Go to main navigation
Pressbild Rebecka Jalvemyr.jpg

Rebecka Mosquera Jalvemyr från FIAN Sverige menar att Sverige måste agera kraftfullare för att kontrollera svenska företag utomlands. 

Foto: FIAN Sverige

debatt

UD måste inse att mänskliga rättigheter är internationell lag

Efter skildringen av landgrabbing i filmen "Dead Donkeys Fear No Hyenas" anklagar FIAN Sverige nu regeringen för att inte ta sitt ansvar vad gäller kontrollen av svenska företags agerande utomlands. Svenska staten är enligt internationell lag skyldig att hålla svenska företag juridiskt ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter utomlands, menar FIAN Sverige. 

Det som hänt i Etiopien är inget unikt. Förra året publicerade Europaparlamentet en rapport om europeiska aktörers involvering i landgrabbing i länder utanför Europa. Rapporten visar att landgrabbing är ett utbrett och komplext problem som involverar en mängd olika aktörer och det är många gånger svårt att särskilja privata och statliga intressen. Att utkräva ansvar när allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter sker är en utmaning och resulterar i utbredd straffrihet. Straffriheten kan förhindras om stater slutar ignorera sina extraterritoriella skyldigheter. Extraterritoriella skyldigheter innebär att de konventioner staten förpliktigat sig till att följa även innebär skyldigheter utanför landets gränser.

Kvinnor producerar hälften av all mat men kontrollerar endast två procent av all odlingsbar mark. Det är de som främst drabbas av landgrabbing. Förra året tydliggjordes staters extraterritoriella skyldigheter gällande kvinnor på landsbygdens rättigheter i konventionen mot all diskriminering av kvinnor. Konventionen säger att stater ska förebygga kränkningar av mänskliga rättigheter för kvinnor på landsbygden genom att vidta regleringsåtgärder för aktörer under dess jurisdiktion, inklusive privata individer, företag och offentliga myndigheter, för deras verksamhet utanför Sveriges gränser. Konventionen är bara ett exempel på hur staters extraterritoriella skyldigheter tydliggörs i internationell lag.

Att företaget Midroc frånsäger sig allt ansvar är föga förvånande. Det bekräftar att företaget saknar den kunskap som krävs för att göra en korrekt analys av situationen om vad deras verksamhet bidrar till. Ett tydligt exempel på att företagens självreglering är otillräcklig för att ta itu med landgrabbingrelaterade frågor om mänskliga rättigheter. Det krävs helt enkelt konkreta regleringsåtgärder för att råda bot på företagens straffrihet.

Statssekreteraren Ulrika Modéers förnekande i ansvarsfrågan är därför uppseendeväckande. När Sverige på detta vis duckar för sina extraterritoriella skyldigheter gällande mänskliga rättigheter bidrar de till att skapa juridiska luckor vilket försvårar upprättelse och gottgörelse för de drabbade. Konsekvensen blir att fruktansvärda tvångsförflyttningarna liknande de i Gambella fortsätter i många delar av världen.

Sverige har skyldighet att införa regelverk som kontrollerar svenska företags verksamhet i andra länder. Till det tillkommer skyldighet att införa mekanismer som håller företag juridiskt ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter. I den här typen av fall måste Sverige även säkerställa att svenska biståndspengar inte orsakar kränkningar av mänskliga rättigheter. Att ge ej öronmärkta pengar till Världsbankens centrala budget är alltså inte tillfredsställande. Allt bistånd bör genomgå en ordentligt människorättsbaserad risk- och konsekvensanalys innan pengarna kanaliseras.

Mänskliga rättigheter är internationell lag och inte en moralisk kompass. Sverige behöver vidta konkreta åtgärder för att motverka landgrabbing. Den feministiska utrikespolitiken är inte mycket värd om inte de extraterritoriella skyldigheterna inte tas på allvar.

Rebecka Mosquera Jalvemyr

Kanslichef på den svenska sektionen av FIAN International

Tip a Friend heading