Go to main navigation
kowsar-webb.jpg

Kowsar Aden

Foto: Gada Barzangi

krönika

"Jag vill inte diskutera invandring!"

Jag ser väldigt ”invandraraktig” ut. Därför tror folk automatiskt att jag vill diskutera invandring. Men jag vill tänka framåt, jag vill åka skidor, resa eller varför inte investera i en röd stuga! Det skriver Kowsar Aden, entreprenör, inspiratör och föreläsare.

Jag kom till Sverige från Somaliland med min lillebror och min mammas släktingar. Min pappa dog under inbördeskriget och min mamma blev änka med fyra barn. Då beslöt de vuxna att skicka iväg mig och min lillebror till Sverige. Året var 1990 jag var 6 år gammal. Det kan inte ha varit ett lätt beslut att fatta för min mamma. Att jag själv skulle lämna mina tre barn och att vi skulle leva i två olika kontinenter i över 26 års tid känns helt ofattbart för mig. 

Å andra sidan så föder desperata situationer desperata åtgärder och jag älskar min mamma villkorslöst. Hon var tvungen att göra det hon var tvungen att göra, men hon missade höjdpunkterna i mitt liv. Senare gifte mamma om sig och fick ytterligare åtta barn. Och fortfarande är hon inte äldre än 54 år gammal. Men då, 1990 var jag dubbelt övergiven. Känslomässigt försummad växte jag upp i en kall lägenhet. Som äldsta flicka var det min uppgift att hjälpa till hemma hos mina styvföräldrar. 

Under skoltiden slogs jag mycket. Först slog jag flickorna, sen pojkarna: det kändes som att ingen förstod mig, än mindre såg mig. Under de första tre åren klarade jag mig med orden: Ja! Nej! Varför? Åren mellan tio och fjorton är blanka, jag minns ingenting. 

Det var först när jag var 24 som jag började prata på riktigt. Innan dess tog orden på något sätt slut under hakan, det var bara tårar som rann. Det förflutna var ständigt där och gjorde sig påmint. Men tack vare språket skaffade jag mig en egen röst. Jag lärde mig läsa och skriva på de tre språk som jag idag kan prata och skriva flytande. Idag är svenskan mitt känslospråk, på svenska blir jag glad – arg – kär. Somaliskan behöver jag för att kunna kommunicera och arbeta med mina landsmän, utan den skulle jag hamna i ett nytt utanförskap. På engelska drömmer jag och fortbildar mig själv.

För många blir jag trots detta ändå ett alibi, ett integrationsprojekt. Jag ser väldigt ”invandraraktig” ut. Därför tror folk automatiskt att jag vill diskutera invandring. Men jag vill tänka framåt, jag vill åka skidor, resa eller varför inte investera i en röd stuga. För det är viktigt att visa möjligheterna i vårt vackra avlånga land. Det ligger på varje individ att leva avsiktligt och att vara närvarande i, företagande, politik, entreprenörskap och ledarskap. Var och en måste göra sin röst hörd, infiltrera kulturen och inte bara låta kulturen infiltrera dig.

Samtidigt består mitt och många andras liv av roller som vi hela tiden behöver gå in i och ut ur. Jag är äldsta dottern som försörjer en mamma långt där borta, jag är någons exfru, någons exflickvän, jag är mamma till tre barn, jag är social entreprenör, jag är vän, jag är granne. Alla vill ha min uppmärksamhet, samtidigt som jag försöker ta hand om den där sexåriga flickan som också är jag och som behöver läka allt det som hänt mig själv.

För även om du är klar med ditt förflutna så betyder inte det att ditt förflutna är klar med dig.

 

Kowsar Aden

Tip a Friend heading