Go to main navigation
Porträttbild Staffan Landin.

Staffan Landin tror världen behöver Hans Rosling mer än någonsin. En person som kunde kontra faktaresistens. Foto: Nina Björk

Foto: Nina Björk

MINNESKRÖNIKA

"Jag har rätt och du har fel"

"Det snurrar till i huvudet, händer och fötter blir plötsligt iskalla, magen knyter sig." Journalisten Staffan Landin skriver om saknaden efter sin vän och mentor Hans Roslings, som avled på tisdagen efter en tids sjukdom. 

Hans Rosling är död. Nyheten kommer på sms. Det snurrar till i huvudet, händer och fötter blir plötsligt iskalla, magen knyter sig. Hjärnan börjar processa. Jag slits ur min förvirring av barnen som skriker att jag ska hjälpa dem starta en film. Känner tomhet. Fan, Hans Rosling är död.

För mig är Roslings bortgång en jobbig förlust. Han har av naturliga skäl betytt mer för mitt yrkesliv än någon annan. Han har inspirerat mig, undervisat mig, anställt mig, skapat presentationer och material som tidvis varit mina viktigaste arbetsredskap. Han har förändrat mitt sätt att se på världen, att förstå förändringar, att förklara saker. Förändrat mig. Och när nyheten slog ner som en bomb under gårdagen framstod det tydligt att många, många har påverkats av den pedagogiske professorn. Sociala medier fylldes med minnen och berättelser. Jag väljer ett exempel, twittraren @smurfkatt:

Det var vanligt att Hans inte hann versaler. Det var vanligt att han inte hann svara på mail förrän klockan tre på natten. Det berodde ibland på att han var tvungen att stoppa ebola och då är tiden av betydelse. Ibland berodde det på att efterfrågan av Hans Rosling och budskapet om att världen blir bättre var omättlig, att tiden inte räckte till. Nästan alltid berodde det på att det han gjorde var viktigare än hur han mådde, hur han sov, hur han arbetade eller hur jobbigt något var.

Jag har aldrig mött någon som fäst så lite vikt vid sin egen materiella situation. Han körde en liten lila bil med rosa rattmuff, han satt vid skrivbordet i KI:s minsta kontor eller i en kub på Google bland alla 22-åriga mattegenier. Om något inte förbättrade arbetet eller forskningen, var det helt enkelt inte intressant. Hur många skulle efter tio års arbete, låta Google köpa ens produkt utan så mycket som en liten personlig bonus? För Rosling var det ingen filantropisk uppoffring. Han var helt enkelt inte intresserad.

Jag förvånades länge över tiden det tog innan Hans Roslings geni på allvar gavs rättvisa i Sverige. Det är först de senaste åren som Rosling på allvar nått fram till de svenska hemmen, bland annat genom sommar- och vinter i P1, medverkan på Skavlan, i kaféprogram, galor eller  På spåret.

Men inom sina arbetsfält, har han under lång tid haft en stor betydelse. Han har i årtionden tvingat studenter och åhörare att förstå betydelsen av fakta, rätt fakta och aktuell fakta. Han har inspirerat föreläsare, lärare, organisationer, regeringar och medier att vilja bli bättre, tydligare och noggrannare.

Ett av Roslings största avtryck är utan tvekan den betydelse han och Gapminder haft för användningen och förståelsen av fakta och statistik generellt. Inte bara inom hans eget forskningsfält.

De har varit med och förändrat själva infrastrukturen för användning och förståelse av kunskap. Hans befriade data från låsta och dyra databaser hos kolosser som Världsbanken och andra genom att tjata, håna och kärleksfullt förlöjliga dem på internationella konferenser. Och genom att visa hur kraftfull deras data kunde vara när den släpptes fri till briljanta visualiserare, programmerare och presentatörer har de varit med att revolutionera den världen. Gapminder var naturligtvis inte ensamma i detta, men Hans var en föregångare och den främsta pionjären.

Han gav ofta medier en del av ansvaret för varför människor nästan alltid tror att världen är sämre än vad den faktiskt är. I ett känt klipp från det danska TV-programmet Deadline skäller han ut programledaren för att bara visa en del av verkligheten. Debattens slutord har blivit klassiska: ”Det här är offentlig statistik (…) det är ingenting man kan diskutera, jag har rätt och du har fel”.

Den inställningen, den meningen ÄR Hans Rosling. Inte för att han trodde att han visste bäst. Han var alltid öppen för att motbevisas, som nyfikna forskare är. Men för att han slogs för den viktiga insikten att det finns saker som är rätt och det finns saker som är fel. Vissa saker vet vi. Jorden är rund, månen är inte en ost, den extrema fattigdomen faller och barnadödligheten minskar. Det är liksom inte uppe för diskussion.

Samtidigt som Hans Rosling sorgligt lämnar oss växer hotet mot den grundläggande livsnerven i hans gärning allt starkare. Hans ägnade sitt liv åt bekämpa ignoransen, okunskapen och felaktiga fördomar om tillvaron. Där var han överlägsen. Nu kommer den medvetna faktaresistensen och valet av en ”alternativ världsuppfattning”.

Vi hade behövt professor Hans Rosling i den fajten. Utan honom är vi svagare, mindre övertygande och har sämre räckvidd. Låt oss hedra hans livsgärning med att alltid göra vårt bästa för att förstå hur verkligheten är beskaffad. Att våga ifrågasätta våra förutfattade meningar. Att söka sanning. Och förkasta dumhet.

Staffan Landin

 

 

 

Tip a Friend heading