Go to main navigation
cuthbert copy.jpg

Cuthbert Maendaenda menar att jämställdhet ofta ses som enbart en kvinnofråga i Tanzania.

Foto: Privat.

krönika

"Män gör kvinnor gravida för att bevisa sin fertilitet"

Cuthbert Maendaenda har lärt sig vad det innebär att vara man, och det är inte att göra en kvinna gravid bara för att testa sin potens. Han tror att kvinnoförtrycket i Tanzania kommer att ses som historia.

När vi talar om ”genus” uppfattar en majoritet av tanzaniska män att det handlar om kvinnofrågor. Missuppfattningen är vanlig inte bara hos outbildade eller människor på landsbygden där tillgången till media är begränsad och dit få insatser når, utan också hos urbana, välutbildade män. Till exempel har den minister i Tanzania som haft ansvar för jämställdhet alltid varit en kvinna.

Men jämställdhet mellan könen är inte en kvinnofråga – det är ett motstånd mot en djupt rotad kultur av manlig dominans.

De flesta afrikanska kulturer utgår från manlig dominans. Våra fäder och mödrar har fötts in i sådana skeva kulturer, på samma sätt som de uppfostrat sina söner och döttrar i dem. Kvinnorna är de som lider mest av den här obalansen. De är vana att bli förtryckta av sina makar och har inte sällan dåliga kunskaper om jämställdhetsidéer. De är uppväxta i en kultur och ett system där alla formella maktstrukturer innehas av män. Enligt en undersökning i Tanzania, the Demographic Health Survey från 2010, framkom det att 19 procent av kvinnorna i landet inte fått någon formell utbildning, nästan dubbelt så många som hos männen (10 procent). Två av fem kvinnor uppgav att de inte hade något att säga till om när det gäller deras egen sjuk- och mödravård. Nästan hälften av gifta kvinnor uppgav att deras makar insisterade på att alltid veta var de befann sig.

Våld mot kvinnor är vanligt i Tanzania. Samma undersökning visade att 39 procent av tanzaniska kvinnor har upplevt fysiskt våld efter att de fyllt 15 år, och en av fem kvinnor har utsatts för sexuellt våld. Våld inom relationer är också vanligt: 44 procent av gifta kvinnor uppger att de utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av deras make. Det tycks också finnas en utbredd acceptans för beteendet: 54 procent av kvinnorna som intervjuats i undersökningen uppgav att de ansåg att det i vissa fall var rättfärdigat för en man att slå sin fru.

Som ung man var jag inte exceptionell på något vis. Jag föddes in i en familj med fem pojkar och fem flickor. Mina föräldrar såg till att jag behandlades väl av mina äldre systrar. Om jag hade relationer med andra flickor var det inget mina föräldrar bekymrade sig över, men om någon av mina systrar kom hem med en pojkvän utlöste det starka och upprörda känslor.

Jag flyttade hemifrån för att gå på internatskola. Det var en pojkskola och där bäddades jag återigen in i ett könsstereotypt träsk. Från våra skolkamrater lärde vi oss att skydda vår maskulinitet. Ingen av våra lärare nämnde ett ord om könsroller. När jag senare började plugga medicin fick vi på sin höjd lära oss att män och kvinnor, som patienter, har lika rätt till sjukvård.

Jag minns att jag vid ett tillfälle gjorde en kvinna gravid, bara för att testa mitt eget ”gift” och se om jag var fertil eller inte. Jag hade inga planer på att gifta mig med henne. Det förekom att män agerade så för att bevisa att man var fertil och det var en del av att bevisa sin maskulinitet.

När jag på senare år blev genusmedveten och började granska mina egna handlingar mådde jag väldigt dåligt över det jag gjorde, och gör det än i dag. Jag hade behandlat kvinnan som ett redskap. Nu när jag har två döttrar tänker jag på hur det skulle vara om någon man försökte testa sin fertilitet på dem, kanske till och med smitta dem med någon sjukdom. Det tar emot, och jag skäms, men jag brukar alltid berätta om detta när jag talar med män om hur de måste respektera kvinnor.

Det var först när jag var över 30 år gammal och arbetade för en organisation som jobbade med familjeplanering i Tanzania som jag började ifrågasätta min mansroll och min kvinnosyn. Vi hade tur nog att upprätta ett partnerskap med RFSU, och genom dem och stöd från Sida kunde vi delta i utbildningar om sexualitet och genus. De här utbildningarna utmanade mina uppfattningar i grunden. Jag kände att jag inte ville att mina döttrar skulle växa upp i samma genusblinda miljö som mina systrar, min mor och min fru fått uthärda.

Jag började ifrågasätta maskuliniteten öppet och såg till att alla projekt jag ledde hade ett genusperspektiv och såg till kvinnors och mäns olika behov.

Ett stort problem är att män sällan får någon pålitlig information om sexualitet och reproduktiva rättigheter. Kvinnor kan ibland få åtminstone någon nivå av information i kontakt med vården. Men män lär av varandra, ofta information som är full av myter och missuppfattningar. Om man lyckas rensa ut dessa myter och missuppfattningar om genus och sexualitet bland män kan man omvända dem till att bli effektiva aktörer för förändring och förebilder för andra män. Vi har varit väldigt framgångsrika i detta genom vårt projekt Tanzania Men as Equal Partners (TMEP) när det kommer till genusorienterat SRHR-främjande och förebyggande av hiv/aids.

På bara fyra år har vi i statistiken sett hur attityderna förändras. Från 2011 till 2014 gick andelen män som inte höll med om att kvinnor som bar på kondomer var ”lössläppta” upp från 47 till 60 procent i Rukwa-regionen, och från 48 till 64 procent i Singida-regionen. Siffrorna gäller för män generellt i de regioner där vi utfört utbildningar. Andelen män som inte tycker att mannen ska ha sista ordet i hushållet gick upp från 27 till 69 procent, respektive 37 till 61 procent. Allt fler ansåg efter utbildningen att det inte var okej att använda våld för att hålla ihop familjen och att det inte är acceptabelt att slå sin fru.

Det är fortfarande långt att gå. Vi behöver få till en allmän debatt om genus och dess utmaningar, om könsbaserat våld, tvångsäktenskap, könsstympning, och så vidare. Men vad jag lärt mig från vårt arbete är att dessa negativa attityder och uppfattningar och system av tyst förtryck är saker som går att förändra. Med ökande tillgång till media och engagemang från lokalsamhällena blir det allt lättare att ändra sådana system och kulturer. Vi skulle önska att utvidga vårt arbete till fler regioner och använda det vi lärt oss för att påverka på fler platser i Tanzania, men det är en fråga om resurser och nu har vårt samarbete med RFSU och Sida löpt ut. Vi fortsätter dock att debattera frågan på en nationell nivå och delar med oss av erfarenheterna. Vi tror att det kommer att komma en dag då vi kan betrakta det här förtrycket som historia.

Cuthbert Maendaenda

Tip a Friend heading