Go to main navigation
carole-kimutai.jpg

Carole Kimutai.

Foto: privat

krönika

”Vad är det för slags kultur som inte ger kvinnor en egen identitet?”

Carole Kimutai skriver om hur kvinnorollen i Kenya är en tvångströja – och att männen måste stötta kvinnorna för att utveckling ska ske.

Jag besökte nyligen min hemby, på den kenyanska landsbygden och bad då min storebror Patrick att följa med mig till shoppingcentret. När vi kommit halvvägs beslöt jag mig för att hälsa på hos min fabror Noah. Vid grinden mötte vi en byäldste som var på väg ut.

– Hej, är det någon hemma? ropade jag och brorsan.

– Nej, bara barnen, svarade han, vinkade och gick iväg.

– Okej, då går vi in och hälsar på tant Mary, sa min bror och tog min hand.

Jag fattade inte vad han menade. Den äldre mannen hade ju sagt att endast barnen var hemma. Förstod han inte att Mary inte var hemma? Jag vägrade följa med.

När vi stod där och tjafsade om vad vi skulle göra dök tant Mary upp från köket. Hon hade hört vår diskussion. 

Nu blev jag ännu mer förvånad.

– Tant Mary! Vi trodde inte du var hemma. Den gamle mannen sa att det bara var barn här, sa jag.

Då brast både min bror och tant Mary ut i ett gapskratt.

– Han menade ju att farbror Noah inte var hemma. I vår kultur räknas barn och kvinnor som en grupp, sa min bror.

Jag stirrade på tant Mary och min bror och undrade: vad är för slags kultur som inte ger kvinnor en egen identitet?

I kenyansk kultur är könsrollerna mycket tydliga – åtminstone de traditionella. Den som ifrågasätter dem kallas rebell, får feministstämpel eller anklagas för att stå bakom kulturimperialism från väst. Detta trots att kvinnor ofta spelar en avgörande roll för vår samhällets utveckling.

Enligt UN Women så måste lagar ändras och införas för att säkra kvinnors rättigheter runt om i världen. Jag skulle vilja lägga till, att om dessa lagar verkligen ska fungera så behöver män leda den agendan genom att tänka om kring sitt eget beteende, könsroller och hur de hanterar sitt ego. Utan jämställdhet finns ingen utveckling. De globala utvecklingsmålen kommer inte nås om inte kvinnor får delta på alla områden, på lika villkor med männen. Men män tillåter dem inte att delta.

Många afrikanska kulturer går tvärtemot utvecklingsmålen som är att utrota fattigdom, skydda planeten och säkra välstånd för alla. Kulturerna är patriarkala och åsidosätter kvinnor.

I min kultur förväntas inte kvinnor att ärva något, särskilt inte mark. Det förutsätts att jag ska gifta mig och flytta till min makes mark. Det här är en oskriven regel, och även om vissa kvinnor tillåts ärva mark, så är de undantag från normen. Mina bröder förväntar sig inte att jag ska ärva någonting från min far, och de kommer inte tillåta att jag tar någon del av marken. Den stora ironin är det är kvinnorna, deras systrar, fruar, döttrar, som brukar jorden och ansvarar för produktionen av varor.

Även om könsrollerna sakta förändras så skulle min man bli utskrattad av sina vänner om det avslöjas att han lagar mat, städar och passar barnen. Hans kompisar kommer att fråga honom ”om han blivit kvinna nu”. Ett populärt ordspråk här är ”kvinnans plats är i köket”.

Även inom yrkeslivet påminns vi om vårt kön. Samhället säger att männen är ledarna. Det här tankesättet är så etablerat att vi inte ens ifrågasätter det längre.Vi för det bara vidare till nästa generation.

Under ett ”vitt-bröllop" (så kallar vi de kyrkliga bröllopen) finns en särskild stund där det nyblivna äkta paret får råd av äldre släktingar om hur de ska vara och sköta sig. Kvinnorna säger att bruden ska vara undergiven, laga mat, städa och ta hand om sin man. Ibland iscensätts rollspel där man visar upp hur den nya bruden ska ta emot sin man efter en lång dag på jobbet. Kvinnan förväntas ta hand om hemmet medan mannen ska tjäna pengar. Ve den man vars hustru tjänar mer!

Det finns andra kulturella sedvänjor som är skadliga för kvinnor, som könsstympning och barnäktenskap.

På många platser kan inte kvinnor bli gifta om de inte är könsstympade, och för att det ska ändras måste männen säga NEJ, att de inte vill eller kommer gifta sig med en könsstympad kvinna. På en del orter kan en 80-årig man kan gifta sig med en ung flicka utan att någon reagerar.

Kenya blev självständigt för 55 år sedan – men vi har en lång väg kvar. I maj avslogs ett förslag om kvotering som syftade att öka jämställdheten i regeringen. Det var främst män som var emot det som ansåg att det skulle minska konkurrensen för kvinnor inom politiken, och så att säga, servera kvinnliga politiker sina positioner "på ett silverfat".

Men kvinnor som försöker få en plats inom politiken eller näringslivet stöter på en mängd hinder. När de är de lika tuffa som männen beskrivs de som pushiga, aggressiva och får ofta stark kritik.

52 procent av kenyanerna är kvinnor. 60 procent av alla som registrerar sig för att rösta är kvinnor. Det syns knappt några kvinnor i framträdande ledarroller. I landets 47 provinser finns bara manliga guvernörer.

Parlamentets kvinnor har intensifierat reformarbetet vilket gör att Kenyas kvinnor får allt fler rättigheter.

Det nuvarande parlamentet har instiftat flera nya lagar till förmån för kvinnor: de har ökat kvinnors rätt till föräldraledighet, ändrat lagen om sexualbrott och infört 14 dagar med obligatorisk föräldraledighet för alla. Det är kvinnor som lagt fram lagförslagen. Om Kenya verkligen genomför dessa lagar kommer det bli stor skillnad för landet. Det är det enda sättet att få bort fattigdom, utbilda fler och uppnå de globala målen.

Men den största förändringen skulle vara om männen i Kenya stödde kvinnorna och gav dem utrymme i samhället.

 

Carole Kimutai

Översättning: Ylva Bergman

Tip a Friend heading