Go to main navigation
Gabriel Yousef

Gabriel Yousef.

Foto: AssyriaTV

DEBATT

"Enbart asyl till assyrier löser inte problemet"

Assyrierna är ett av de minoritetsfolk i Mellanöstern som inte nås av bistånd till följd av den diskriminering de utsätts för av den irakiska staten och det kurdiska självstyret. Genom att erbjuda assyrierna direkt stöd skulle Sverige kunna bidra till att färre assyrier behöver fly från sina hemländer. Det skriver Gabriel Yousef från Assyriska ungdomsförbundet.

I ett område där den assyriska kulturen tidigare blomstrade har assyrierna, sedan millennieskiftet, blivit decimerade från två miljoner till drygt 400 000. Om inget händer finns det snart inga assyrier kvar i Mellanöstern.

Detta beror på att assyrierna drabbas av en allt mer brutal förföljelse av militanta islamister, politisk marginalisering samt förtryck från den irakiska centralregeringen, det kurdiska självstyret i Irak (KRG) och det självutropade kurdiska styret i norra Syrien.

Om inte assyrierna och andra utsatta ursprungs- och minoritetsbefolkningar i regionen får det stödde desperat behöver, kommer de att tvingas utvandra från sitt historiska hemland som de bebott i närmare 7000 år.

Trots att assyrierna nubara utgör enstaka procent av den irakiska befolkningen är de starkt överrepresenterade i flyktingstatistiken – närmare 40 procent av flyktingarna i samband med invasionen av Irak var assyrier.

Sverige har länge varit ett av de ländersom tagit emot flest flyktingar från både Irak och Syrien, men att enbart bevilja flyktingar asyl i Sverige är inte en hållbar strategi på sikt och ingen lösning på problemet.

Den svenska regeringen måste förstå de grundläggandebehov och önskemål den assyriska folkgruppen, likt andra minoritetsgrupper, har. Genom att hörsamma assyriernas upprepadevädjan och erbjuda direkt stöd till deras egna hjälporganisationer och försvarsstyrkor, ger man dem förutsättningar och verktyg att kunna fortsätta leva kvar i sina egna hemländer.På grund av diskrimineringen mot minoriteterna, nås dessa helt enkelt inte av biståndet till centralregeringarna.

Sverige kan bistå på flera konkreta sätt som skulle leda till positiva efterverkningar i form av minskat asyltryck i Sverige. Samtidigt skulle man kunna hjälpa fler assyrier på sikt – allt till en bråkdel av kostnaden för att endast ta emot dem här i Sverige.

Här kan Sverige hjälpa på flera sätt:  

  • Stödja assyriska hjälporganisationer som Assyrian Aid Society och Assyrier utan gränser.

Det är av yttersta vikt att detta stöd kanaliseras direkt via assyriska organisationer. Finansiering som går via organisationer som står under kontroll av KRG eller Iraks regering i fråga om säkerhet och återuppbyggnadsinsatser undergräver oberoende assyriska hjälp- och säkerhetsorganisationer.

I verkligheten har varken KRG eller Iraks regering legitima och objektiva distributionskanaler för att opartiskt och utan diskriminering förmedla utländskt bistånd. Djupgående korruption som garanterar politiskt beskydd säkerställer att resurser ständigt beslagtas av politiska partier eller mäktiga individer utan några som helst konsekvenser.

För åtta år sedan anslog den amerikanska regeringen tio miljoner dollar till religiösa minoriteter på Nineveslätten. På grund av att projektet genomfördes via hjälporganisationer som inte inkluderade legitima, beprövade och oberoende organisationer som Assyrian Aid Society nådde inte stödet den assyriska folkgruppen. Mot bakgrund av denna verklighet blir det nödvändigt att man direkt kanaliserar biståndet genom de organisationer som åtnjuter minoritetsgruppernas förtroende, utan några mellanhänder.

  • Erbjuda finansiering för återuppbyggnadsinsatser och andra infrastrukturprojekt i assyriska kärnområden i Irak och Syrien.

Sedan en tid tillbaka driver Assyriska riksförbundet i Sverige biståndsprojektet Khabour River Project, som finansieras av Forum Syd. Syftet med projektet är att få flyktingar från Khabour att återvända till sina hem, från vilka de tvingades fly till följd av IS:s offensiv.

Khabour River Project exemplifierarden typ av initiativ som tas av assyrier i Sverige för att återuppbygga sina förstörda hemländer. Sådana projekt bidrar till stabilitet och återuppbyggnad av det krigshärjade Syrien och Irak och förtjänar att mötas med stöd av den svenska regeringen.

För att någon form av repatriering skavara en realistisk möjlighet är det nödvändigt att stödja återuppbyggnads- och infrastruktursprojekt på Nineveslätten i Irak samt Khabour i Syrien.

  • Inkludera Nineveh Plain Protection Units (NPU), den av irakiska centralregeringen officiellt erkända assyriska försvarsstyrkan, i det militära stöd Sverige redan erbjuder i Irak.

Sverige har här en ypperlig möjlighet att bistå med militär träning till de allra hårdast drabbade, säkra Iraks demografiska kontinuitet, och i förlängningen se till att eventuella kriser i framtiden aldrig tillåts närma sig dagens flyktingkatastrof. Detta för att dessa grupper då kommer att ha möjlighet att försvara sig själva och sina hem snarare än att tvingas fly.

Förra året antogs i Irak en ny lag om nationalgarden. Ett syfte med lagen är att införliva lokala säkerhetsstyrkor som tillhör minoritetsfolk i ett bredare ramverk för att bidra till ett stabilt Irak. NPU är exakten sådan försvarsstyrka.

Isabella Lövin och Margot Wallström har dock konsekvent motsatt sig särskilt stöd till den assyriska ursprungsbefolkningen med hänvisning till att det är ”fel väg att göra skillnad på folkgrupper”. Men det handlar inte om favorisering av assyrierna framom andra folkgrupper, utan helt enkelt att förstå de existentiella hot som assyrierna och andra minoritetsgrupper särskilt står inför.

Trots att den svenska regeringen tidigare visat klarsyn och förståelse för olika gruppers särskilda behov av stöd har samma regering i dag enorma svårigheter att förstå assyriernas utmaningar, nekar direkt stöd till oberoende och beprövade organisationeroch vägrar ge förföljda assyrier de nödvändiga verktygen för att kunna fortsätta leva i sina hemländer.

I Sverige är vi med rätta stolta över vårt stöd till utsatta grupper och har tidigare modigt och rakryggat erkänt de särskilda behoven hos missgynnade och förtryckta grupper. Denna princip måste utvidgas till folk och kulturer som håller på att utrotas i civilisationens vagga.

Fördrivningen av assyrierna vore en förlust som skulle plåga världens samvete för evigt och som Mellanöstern aldrig skulle kunna återhämta sig ifrån.

 

Gabriel Yousef

Tip a Friend heading