Go to main navigation
rosaline_epi.jpg

Roseline Orwa blir intervjuad av Al Jazeera efter att OmVärlden uppmärksammat hennes kamp för änkor i Kenya.

KRönika

Från OmVärlden till Al Jazeera – Roselines kamp engagerar världen

När OmVärlden skrev om Roseline Orwas kamp för änkorna blev genomslaget enormt. Sedan dess har hon intervjuats av Al Jazeera och medverkat i flera stora tv-program. Men hon chockades över att så få kände till änkornas öde. 

När jag blev änka för nio år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att min röst skulle bli en del av historien, och att jag skulle lyftas upp som en av min generations ledande kvinnliga aktivister. Jag hade ingen aning om att kvinnor som levt innan mig inte vågat ifrågasätta alla de outtalade och grymma kulturella traditioner som omgärdade kvinnor när döden kommit och hämtat deras män.

Inte heller kände jag till det livslånga arbete som skulle krävas för att öka medvetenheten bland befolkningen och få tillstånd lagar och regler som skyddar änkor i Kenya. Jag måste erkänna, jag var fullständigt naiv när påbörjade denna resa. Men nu har allt mer börjat falla på plats, i alla fall i termer av lagar och regler, dock inte när det gäller attityder och normer. Tanken slår mig, i dag behöver kvinnor endast självförtroende och skinn på näsan.

Media har spelat en avgörande roll i att sprida min ensamma röst ut i världen. Tidigare i år, på Internationella kvinnodagen, valde nättidningen OmVärlden att lyfte upp vårt arbete och min historia bland andra kvinnorättskämpar. Den korta videofilmen i sociala medier fick snabbt mer än 69 000 visningar och en myriad av kommentarer. Det var fullständigt överväldigande att se och läsa. Men jag var chockad att upptäcka att inte ens människor i utvecklade länder med starka kvinnorörelser hade hört talas om ”renandet” av änkor.

Jag inser att världen är helt ovetande om vad änkor i Afrika är tvungna att utstå. Dessa skadliga outtalade traditioner och sedvänjor ligger gömda djupt under en tystnadskultur omgärdat av hot som föder skam och rädsla, mitt bland fattigdom och sjukdom. Jag klandrar verkligen inte de änkor innan mig som inte förmått höja sina röster.

Endast en naiv och fräck individ som jag skulle våga utmana gamla traditioner i ett samhälle där patriarkala seder och övertygelser styr människors vardagsliv. Det är sådana här sedvänjor som lämnat byar att dö med massor av föräldralösa barn i sina spår.

När OmVärlden publicerade storyn vaknade de lokala mainstream-medierna upp till den brutala verkligheten för änkor i Kenya. Sedan dess har jag deltagit i mer än fem tv-program och internationella mediehus som Al Jazeera har porträtterat vårt arbete och våra historier. Jag kallar det fjärilseffekten.

Som änka och aktivist fanns det inga förebilder i mitt land. Jag har blivit en symbol för andra änkor och har sedan dess mottagit en strid ström av förfrågningar från änkor över hela Kenya om att delta i mitt mentorsprogram. Men det har varit tufft att driva detta utan adekvat finansiering.

En av de bästa nyheterna på senare tid var när jag blev utsedd till utomstående expert av den kenyanska regeringen till en arbetsgrupp som ska ta fram nya förslag kring familjelagstiftning. Det ger mig möjlighet att förändra lagstiftningen inifrån.

Men det har inte varit någon enkel resa. För ett par veckor sedan vi blev attackerade av en grupp beväpnade ungdomar efter att vi fått besök av guvernören som lovat att införa våra föreslagna lagförändringar. Det var första gången en så högt uppsatt politiker öppet uttalade stöd för oss.

Som barnlös änka har jag ständigt blivit hotat och trakasserad. Endast för att ha mage att drömma om ett samhälle där änkor kan leva ett fritt liv som alla andra kvinnor.

Folk frågar ständigt varför änkor accepterar ”rening”. Svaret är enkelt: För det första, det är allt de lärt sig i livet. För det andra, kulturen. Precis som religionen kan kulturen förslava människor. Den tredje anledningen är patriarkatet, och behovet att kontrollera änkor genom att lura henne att hennes barn kommer att dö eller något annat hemskt samtidigt som hon är nedbruten av sorg och smärta.

Samhället lever efter oskrivna regler djupt begravna i traditioner och seder. De flesta ceremonier, vid sidan av att fira maten och drycken, firar fruktbarheten, och ställer mannen i centrum. Det kan vara ett bröllop, våren, skörden, eller begravningen. När en kvinna har förlorat sin man anses hon bära på dåliga omen som måste ”renas” från hennes sexualitet. Livet kan inte bara fortsätta utan att hon antingen blir renad eller går i arv till en annan man.

Alla kvinnor som motsätter sig den här traditionen blir trakasserade och anses vara dåliga kvinnor. Alla förändringar inom denna tradition kräver en finkänslighet och djup förståelse för de mekanismer som underhåller det. Kvinnorna måste kunna fortsätta att leva i dessa samhällen långt efter att lagstiftare och myndighetspersoner har rest därifrån.

Att kriminalisera skadliga kulturella praktiker är en väg. Men verklig förändring börjar när män tar till sig en roll som beskyddare och inte förövare. När kvinnor ser sig själva som förändrare och inte offer. Det är den uppgiften jag har tagit till mig. Ingen kvinna ska behöva förlora sina rättigheter och sin värdighet bara för att hon har förlorat sin make.

Roseline Orwa

Tip a Friend heading