Go to main navigation

Debatt

EU sätter press på afrikanska länder

Afrikanska länder tecknar nu i all hast handelsavtal med EU för att möta den deadline som EU ensidigt satt till 1 oktober. En artikel i OmVärldens nyhetsbrev den 14 augusti beskriver avtalet mellan EU och Västafrika. Men den utbredda kritiken mot dessa handelsavtal nämns inte i artikeln.

Handel är ett viktigt instrument för att främja utveckling och lyfta människor ur fattigdom. Men en förutsättning för att handelsavtal verkligen ska gynna utvecklingen i fattiga länder är att avtalen utgår från dessa länders egna prioriteringar och utvecklingsbehov, och inte i huvudsak tillfredsställer EU:s marknad.

De krav som EU drivit i förhandlingarna om handelsavtal (EPA) med afrikanska länder har kritiserats hårt av både politiker och civilsamhälle i Afrika. Vid det senaste afrikanska handelsministermötet i Addis Abeba i våras uttalade sig flera ministrar starkt kritiskt till avtalen och argumenterade för att de inte bör undertecknas utan en grundlig analys av konsekvenserna.

De afrikanska länderna har nu pressats att sluta handelsavtal på grund av EU:s annalkande deadline. Utöver Västafrika slöt även länder i södra Afrika ett avtal med EU under sommaren. Från och med oktober väntar försämrade handelsvillkor gentemot EU för de resterande länder som inte ingått EPA-avtal och som inte klassas som ”Minst utvecklade länder” (dessa länder har redan tullfritt tillträde till EU:s marknader).

I Västafrika var det Nigeria, Ghana och Elfenbenskusten som riskerade ett försämrat marknadstillträde till EU. Trots detta var framför allt Nigeria tveksam till att ingå avtalet med EU.

National Association of Nigerian Trade (NANTS) uttryckte detta i ett pressmeddelande i mars: ”Vi upprepar att Västafrika måste undvika att ingå avtal som skulle begränsa ländernas politiska handlingsutrymme att agera för medborgarnas bästa. EPA-avtalet, i den form som EU drivit, skulle varken tjäna Nigerias eller Västafrikas intressen”.

I de västafrikanska länderna är farhågorna stora att EPA-avtalet ska slå hårt mot begynnande tillverkningsindustri. Med EU:s krav på att länderna måste avskaffa tullarna på minst 75 procent av sin handel med EU, kommer länderna inte att kunna skydda alla sina känsliga sektorer från konkurrens av mer avancerade europeiska produkter.

Artikeln målar upp en bild av att det är de afrikanska länderna som är orsaken till att förhandlingarna dragit ut på tiden. I själva verket bär EU en stor del av skulden, eftersom kompromissvilja saknats. EU har dessutom fört in nya frågor i förhandlingarna som mött starkt motstånd från afrikanska länder, bland annat förbud mot exportskatter. Detta är instrument som länderna använder för att gynna en inhemsk förädling av råvaror innan de exporteras, med syfte att främja en diversifiering av afrikanska ekonomier och dra länderna ur råvarufällan.

Den svenska regeringen fastslog i sin skrivelse om Politik för global utveckling (PGU) 2012 att EPA-avtalen kan stå i målkonflikt med utveckling. Det finns därför anledning att vara kritisk mot EU:s hållning. EU bör se till att afrikanska länder inte pressas att ingå handelsavtal som riskerar att få negativa konsekvenser för deras utveckling.

Sten Rylander, Ordförande, Forum Syd

 Erik Lysén, Internationell chef, Svenska Kyrkans internationella arbete

 Gabi Björsson, Generalsekreterare, Afrikagrupperna

Tip a Friend heading