Go to main navigation
Isabella Lövin

Foto: Fredrik Hjerling

DebatT

Så ska hoten mot vår hälsa mötas

Idag möts världsledare i New York i FN:s generalförsamling för att uppmärksammar problemet med antibiotikaresistens. Antibiotikaresistens gör att flera av de globala utvecklingsmålen i Agenda2030 riskerar att inte nås.
– Sverige kommer att driva på för en bredare kamp mot antibiotikaresistens, som involverar alla berörda FN-organ och samhället i stort, skriver Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat.

Världssamfundets ansträngningar har länge fokuserat på sjukdomsspecifika insatser. Det har gett resultat, men kan aldrig räcka för att nå god hälsa för alla. För att uppnå det specifika hälsomålet i Agenda 2030 – god hälsa och välmående för alla – måste vi arbeta horisontellt med hälsa och se till helheten.

Sverige driver på för en breddad ansats på hälsområdet genom aktivt arbete i organisationernas styrelser, genom våra finansiella bidrag och genom påverkansarbete och dialog med länder, internationella organisationer och civila samhället. Det handlar om kapacitet, samordning och finansiering av alla delar av den globala hälsostrukturen.  

Under helgens påfyllnadsmöte för Globala Fonden mot hiv/aids, tbc och malaria tillkännagav statsminister Stefan Löfven att Sverige utlovar 2,5 miljarder kronor till fonden under perioden 2017-2019. Globala Fonden spelar, på samma sätt som Vaccinationsalliansen Gavi, en central roll i den globala hälsoarkitekturen. Samtidigt möjliggör organisationer som WHO, UNAIDS, UNICEF och UNDP för Globala Fonden och Gavi att kunna verka genom nationella hälsosystem och civila samhällsorganisationer. Olika organisationer har olika funktioner. Vissa är normgivande, andra är finansierande och ytterligare andra är utförande. Det innebär ett ömsesidigt beroende.

Det kan vara enkelt att lägga alla pengar på ett fåtal organisationer med tydligt avgränsade mandat, men om det inte finns tillräcklig finansiering för övriga organisationer (läs: övriga funktioner) kommer resultaten ofrånkomligen att försämras med tiden. Om alla givare lägger alla sina ägg i en korg är risken att andra blir tomma. Sverige investerar generöst i alla ovanstående organisationer. Regeringen har som medveten strategi att se till helheten. Funktion, behov, kapacitet, absorptionsförmåga, samordning – allt vägs samman till en helhet.

Sveriges utvecklingssamarbete för hälsa fokuserar på några nyckelteman: Barn- och mödrahälsa, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) samt hälsosystemstärkande.

Erfarenheter talar sitt tydliga språk - vi kommer inte att uppnå hållbarhetsmålen om vi inte satsar på SRHR och vågar tala om sexualundervisning och andra frågor som av vissa uppfattas som tabubelagda. Där har Sverige tagit på sig en ledarskapsroll, och den tar vi vidare med stolthet och starkt engagemang. 

Att satsa på barn- och mödrahälsovård är att satsa på kvinnor – och på framtiden och framtida generationers hälsa. Det säger sig självt att det är viktigt. Där har Sverige särskilt drivit barnmorskornas roll, inte minst genom satsningen midwifes4all.

Robusta hälsosystem utgör grunden för alla andra insatser och är dessutom centrala i arbetet med global hälsosäkerhet och enskilda länders kapacitet att hantera hälsohot som smittsamma sjukdomar och antibiotikaresistens.

Vi rör oss mot ett bredare begrepp av hälsa, där psykisk hälsa uppmärksammas alltmer i Sverige medan hälsosystem kommit i fokus i världen - delvis som ett resultat av hälsohot som Ebola, Zika och antibiotikareseistens. För att möta detta måste vi ha ett helhetsperspektiv på hälsa, och på den globala hälsoarkitekturen. Den största utmaningen idag är inte att få tillräcklig finansiering till enskilda kampanjer eller organisationer. Den största utmaningen är att få den globala hälsoarkitekturen att bli så effektiv och samordnad som möjligt. Detta är frågor vi kommer att driva politiskt under de kommande åren – i Sverige och internationellt.

Tip a Friend heading