Go to main navigation
Erik Halkjaer

Erik Halkjaer, chefredaktör OmVärlden.

Foto: Marlene Magnussen

LEDARE

Så bidrar biståndet till döden på Medelhavet

Det är lätt att säga att Europa bör öppna sina gränser och skapa legala vägar för migranter, men tala också om för migranterna att en anledning till att de klamrar sig fast vid båtrelingarna intill Europas murar är biståndet som från början var tänkt att hjälpa dem att skapa ett bättre liv på täppan hemma i byn, skriver OmVärldens chefredaktör Erik Halkjaer.

De senaste dagarnas tragiska nyheter från Medelhavet förvånar tyvärr inte. Migranterna söker omvärldens hjälp, men får det inte. De flyr från krig, konflikt och men också fattigdom. Kopplingen till en annan nyhet som kommit lite i skymundan är faktiskt inte långsökt – Världsbanken har de senaste tio åren tvångsevakuerat 3,4 miljoner människor.

Faktum är att det går att dra flera röda trådar mellan olika av varandra tillsynes oberoende nyheter från förra veckan. Regeringen nylanserade sin Politik för Global Utveckling (PGU), om samstämmighet kring utvecklingsfrågor i politiken. Närmare 1 000 migranter omkommer i Medelhavet och Världsbanken har genom sina investeringar de senaste tio åren tvingat 3 350 449 fattiga människor att lämna sina hem, mot sin vilja.

Ser ni tråden? Inte.

Det är naturligtvis lätt att säga att det stora antalet människor som idag befinner sig på flykt gör det på grund av krig och konflikt. Och givetvis spelar konflikterna i Syrien, Irak, Somalia, Sydsudan, DR Kongo, Centralafrikanska republiken, Afghanistan och flera andra länder stor roll, men människor flyr och migrerar också av andra anledningar, i jakt på bättre möjligheter.

Sverige och många andra rika länder avsätter pengar till bistånd för att bidra till utveckling i fattigare länder så att människor ska få det bättre, och inte behöva lämna hus, hem och familjer. Det gör Sverige dels genom bilateralt bistånd till flera länder i världen, men också genom stöd till bland andra Världsbanken.

Världsbanken i sin tur investerar i storskaliga projekt för till exempel infrastruktur, energi, jordbruk och näringsliv. Bankens medlemsländer har möjlighet att göra sin röst hörd kring de olika projekten, så även Sverige som ofta agerar tillsammans med de andra nordiska och de baltiska länderna i Världsbanken.

OmVärlden har vid flera tillfällen uppmärksammat projekt som finansierats av Världsbanken och som helt gått snett, som inte tagit hänsyn till varken miljö eller mänskliga rättigheter. Det handlar bland annat om investeringar i Honduras, Peru och Etiopien. Människor har med våld tvingats från sina hem eller fått sin åkermark och sina vattendrag så försurade att de fått fly av den anledningen.

Samtidigt som medierna i förra veckan rapporterade om den första båt som kapsejsat i Medelhavet de senaste dagarna, presenterade det internationella konsortiet för undersökande journalistik (ICIJ) ett enormt grävjobb om Världsbanken. I ett år har 50 journalister i 21 länder kartlagt bankens förehavanden de senaste tio åren.

ICIJ:s journalister har lagt pusslet med alla enskilda projekt som det rapporterats om tidigare, men när pusslet är lagt framstår en än grymmare bild av Världsbankens investeringar. Bara under perioden 2009-2013 lånade Världsbanken ut 50 miljarder dollar till projekt med hög risk med "oåterkalleliga och aldrig tidigare skådade" sociala och miljömässiga effekter. Under perioden 2004-2008 var det "bara" hälften så mycket.

Att Sverige beslutar att alla statsråd ska se över eventuella intressekonflikter mellan olika politikområden som kan motverka en hållbar global utveckling är en bra början. Sverige ska inte sälja vapen till länder med låg utvecklingsnivå eller där staten begår övergrepp på de mänskliga rättigheter, investera i fossila bränslen eller bidra till att företagsinvesteringar i fattiga länder försvinner i något skatteparadis. Gott så.

Men Sverige bidrar också till Världsbanken som tvingar människor på flykt och investerar i fossila bränslen.

Människor väljer nämligen att migrera av en annan anledning också. När utsläppen från den fulenergi vi lagt pengar på förändrar klimatet ökar antalet naturkatastrofer. Det är lätt att säga att Europa bör öppna sina gränser och skapa legala vägar för migranter, men tala också om för migranterna att en anledning till att de klamrar sig fast vid båtrelingarna intill Europas murar är biståndet som från början var tänkt att hjälpa dem att skapa ett bättre liv på täppan hemma i byn.

Erik Halkjaer

Tip a Friend heading