Go to main navigation
iPiccy-collage.jpg

 "Vi anser att ett frihandelsavtal måste ha sin utgångspunkt i respekten för de mänskliga rättigheterna, miljön och de grundläggande demokratiska principerna om självbestämmande". Det skriver Jaime Gomez, Jennifer Råsten och Pelle Hällje från Feministiskt initiativ i ett svar till Magnus Nilsson, som driver Frihandelsbloggen. . 

DEBATT

FI: Vi kritiserar nykoloniala strukturer, inte handelsavtal i sig

Utformningen av dagens frihandelsavtal utgör i högsta grad en del av en nykolonial struktur. Det är just detta vi vänder oss emot, inte handelsavtal i sig. Men det verkar Magnus Nilsson missa. Det skriver företrädare för FI i en debattreplik.

Vi håller med Magnus Nilsson om att stabila villkor är bra och viktigt i alla delar av världen. Nilsson menar att frihandelsavtalen skapar detta, men det är bara delvis sant. Det Nilsson tycks missa är att en stor del av världens befolkning har mycket små möjligheter att utöva inflytande över hur villkoren i dessa avtal framförhandlas. Människor vars livsvillkor blir allt annat än stabila i de moderna frihandelsavtalens spår.

Detta är väl dokumenterat såväl inom akademin som FN och ett faktum som brukar erkännas även av liberala tankesmedjor. De sistnämnda resonerar ofta om att det ändå kan vara värt det. Det är just detta som vi vänder oss emot, inte handelsavtal per definition.

Eftersom Magnus Nilsson listar det han kallar myter, som han tillskriver vår debattartikel här i Omvärlden, vill vi gärna kommentera den listan.

“Myt” 1

Magnus Nilsson skriver: “Ingen kan ta patent på existerande arter. Då skulle väl någon redan för länge sedan ha tagit patent på potatis och äpplen och tvingat oss alla att betala för att få odla hemma i täppan?”

Här finns två tråkigheter att notera. Det ena är att det tyvärr är en gråzon huruvida detta händer eller inte (se till exempel “Skydda eller skövla”, Vandana Shiva, 2003). Det andra är att det inte händer i det rika globala Nord, och därför inte gäller potatis eller äpplen och inte drabbar Magnus Nilsson. Det är symptomatiskt för den koloniala strukturen i dagens globala ekonomi.

Under samma påstådda myt skriver Magnus Nilsson även: “Men detta måste ses mot bakgrund av att moderna storjordbruk snarast är fabriker där bonden är ägare och vd.”

Även här ett kolonialt tankesätt. Småbrukarna världen över har inte bett om att få vara vd:ar i moderna storjordbruk. De kanske vill det, kanske inte. Det är inte något som Sverige och andra länder genom ekonomiska påtryckningar bör ta sig rätten att diktera villkoren för. Dessutom är Magnus Nilssons resonemang problematiskt när han ser matproduktion som om det skulle vara en fabrik. Det är ett tankesätt som reproducerar de stora problem som samhället upplever i dag när det gäller överkonsumtion.  

“Myt” 2

Den andra påstådda myten handlar om mediciner. Här är vi i stort sett överens. Särskilt om att “Fattiga människor lider inte främst av brist på de senaste medlen mot högt blodtryck, högt kolesterol och milda former av bipolaritet”, eftersom de flesta vet att andra sjukdomar är farligare i länder med svag ekonomi och infrastruktur. Däremot noterar vi att Magnus Nilsson inte heller verkar vända sig emot vår kritik, att mediciner mot epidemiska sjukdomar som framförallt drabbar fattiga människor i det globala Syd, inte görs tillgängligare.

“Myt” 3

Den tredje så kallade myten handlar om privatisering av färskvattentillgångar. Här är det svårt att bemöta det Magnus Nilsson skriver eftersom faktaförvanskningarna staplas så tätt. För det första så vill vi gärna betacka oss för att bli tillskrivna påståenden som att “indianerna förbjuds samla in regnvatten”.

Vi väljer som regel andra ord när vi beskriver amerikanska ursprungsfolk, och exemplet kan inte tolkas som annat än ett försök att förminska och förlöjliga hela ämnet.

Återigen är vi inte emot miljöåtgärder. Alltför många vattenprivatiseringsprojekt handlar dock om något annat, vilket vi också beskrev i vår debattartikel. Nämligen att tillgången sedan projekt avslutas inte längre tillhör lokalbefolkningen, antingen på grund av tung forcerad skuldsättning eller genom att ägandet permanent flyttats till bolag med kontor någon annanstans.

Vi kan givetvis inte påstå att det inte finns ett enda vattenprojekt som gått rätt till. Men problemet med påstådda miljöåtgärder som murbräcka för att privatisera mark och vatten, ibland med dokumenterade miljökatastrofer som följd (grundvattnet blir som känt inte alltid bättre av stora ingrepp och chans till överbevattning för den som betalar bäst), borde även Magnus Nilsson kunna se.

Magnus Nilsson skriver också att “Problemet med mark i tredje världen är för övrigt inte att den är ‘privatiserad’ utan att den inte är privatiserad”, vilket är ännu ett exempel på det koloniala tankesättet. Det traditionella sättet att äga och hållbart förvalta mark och naturtillgångar kollektivt i byar och samhällen passar inte in i det västerländska sättet att göra affärer, och därför kommer det ena orimliga argumentet efter det andra som stöd för varför sådana samhällssystem måste bort.

Vi anser att ett frihandelsavtal måste ha sin utgångspunkt i respekten för de mänskliga rättigheterna, miljön och de grundläggande demokratiska principerna om självbestämmande. Frihandelsavtalen, så som de utformas i nutiden, är i allra högsta grad en del av nykoloniala ekonomiska strukturer, där det globala Nord återigen ser det som både sin rättighet och skyldighet att ta kontroll över samhällen i det globala Syd.

Syftet är detsamma som för hundratals år sedan: att “rädda vildarna från sig själva” (vilket Magnus Nilssons debattsvar också bitvis bekräftar), att kontrollera naturresurser samt att genom nya lagar och regler låsa in tidigare självständiga/självförsörjande befolkningar i ekonomiskt beroende.

Jennifer Råsten, näringspolitisk talesperson Feministiskt initiativ

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson Feministiskt initiativ

Pelle Hällje, näringsutskottet Feministiskt initiativ

Tip a Friend heading