Go to main navigation
Ania Janerud

Ania Janerud.

Foto: Johanna Hanno

krönika

När biståndet är som bäst

Resultat av bistånd ska rapporteras – helst i siffror. Men vad händer med resultat som inte går att mäta i siffror? När kvinnor går hemifrån, lyfter blicken och kräver sin rätt. Ania Janerud minns en workshop i Nicaragua som gjorde avtryck.

Det är 35 grader varmt och vi sitter i små grupper i skuggorna som träden på den lummiga gården ger. Vi dricker blaskigt, sött, ljummet kaffe och skriver på blädderblock. Interna hot? Våra egna män, de som inte ens vill att vi är här. Externa möjligheter? Nätverken. Kontakterna. Nya kanaler som är tillgängliga för alla.

Jag är på en kursgård i Nicaragua och håller en workshop i kommunikation med bondekvinnor som rest dit från landets alla hörn. De flesta har gått upp före solen, med nervösa förmaningar lämnat över dagens sysslor till äldsta dottern eller kusinen. Vandrat genom snåriga bergsstigar och suttit i timmar på bussen till stan för att hinna fram i tid. De flesta har som bäst gått ut sexan en gång i tiden, men där finns också några som läst både på gymnasium och universitet. Här finns kvinnor som stödjer presidenten och kvinnor som hatar honom. Men nu är de här i gemensam sak.

De här kvinnorna är stjärnor på att odla kaffe, koka soppa på tusen spikar och finnas där för andra. De har strukit sina blusar och vattenkammat sitt hår och för dagen lagt just de där sakerna som de kan bäst åt sidan ­– för att våga något annat.

De håller en låtsaspresskonferens, intervjuar varandra framför låtsaskameror och skriver kommunikéer. Logotypen diskuteras högljutt, taglinen tar hela kvällen att enas om. Och budskapet kramas om och kramas ur tills det äntligen bara är en halvlång lista kvar med slagkraftiga krav uppbackade av välformulerade argument.

Vår rätt till jord, en alldeles egen plätt jord att bruka. Nu.

Mindre än ett halvår senare bränner tårarna bakom ögonlocken när jag ser Erica på tv-nyheterna. Det är den 8 mars och hundratals kvinnor står utanför parlamentsbyggnaden och kräver sin rätt. Erica är cool, välformulerad och självsäker framför kameran. Det är männen som äger jorden, männen som ärver den, men kvinnorna som gör det tyngsta och mesta arbetet. Bondekvinnor måste få rätt att äga, ärva, förvalta och bruka sin egen jord. För att få till den förändringen krävs en ny lag.

Den lagen blir så småningom verklighet. Tack vare påtryckningarna. Jag kan inte tro att det är sant när jag hör det. Det ska skapas en statlig fond som ska ge bondekvinnor möjlighet till kredit för att kunna köpa sin egen mark.

Sen finns det förstås inga pengar i den där fonden. Kvinnornas kamp fortsätter, och jag lämnar Centralamerika. Jag följer dem lite på håll. Ser hur de gör framsteg för varje år, hur de blir allt mer professionella i sin opinionsbildning. Jag gillar dem på Facebook och kollar deras Youtube-klipp. 

Jag tänker på biståndets tusen ansikten och på hur få och många gånger förenklade de bilder är som når ut till allmänheten. Om det goda biståndet. När det är som bäst. Jag tänker på hur bakbundna insamlingsorganisationernas kommunikatörer kan känna sig när det främsta syftet med deras uppdrag är att få folk att öppna plånboken och inte att förklara komplexa processer som ingen orkar lyssna på. Eller när resultat av samarbetsprojekt ska kommuniceras i kvantiteter. Siffror som inte säger ett ord om vad som hände sen. Eller vad som blev den verkliga förändringen.

När det kommer till internationella samarbeten på gräsrotsnivå kan inga siffror i världen ge resultaten rättvisa. Att se kvinnor lugnt och välformulerat kräva sin rätt i nationell tv, kvinnor som tidigare inte sett dig i ögonen när de hälsade, är inte mätbart.

När biståndsmedel bidrar till att få människor att växa, att få kunskap och mod att ställa krav på sin omgivning, då är biståndet som bäst. Om du frågar mig.

Ania Janerud

 

Nicaragua är ett av de länder där lagarna har ändrats för att öka andelen jordbruksmarker som ägs av kvinnor, delvis tack vare det påverkansarbete som bondekvinnornas nätverk bedrivit med stöd av bland annat av We Effect.

Tip a Friend heading