Go to main navigation
Mikael_BD_profilbild.jpg

Mikael Botnen Diamant.

Foto: privat

KRÖNIKA

Kom igen, Sverige! Dags att steppa upp!

Klockan tickar – om snart tolv år ska vi ha utrotat fattigdomen och uppnått jämställdhet i världen. Mikael Botnen Diamant är orolig. Fattar Sverige att det handlar om oss..?

Hon lutade sig emot mig och viskade med ett finurligt leende: ”Fattar de rika länderna… jag menar, fattar ditt land att Agenda 2030 och Globala målen handlar även om er och vad det faktiskt innebär? Jag hoppas för er skull att ni har förstått och är beredda, för nu kommer precis alla att behöva steppa upp rejält.”

Jag log tillbaka. Hon satte ord på något jag gått och tänkt på under hela veckan i New York.

Hon och jag representerade varsin organisation som deltog i förhandlingarna som 2015 pågick i FN-högkvarteret i New York inför antagandet av Agenda 2030. Och jag hade precis börjat förstå omfattningen av den ambitiösa agendan och de Globala målen som snart skulle antas. Bland annat ska vi på 15 år lyckas utrota den extrema fattigdomen, säkra livsmedelsförsörjningen till alla, uppnå jämställdhet och vidta ambitiösa åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. 

På många sätt var hela förarbetet till Agenda 2030 imponerande. Ett överväldigande antal människor involverades på olika sätt, såväl nationella regeringar och parlament som lokala myndigheter, ursprungsfolk, det civila samhället, näringslivet och den akademiska världen.

Globala målen formulerades så att det blev tydligt hur de av självklara skäl är sammanknutna. Vi kan inte avskaffa hungern (mål 2) om vi exempelvis inte arbetar med fattigdomsmålet (mål 1), och minskar ojämlikheten inom och mellan länder (mål 10), bekämpar klimatförändringarna (mål 13) och så vidare.

Och framför allt: Agenda 2030 och dess 17 globala mål gäller oss alla. Tidigare har internationella resolutioner och handlingsplaner haft en tendens att fokusera på de så kallade utvecklingsländerna. Genom den nya agendan betonas tydligt allas ansvar.

Ska vi uppnå de Globala målen har därför även länder som Sverige stora utmaningar. Och det kommer att krävas ett dedikerat arbete, inte bara av våra nationella politiker, utan även lokala politiker, tjänstemän, forskare, näringsliv, civilsamhället och inte minst av oss medborgare.

Om Sverige ska lyckas med våra åtaganden måste vi exempelvis långt mycket bättre än idag göra något åt utsläppen av växthusgaser (inte bara de som sker i Sverige utan även de som vi medverkar till i andra länder). Vi behöver göra något åt övergödningen och marint skräp och plast i våra hav och sjöar, konsumera mer ansvarsfullt, satsa på innovationer som bidrar till en hållbar produktion samt öka de disponibla inkomsterna för utsatta grupper. Listan skulle kunna bli hur lång som helst. 

Sveriges regering har sagt att vi ska vara ”bäst i klassen” och visa vägen för resten av världen. Det är otroligt glädjande. Men det ställer väldigt höga krav på oss. Vi kan inte uppnå målen om inte alla delar av samhället bidrar.

Det är knappast rocket science att människors engagemang förutsätter kunskap och framtidstro. Kunskap och hopp leder till engagemang, som i sin tur leder till att vi agerar. Den fördjupade kunskapen om Agenda 2030 är idag mycket begränsad hos svenskarna. Endast fyra av tio svenskar har hört talas om Agenda 2030 och/eller Globala målen för hållbar utveckling. Det visar en färsk Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av biståndsorganisationen We Effect. Och endast två av tio har en tro på att Globala målen går att uppnå, vilket knappast bidrar till engagemang.

Klockan tickar. Vi är inne på tredje året och endast 12 år återstår innan vi ska ha uppnått alla dessa 17 ambitiösa globala mål. Och de som förväntas utföra lejonparten av arbetet, nämligen våra kommunpolitiker, tjänstemän, privata sektorn, akademiska världen samt vanliga medborgare och konsumenter som du och jag, saknar en fördjupad kunskap och vet inte vad som förväntas av oss. Eller hur vi ska gå till väga. 

Så, om Sverige menar allvar med att vara bäst i klassen, krävs en massiv nationell folkbildningskampanj, av sällan skådat slag. En sådan som inte bara ökar kunskapen, utan de facto på ett fördjupande plan bidrar till intresse, engagemang och ett förändrat beteende hos oss alla. Och jag är inte ensam om att efterfråga detta. Agenda 2030-delegationen har i två delredovisningar till regeringen (mars och maj 2017) beskrivit en folkbildningskampanj som en viktig förutsättning.

Men i budgetpropositionen aviserade regeringen inga särskilda medel till en sådan nationell folkbildningskampanj. Därmed blir det nu upp till enskilda myndigheter, kommuner och andra samhällsaktörer att tillsvidare själva tolka målen och göra så gott de kan utifrån sina egna medel, specifika uppdrag och förutsättningar. Detta är absolut inte tillräckligt.

Jag känner mig plötsligt redo att svara på frågan jag fick viskad i mitt öra den där gången för två år sedan i New York. Fattar Sverige att Agenda 2030 och Globala målen handlar om oss, vad det i realiteten innebär och att vi behöver steppa upp rejält om vi vill lyckas?Uppenbarligen inte!

För att lyckas uppnå dessa ambitiösa globala mål och om vi alla ska bidra, är en nationell folkbildningskampanj en självklar förutsättning.

Kom igen, Sverige! Dags att steppa upp!

 

Mikael Botnen Diamant

Tip a Friend heading