Go to main navigation
erikesbjornsson.jpg

Foto: Erik Esbjörnsson

dEBATT

"Det är ett utomordentligt slöseri med biståndspengar att göra de här undersökningarna"

En tvivelaktig undersökning med bristande underlag, och framför allt ett slöseri med biståndspengar för att få uppmärksamhet. Frilansreporter Erik Esbjörnsson kritiserar idag We Effects granskning av svenska tidningars bild av privatpersoner i Afrika.

Förra året släppte We Effect en rapport med rubriken ”Barn i Afrika får inget namn i svenska tidningar”. Dagens Nyheter var bäst/minst dålig i klassen men urvalet var så begränsat att hela diskussionen blir löjeväckande. Oavsett helhetsbild så bedöms varje tidning utifrån en handfull artiklar vilket är direkt oseriöst.

Lokaltidningar som inte sällan porträtterar människor från det egna spridningsområdet kommer naturligtvis att fokusera på personen i fråga – annat vore tjänstefel. Hur många av lokalpressens intervjuer är inte gjorda på hemmaplan? När intervjupersonen sedan delar med sig av en privat bild från fältet har hen kanske inte namn på alla på bild – hen visste ju inte när bilden togs att den skulle komma att användas av en tidning.

För oss större tidningar är allt inte bistånd, det är en väldigt liten del av vår Afrikabevakning som omfattar ekonomi, politik, kultur, sport med mera.

Vad jag verkligen vänder mig mot är grundkravet hos We Effect ­– att alla ska benämnas med namn. Det är väldigt tydligt att ingen på organisationen eller på Retriever någonsin arbetat som reporter i Afrika. Det är oerhört vanligt att en rad barn springer fram och vill vara med på bild, när jag sedan vill ta namn är hälften borta. Inte sällan vänder sig dessutom vuxna personer mot att vara med på bild och när de medverkar är det känsligt att också skylta med namn. Fler människor på en bild gör att de känner sig trygga, de är en grupp på bilden och inte en enskild individ.

Visst ska två personer, en svensk och en ”afrikan” behandlas lika i bildtext men detta är en ren självklarhet och dessa situationer är så ovanliga i Dagens Nyheter att det knappt är mätbart.

Hade We Effect haft några som helst ambitioner med rapporten skulle de slagit en signal till mig, Katarina Höije, Anna Roxvall, Jacob Zocherman eller någon annan av mina ytterst kompetenta kolleger som regelbundet skriver från Afrika och frågat vad det beror på, i stället för att bara peka finger för att få uppmärksamhet under utspelsveckan i Almedalen.

Jag försvarar mig inte på något sätt här, för jag vet mycket väl att vi är bra på att namnge personer, men jag tycker det är ett utomordentligt slöseri med biståndspengar att göra de här undersökningarna.

We Effect skjuter sig dessutom i foten. Som reporter är jag ytterst skeptisk till att skriva om andra rapporter från organisationen när jag vet hur tveksamt underlaget är i det här specifika fallet. We Effect säger att 93 kronor av varje hundralapp går till ändamålet. Tas resurserna till dagens övning från de övriga sju kronorna? Om inte så är fallet hade jag varit orolig om jag varit månadsgivare.

Erik Esbjörnsson, frilansreporter för Dagens Nyheter baserad i Nairobi.

 

Tip a Friend heading