Go to main navigation
jennifer-jaime-fi-crop.jpg

Rätten till hälsa, rent vatten och att kunna odla sin egen mat måste gå före storföretagens rätt att sko sig på bekostnad av miljö och mänskliga rättigheter. Det skriver Jennifer Råsten och Jaime Gomez från Feministiskt initiativ.

Foto: Feministiskt initiativ

debatt

FI: Frihandelsavtal är en fortsättning av det koloniala förtrycket

Frihandelsavtal är en grundläggande del av det koloniala förtryck som fortfarande präglar relationerna mellan det globala nord och syd. Rätten till hälsa, rent vatten och att kunna odla sin egen mat måste gå före storföretagens rätt att sko sig. Det skriver två talespersoner för Feministiskt initiativ.

I skuggan av den senaste frihandelsdebatten om CETA – EU:s nya handelsavtal med Kanada – hamnar de frihandelsavtal som drabbar världens fattiga. Det är bra att folk reagerar mot CETA, men vi behöver samtidigt komma ihåg att det inte är Sverige eller Europa som drabbas värst. Frihandelsavtalen och Världshandelsorganisationen WTO:s olika regelverk är en grundläggande del av det koloniala förtryck som fortfarande präglar relationerna mellan det globala nord och syd.

I vår del av världen lyfts frihandeln ofta fram som något som, tillsammans med biståndet, lyfter länder i det globala syd. Resonemanget återfinns i flertalet riksdagspartiers politiska och visionära dokument. Det är problematiskt att dessa tankar inte tar hänsyn till att de senaste decennierna visat oss att tillämpningen av sådan politik inte får de önskade konsekvenserna i form av minskad ojämlikhet och ökad rättvisa.

Frihandelsavtalen kommer nämligen inte ensamma. Sällskapet består av påtryckningar på inhemska beslutsfattare och en massiv förskjutning av lagstiftningar till multinationella storföretags fördel.

Ett exempel är WTO:s patentregelsystem TRIPS. Utifrån det kan företag säga sig ”upptäcka”  grödor som använts i årtusenden och ta patent på dem, varpå alla som vill odla sin traditionella mat eller medicinalväxt plötsligt måste betala för det. Småbönder som i alla tider lagrat utsäde från år till år är nu skyldiga att istället köpa nya frön varje säsong från internationella företag som patenterat deras grödor. På liknande sätt fungerar systemet för patent av läkemedel, som lett till att människor lider och dör av sjukdomar som det finns botemedel och lindring mot.

Andra lagstiftningar som går hand i hand med frihandelsavtalen handlar om att privatisera mark- och vattenrättigheter. Multinationella storföretag har åtagit sig uppgiften att ta hand om vattnet, för att sedan sälja tillbaka det till lokalbefolkningen. När människorna i det globala syd inte har råd att betala, lyder kapitalismens logik att efterfrågan på rent vatten helt enkelt inte är tillräckligt stor.

Vilka är då de rika aktieägarna i det globala nord som ligger bakom de multinationella företagen och tjänar på detta? Det är inte bara mystiska riskkapitalister med kontor högt upp i skyskrapor. Det är alla vi som genom vårt svenska medborgarskap innehar en liten del i en pensionsfond eller två, vi äger också de här företagen.

Faktum är att flera av de svenska fonder som kallas etiska investerar flitigt i företag som ägnar sig åt mark- och vattenrofferi på fattiga människors bekostnad. Det betyder att en genomsnittlig svensk som vill spara etiskt, med stor sannolikhet kommer att investera i företag som står för raka motsatsen.

Vad kan vi då göra? Frågan om bättre transparens och tydligare regler för användning av ord som ”etik” och ”hållbarhet” mot svenska sparare är en konsumentfråga som definitivt går att påverka, både som privatperson och genom exempelvis Konsumentverket. Internationellt behöver Sverige och EU verka för att reformera immaterialrättsliga regler så att till exempel läkemedelstillverkning och jordbruk kan ske på människornas villkor snarare än storföretagens.

Rätten till hälsa, rent vatten och att kunna odla sin egen mat måste gå före storföretagens rätt att sko sig på bekostnad av miljö och mänskliga rättigheter. Detta behöver genomsyra Sveriges inställning såväl till WTO som till vartenda påtänkt frihandelsavtal hädanefter.

Jennifer Råsten, näringspolitisk talesperson Feministiskt initiativ

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson Feministiskt initiativ

Tip a Friend heading