Go to main navigation
Mattias Goldmann

Mattias Goldmann, vd för gröna och liberala tankesmedjan Fores

Foto: Fores

DEBATT

Här är fem avgörande beslut som avgör regeringens klimatpolitik

Enligt klimat- och miljöminister Åsa Romson var den tidigare regeringens klimatpolitik "ett skämt". Man kan alltså förvänta sig rejält höjda ambitioner av den rödgröna regeringen, inte minst inom det internationella utvecklingsarbetet. Det skriver Mattias Goldmann, vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores som också bjuder på fem avgörande beslut som, enligt honom, kan hjälpa regeringen att hitta rätt.

1. Höj målen 
Den tidigare regeringens klimatmål var att klimatpåverkan skulle minska med 40 procent 1990-2020, varav en tredjedel utanför Sveriges gränser. Den nuvarande regeringen har samma klimatmål, men "som grundläggande princip" ska minskningen ske i Sverige. Samtidigt har regeringen uppdragit att ett klimatpolitiskt ramverk ska tas fram, vari nyttan med att medverka till utsläppsminskningar utomlands ska kartläggas. Här vore större tydlighet att önska, liksom att få med ett fattigdomsperspektiv på huruvida klimatmålet ska inkludera eller exkludera utvecklingsländer. Klimatminister Åsa Romson bör komplettera målet i Sverige med ett ambitiöst mål utanför Sveriges gränser, förslagsvis högre än den tidigare regeringens 13,3 procent.

2. Sluta subventionera fossilt 
I budgetpropositionen för 2015 anger regeringen att "Sverige ska använda sitt inflytande i det multilaterala samarbetet och de internationella finansiella institutionerna för att verka för investeringar i förnybar energi". Det lägre oljepriset bör därmed användas för att bistå utvecklingsländer att avveckla sina subventioner till fossil olja, bensin och diesel, men några sådana initiativ har ännu inte tagits. Utrikesminister Margot Wallström bör sätta avskaffande av fossila subventioner som ett övergripande mål för de bilaterala samarbetena och inom internationella organ, där så är relevant.

3. Genomsyra och led
Fattigdomsbekämpning och bättre jämställdhet ska genomsyra allt utvecklingssamarbete. Lika central borde klimatfrågan vara, vilket är långt ifrån verkligheten på till exempel Sida, Swedfund, Business Sweden och Exportkreditnämnden. Flera av Sidas ramorganisationer har inte ens en miljöpolicy, vilket förstås bör vara ett minimum inom biståndet. I motsatt ända behöver vi globalt ledande klimatprojekt som visar vägen för andra. Energiminister Ibrahim Baylan bör, som en del av Sveriges internationella utvecklingspolitik, fråga den av regeringen nyligen tillsatta Energikommissionen inom vilken del av omställningen till en mer hållbar energiförsörjning som Sverige bör ta ledningen.

4. Jobba institutionellt
Ett gott klimatsamarbete förutsätter att administrationen hos både givare och mottagare fungerar bra, särskilt om den globala klimatfinansieringen ska nå 100 miljarder dollar per år. Viss kapacitet att hantera stora finansiella strömmar för klimatarbete har byggts upp genom FN:s finansiella mekanismer för utsläppsminskningar, som CDM och REDD, men många fattiga länder behöver fortfarande institutionellt stöd. Det gäller inte minst på skattesidan, där ökad kapacitet är helt nödvändig för att investeringar i klimatsmart, förnybar energi för export ska gagna den egna befolkningen fullt ut. Finansminister Magdalena Andersson bör säkerställa att Skatteverket, Riksrevisionen och andra berörda svenska myndigheter bistår sina motsvarigheter i utvecklingsländerna att hantera klimatfinansieringsmedel och klimatinvesteringar.

5. Undvik dubbelarbete
Som största givare per capita till Gröna Klimatfonden bör Sverige ha synpunkter på hur fondens medel används på bästa sätt och med hög transparens. Däremot bör vi inte peka ut enskilda platser som lämpade för stöd, och fonden bör inte ägna sig åt katastrof- och återuppbyggnadsbistånd som andra FN-organ har många års erfarenhet av. Biståndsminister Isabella Lövin, som pekat ut orkanhärjade Vanuatu som lämplig mottagare av stöd, bör förtydliga sig och slå fast att utgångspunkten ska vara största möjliga klimatnytta per krona.

Klimatfrågan är vårt globala samhälles största ödesfråga. Det är lätt att bli uppgiven inför utmaningen, men siffror från OECD-ländernas samarbetsorgan för energifrågor, IEA (Internationel Energy Agency) visar på ökad tillväxt utan ökande utsläpp. Det ger hopp. Nu återstår att uppnå en snabb, hållbar och långtgående utsläppsminskning. Sverige bör ta ledningen för det internationella utvecklingssamarbete som leder oss dit.

Mattias Goldmann
Vd, gröna och liberala tankesmedjan Fores

Tip a Friend heading