Go to main navigation
LENA AG 2.jpg

Genusperspektivet måste bli en integrerad del av FN:s arbete, skriver Lena Ag.

Foto: Kvinna till Kvinna

DEBATT

Sverige behövs i säkerhetsrådet – särskilt i tider av mäktiga mäns vapenskrammel

Idag debatterar FN:s säkerhetsråd ”Kvinnor, fred och säkerhetsagendan”.
Tyvärr fortsätter kvinnoorganisationer runt om i världen att vara grovt underfinansierade, trots att de är nyckelaktörer för fred, skriver Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna. 

Nästan halva tiden har gått för Sveriges tid som icke-permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. En av huvudprioriteringarna för regeringen har varit agendan för Kvinnor, fred och säkerhet, den agenda som rör kvinnors deltagande i fredsprocesser, skydd av kvinnor och flickor i konflikt, konfliktförebyggande arbete och stärkandet av genusexpertisen inom arbetet med fred och säkerhet. Idag talar Margot Wallström i den öppna debatt som hålls varje år i rådet.

Militära hot överskuggar arbetet för fred

Vissa avtryck av Sveriges arbete har märkts i rådet. Civilsamhällesorganisationer har fått komma till tals mer än tidigare: representanter från civilsamhället har talat i rådet i sex landspecifika diskussioner hittills under 2017, jämfört med bara en enda under 2016. En annan framgång är inkluderandet av sexuellt och könsbaserat våld som grund för sanktioner. Det skedde i och med antagandet av en resolution om Centralafrikanska Republiken som antogs under Sveriges ordförandeskap. Redan innan Sveriges inträde märktes en trend av fler referenser till Kvinnor, fred och säkerhet i mandaten för FN:s fredsinsatser. Detta har Sverige arbetat för att bibehålla, vilket framstår som viktigare än någonsin i det nuvarande internationella politiska klimatet. Men, detta kommer aldrig att räcka om inte de ekonomiska och maktrelaterade strukturerna för hur världen arbetar för fred förändras. Det senaste året har världens diskussioner om fred och säkerhet i än högre grad dikterats av mäktiga män besatta av att demonstrera sin militära kapacitet. Arbetet för fred och nedrustning överskuggas av militära hot och humanitära kriser orsakade av militära konflikter.

Minimalt till fredsbyggande

I krig och konflikt spelar kvinnoorganisationer en unik roll som representanter för civilsamhället, som fredsaktörer och som försvarare av mänskliga rättigheter. Men de är grovt underfinansierade. Vad gäller bistånd som finansierar fred och säkerhet, är det bara 2 procent globalt som har jämställdhet som huvudsyfte. Stödet till kvinnoorganisationer i dessa kontexter är än mer marginaliserat. År 2012-2013 var det bara 130 miljoner dollar av biståndet till sviktande stater som gick till kvinnoorganisationer, vilket motsvarar bara 1 procent av det totala jämställdhetsinriktade biståndet, och en minimal del av det totala biståndet till dessa länder på 31,8 miljarder dollar. Detta ska också ses i ljuset av att fredsbyggande aktiviteter generellt sett är mycket underfinansierade. Världens totala militära utgifter uppgick 2016 till 1 720 miljarder dollar, medan utgifterna för fredsbyggande var 10 miljarder dollar. Detta trots att varje investerad dollar i fredsbyggande kan spara 16 gånger så mycket i kostnaden för väpnad konflikt.[1]

Kvinnorganisationer exkluderas

FN:s generalsekreterares rekommendation till givarstater och finansieringen via de egna fonderna är att 15 procent av biståndet till konfliktdrabbade länder ska gå till insatser för jämställdhet och kvinnors rättigheter, med detta som ett första mål och inte ett slutmål. Kvinnoorganisationer exkluderas och drabbas särskilt hårt av kortsiktig projektfinansiering, då de ofta är små och utsatta organisationer som saknar förutsättningar för de administrativa bördor och resultatrapportering som projektfinansiering ofta innebär. Vår förhoppning är att Sveriges nya strategi för jämställdhet ska innebära just förutsägbar och långsiktig finansiering av kvinnoorganisationer i konfliktdrabbade områden.  Forskning har visat att en stark och oberoende kvinnorörelse är den viktigaste faktorn för att förbättra lagstiftningen vad gäller kvinnors rättigheter – och att lagstiftningen efterlevs.

Sveriges röst behövs

Det är viktigt för att dessa frågor ska bli något man inte kan exkludera. Enda sättet att nå resultat är att institutionalisera, alltså att göra genusperspektivet till en integrerad del av FN:s arbete i alla sektorer. Oavsett utfallet i valet nästa år får Sveriges röst för kvinnors rättigheter inte tystna, för om inte Sverige är den som påminner och tjatar finns det väldigt få röster kvar. Kvinnor, fred och säkerhetsagendan ska inte handla om att göra krig mindre plågsamt för kvinnor, utan om att bygga fred.

Fotnot: Inför årets debatt i säkerhetsrådet har 391 organisationer från 98 länder skrivit under ett öppet brev som uppmanar medlemsstaterna att prioritera jämställdhet och kvinnors rättigheter, och att stödja kvinnoorganisationer och kvinnorättsförsvarare.

 

Lena Ag

 

Tip a Friend heading