Go to main navigation
Erik Halkjaer

Foto: Marlene Magnussen

ledare

Avräkningsgräns för biståndet en pyrrhusseger för Miljöpartiet

Tänk om Socialdemokraterna ensamma fått råda över biståndet i Sverige. Ska man tro på det som sades inför valet förra året hade det kunnat bli en dyrköpt affär för den svenska biståndssektorn. Inget tyder på att partiet tänkt ändra på de regler som i åratal gjort det möjligt att räkna av det svenska flyktingmottagandet från biståndsbudgeten. Det skriver OmVärldens chefredaktör Erik Halkjaer.

Tanken slår mig när jag lyssnar på biståndsministerns statssekreterare Ulrika Modéer på ett seminarium där i stort sett alla frågor kommer att handla om hur mycket av biståndet som ska användas till flyktingmottagande i Sverige. Hon är tydlig när hon säger att utan Miljöpartiet hade det inte satts någon gräns på 30 procent i budgeten för 2016. Och hon är lika tydlig när hon säger att det är så här det blir. Det är inget att diskutera resten av mandatperioden.

Så länge Miljöpartiet sitter kvar i regeringen, tänker jag.

Jag minns en biståndspolitisk debatt i september förra året, ett par dagar före valet. Gunilla Hallonsten, från Svenska kyrkan, och jag var samtalsledare. Alla riksdagspartiernas biståndspolitiska talespersoner var på plats, samt Ulrika Modéers företrädare, Tanja Rasmusson, dåvarande statssekreterare för den moderata biståndsministern.

Socialdemokraternas biståndspolitiska talesperson Kenneth G Forslund svarade “nja” på frågan om den andel av biståndet som används för flyktingmottagande borde minska från den då rådande nivån, på 13 procent.

”De här kostnaderna ökar eller minskar beroende på hur många asylsökande som kommer. Vi har alltid klarat de förändringarna över tid, så lyssna inte på den här skrämseln som kommer från olika håll, att vi skulle riskera att inte klara kostnadsökningarna vi just nu har framför oss. Det har vi gjort förr. Det kommer vi göra även i fortsättningen. Vi har många andra kostnader i den svenska statsbudgeten som varierar med betydligt större poster än så här över tid.”

Det är värt att notera att Tanja Rasmusson sa att ”världen brinner” och underströk att de flyktingströmmar vi ser (då) inte kommer minska och att Sverige ska fortsätta ta emot flyktingar och finansiera det med biståndet, enligt de regler som medlemsländerna i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD:s biståndskommitté DAC satt upp. 

Inför valet 2014 gjorde biståndsorganisationen Diakonia också en enkät om bistånds- och utvecklingsfrågor bland partiledarna. Nuvarande statsminister Stefan Löfven svarade i enkäten så här på frågan om avräkningarna för flyktingmottagandet: ”Från biståndsramen kan avräkningar göras. Socialdemokraterna accepterar avräkningar enligt DAC:s regelverk.”

”Miljöpartiet säger nej till det system regeringen använder för regelmässig avskrivning av skulder”, svarade Åsa Romson i enkäten. Detta upprepades också vid debatten av Miljöpartiets dåvarande biståndspolitiska talesperson Pernilla Stålhammar.

Pernilla Stålhammar sa även att partiet inte vill ställa grupper av utsatta människor mot varandra. Både flyktingar och människor med behov av bistånd i andra länder ska få ekonomiskt stöd av Sverige, menade Miljöpartiet, utan att pengar till en grupp ska tas från den andra.

Hade finansminister Magdalena Andersson, fått som hon velat hade avräkningarna kunnat bli 60 procent av biståndet nästa år. För lite tyder på att Socialdemokraterna, när de satte sig i regeringen, hade några planer på att ändra systemet. Men allt tyder på att Miljöpartiet ville det.

Och med facit i hand fick Miljöpartiet som de ville. De stoppade faktiskt det rådande system som svenska regeringar, oavsett partifärg, använt i många år för att finansiera flyktingmottagande i Sverige. Istället för att som förr räkna ut avräkningarna med hjälp av en schablonavgift per flykting eller asylsökande, oavsett hur många som tas emot, finns det nu en gräns vid 30 procent.

Med det sagt så kan knappast Miljöpartiet vara nöjda. De har brutit ett vallöfte och pengar tas trots allt fortfarande från en utsatt grupp för att stödja en annan.

Vi får väl också anta att om antalet flyktingar och asylsökande plötsligt skulle minska så går regeringen tillbaka till den gamla avräkningsmodellen, så Miljöpartiets pyrrhusseger varar bara så länge flyktingmottagandet är högt.

Det kan i sammanhanget också vara värt att påpeka att senast målet om att avsätta en procent av bruttonationalintäkten (BNI) till biståndet övergavs var krisåret 1992. Det dröjde då till 2006 innan målet åter var nått. Samma år började också avräkningarna för flyktingmottagande sticka iväg. Vad vi nu ser är ökade avräkningar för flyktingmottagande och en minskande andel bistånd, till närmare 0,7 procent, av BNI. Frågan är om det överhuvudtaget är realistiskt att tro att Sverige kommer nå upp till 1-procentsmålet igen, den här eller ens nästa mandatperiod?

Text: Erik Halkjaer

 

 

Tip a Friend heading