Go to main navigation
airstrikesjemen.jpg

Flyganfall i Sana´a, Jemen i maj 2015. 

Foto: Wiki Commons

DEBATT

”Mindre än två procent av det humanitära biståndet går till lokala aktörer”

När ett land drabbas av konflikt väljer internationella biståndsgivare att prioritera de stora internationella biståndsorganisationerna, istället för att gå via de lokala aktörerna som kan språket, har folkets förtroende och är snabbare på plats. De stora givarna, som Sida, borde istället samarbete mer med dessa aktörer och stärka deras kapacitet. Det skriver Hana Al-Khamri, från den jemenitiska diasporagruppen Yemeni Salon.

När Sida i oktober arrangerade Stockholm Civil Society Week mötte jag representanter från både svenska och internationella organisationer. Varje gång jag presenterade mig som jemenit fick jag veta att deras projekt och stöd till lokala civilsamhällesorganisationer i Jemen hade avslutats på grund av den pågående konflikten i landet. Uttalandena speglar det alarmerande faktum att mindre än två procent av det årliga humanitära biståndet till länder som drabbats av kriser går direkt till lokala civilsamhällesaktörer.

I Jemen pågår sedan i slutet av mars en blodig konflikt om vem som ska styra landet. Allt sedan början av kriget är det framför allt aktörer inom det lokala civilsamhället som med begränsade resurser försöker möta de behov som konflikten orsakar hos civilbefolkningen. Till exempel bistår ett nätverk av jemenitiska företagare och lokala civilsamhällesaktörer flyktingar med att finna säkra vägar ut ur Jemen. Lokala civilsamhällesaktörer agerar också för att upprätthålla social sammanhållning och normer för att exempelvis undvika könsbaserat våld.

Generellt är lokala civilsamhällesaktörer snabba på att agera vid konflikter i sina hemländer eftersom de talar språket och känner till lokala koder och maktspel. De har ofta befolkningens förtroende och är medvetna om vilka behoven är och lokalsamhällenas olika svagheter, vilket nyligen också uttryckts i en rapport av Kvinna till Kvinna, om fredsbyggande och kvinnliga aktivister i Syrien.

Lokala civilsamhällesorganisationer spelar en viktig roll för att skydda mänskliga rättigheter och verka för fred, rättvisa och frihet. Trots detta drar de internationella givarna ner på det livsupprätthållande stödet till en här typen av lokala organisationer i tider av konflikt.

Enligt en ny rapport från den internationella organisationen Oxfam gick, under perioden 2007-2013, bara 1,87 procent av det årliga humanitära biståndet till länder som drabbats av kriser direkt till lokala civilsamhällesaktörer. Den katolska biståndsorganisationen CAFOD skriver också i sin rapport Funding at the sharp end att det nuvarande finansieringssystemet för internationellt humanitärt bistånd är partiskt och privilegierar internationella aktörer framför lokala.

Att så lite stöd går via lokala civilsamhällesaktörer är problematiskt och skapar enorma utmaningar för dessa organisationer. I Jemen har åsidosättandet av lokala civilsamhällesorganisationer under den pågående konflikten skapat stor frustration över att givarna inte lyssnar på deras prioriteringar.

Internationella biståndsaktörer, inklusive Sida, borde kommunicera och samarbeta mer med existerande lokala civilsamhällesaktörer och stärka deras kapacitet. Inte minst eftersom dessa stannar kvar i landet när den akuta situationen är över och många internationella humanitära aktörer lämnar.

Nästa år står FN värd för World Humanitarian Summit, i Turkiet, för att uppmärksamma och finna lösningar på de enorma utmaningar som det humanitära biståndet står inför. Givare och internationella organisationer bör då ta tillfället i akt att tänka om och verka för ökad inkludering av lokala civilsamhällesorganisationer, särskilt i tider av konflikt. När internationella och lokala civilsamhällesorganisationer samarbetar kan de vara särskilt effektiva i att nå sina mål både på kort och lång sikt.

Hana Al-Khamri, skribent, konsult och medgrundare till Yemeni Salon, en Sverigebaserad diasporaorganisation

Tip a Friend heading