab och utkämpat kampen med stöd av utbildning och medel från Storbritannien och andra länder i väst.

När jag var i Mogadishu hade jag förmånen att träffa brittiska soldater som hjälper till att förbättra kompetensen hos sina motparter i AMISOM.

Men Somalia kan inte förlita sig på utomstående för alltid. De egna styrkorna måste ta ansvar för säkerheten i det egna landet.

En av mina prioriteringar för Londonkonferensen är att komma fram till en ny säkerhetspakt.

Enkelt uttryckt vill jag träffa ett avtal där Somalias ledare genomför nödvändiga säkerhetsreformer – som inbegriper en tydlig plan för en nationell armé – i utbyte mot mer hjälp och utbildning från det internationella samfundet. Och när förhållandena tillåter, kommer Somalia att ta över från sina AMISOM-allierade.

Det kommer att kräva framsynta politiska överenskommelser som inkluderar en maktfördelning mellan den centrala regeringen och federala stater. Vårt slutgiltiga mål är att Somalia håller ”en person en röst”-val 2021.

Men en möjlig katastrof tornar upp sig över alla dessa enorma uppgifter. Somalia utstår nu en fruktansvärd torka som vållar hunger och umbäranden för miljoner.

När jag skriver detta uppgår det antal somalier som behöver akuta matleveranser till sex miljoner och det föreligger en allvarlig risk för svält.

Ingen bör glömma att den senaste gången Somalia drabbades av svält 2011 dog 260 000 människor.

Om vi agerar snabbt och bestämt kan en katastrof ännu undvikas. Storbritannien visar vägen och förser över en miljon människor med mat, vatten och mediciner.

När jag var i Mogadishu såg jag hur en specialistgrupp från FN kan förutsäga exakt vilka områden som kommer att drabbas värst av matbrist.

Så FN och det internationella samfundet måste leverera den hjälp som Somalia behöver. Landets ledare måste göra sin del genom att försäkra att hjälporganisationer kan distribuera mat till de som behöver – varhelst de råkar vara – säkert och utan hinder.

Att ordna säkerheten, fördela makten mellan den centrala delen av landet och regionerna, undvika ytterligare hungersnöd – är alla skrämmande utmaningar. Det är därför Londonkonferensen denna vecka är så viktig. Insatserna är så höga att vi inte vågar misslyckas.

Boris Johnson, Storbritanniens utrikesminister 

Tip a Friend heading