Go to main navigation
Monica Green

Monica Green.

Foto: privat

krönika

Ännu ett myrsteg mot jämställdhet

Det har gått en dryg månad sedan FN:s kvinnokommission samlades i New York för att debattera och komma framåt med jämställdheten i världen. Slutdokumentet är antaget, delegaterna tillbaka i sina hemländer, och vi frågar oss – hur gick det egentligen? Kring det reflekterar Monica Green från UN Women.

Eftersom jag är optimistiskt lagd tolkar jag resultatet av årets kvinnokommission (CSW) som en framgång för jämställdheten i världen. Men naturligtvis hade jag och Sverige velat ha betydligt fler beslut. Vi borde egentligen ha kommit väldigt mycket längre år 2016, med till exempel vad gäller mäns våld mot kvinnor och flickor. 

För tyvärr kan vi bara konstatera så här 21 år efter att Pekingplattformen antogs, att kampen för kvinnors rättigheter inte varit särskilt framgångsrik. Trots att många länder har tagit flera steg framåt så finns det oerhört mycket kvar att göra i världens alla länder. 

När 8000 representanter från stater och civilsamhälle träffades i New York under några intensiva veckor i slutet av mars, så var det första gången efter det att FN:s medlemsländer antagit de nya globala hållbarhetsmålen. De globala målen lyfter de utmaningar som världen står inför såsom fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar. Jämställdhet och kvinnors ökade egenmakt är ett mål i sig, men finns också med i elva av de sexton målen. 

I september 2015 svarade 90 av världens länder på UN Womens krav på åtgärder för att påskynda arbetet för en jämställd värld. Därför fanns tydliga förväntningar inför förhandlingarna.

Det prioriterade ämnet för årets kvinnokommission var kvinnors ökade egenmakt och dess koppling till hållbar utveckling. Alla deltagare skulle diskutera och reflektera över hur varje medlemsland ska kunna bidra till att skapa en miljö som främjar utveckling inom områden som rör jämställdhet, kvinnors och flickors rättigheter. Talen handlade om skärpt lagstiftning och policys, att förändra institutionella strukturer, stärka kvinnligt deltagande vid olika instanser, samt kartlägga maktfördelning och representation.

Naturligtvis debatterades det med stor entusiasm. Vi från UN Women berättade om forskning som visar hur kvinnors ökade egenmakt och jämställdhet gynnar alla samhällen. Om kvinnor spelade samma roll som män på handelsmarknaden skulle så mycket som 28 biljoner US-dollar adderas till den globala BNP:n till år 2025. När kvinnor deltar i fredsförhandlingar ökar sannolikheten för att fredsöverenskommelserna håller minst två år med 20 procent, och chansen för fred i mer än 15 år ökar med 35 procent. Ett barn som föds av en mamma som kan läsa har i genomsnitt 50 procent större chans att överleva. Idag är endast en av fem parlamentariker kvinnor samtidigt som kvinnor fortsätter tjäna mindre än män, har färre förmåner och bär det huvudsakliga ansvaret för obetalt arbete och omsorg.

Visst blev det bra, visst kunde vi enas tillslut, och förutom att mötena, eventen, debatterna och samtalen var en framgång i sig blev också skrivningarna bra. Tex står det nu: "Alla länder beskriver en gemensam oro över att diskriminering och våld mot kvinnor och flickor fortsätter i alla delar av världen. Alla former av våld mot kvinnor och flickor inklusive sexuellt och könsrelaterat våld fördöms, människohandel fördömds, kvinnomord fördöms, barn och tvångsäktenskap fördöms och kvinnlig könsstympning fördöms". Dessa skrivningar förpliktigar.

Men visst – ni läser en underton av trötthet. Det är segt och tröttsamt att jämställdheten måste tröskas och tröskas om och om igen för att flytta fram med myrsteg. Att 35 000 flickor försvinner varje dag för att giftas bort, att könsstympningen skändar tusentals flickor dagligen och att våldet mot kvinnor och flickor accepteras är egentligen en fullständig katastrof och ett totalt fiasko för världssamfundet.

Trots det väljer jag att se de små framstegen som positiva bevis på att engagemang lönar sig. Och vi får aldrig någonsin ge upp tanken på att det går att förändra världen. Med ett envist, enträget arbete måste det gå att genomföra de mänskliga rättigheter som jämställdhet handlar om. 

 

Monica Green

Tip a Friend heading