Go to main navigation
Porträttbild på Nuri Kino.

Nuri Kino, journalist och grundare av organisationen A Demand For Action.

Foto: Pressbild

krönika

Vikten av att få begrava sina döda

Sedan januari 2015 har drygt 4 400 människor på flykt drunknat i Medelhavet. Nuro Kino, journalist och ordförande för A Demand For Action berättar om ett fruktansvärt samtal han tvingades göra, och om vikten av att identifiera de bortgångna och återlämna dem till sina anhöriga.

I Aten finns det ett DNA-register över migranter och flyktingar som omkommit när flyktingbåtar har kapsejsat. Polischeferna, som har hand om registret, vill att personer som misstänker att deras anhöriga har drunknat ska höra av sig.

I november i fjol fick jag ett samtal från Zakay Challma, en syrisk-ortodox munk som bor i Grekland. Han lät panikslagen och bad mig att förmedla i medier att vågorna var för höga, att det var vinter och att ingen borde ta båtar över från Turkiet. Han var på Rhodos för att förrätta begravningen av några assyrier/syrianer från Syrien, vilka hade drunknat. Han bad mig också ringa en man vars fru och två döttrar också hade drunknat. Mannen, vi kan kalla honom Ayman, är gömd i Stockholmstrakten, han är ett så kallat Dublinärende. På väg hit greps han i Italien och tvingades avge fingeravtryck. Sverige slipper därmed ansvara för honom och han kommer att utvisas till Italien.

Jag ringde upp Ayman och beklagade sorgen och frågade om han ville ta hjälp av munken. Han var förvånad och undrade vilka som hade dött. Ingen hade meddelat honom om hans familjs tragiska död. Det blev ett fruktansvärt samtal.

I april i år åkte vi i A Demand For Action, den människorättsorganisation som jag är ordförande för, till Rhodos för att leta efter hans familj. Vi gjorde en formell anmälan om saknade personer och i den bifogade vi DNA-testet från Sverige som vi hade hjälpt Ayman med. Några dagar senare fick vi veta att hans DNA inte överensstämde med dem som fanns i registret i Aten.

Ungefär samtidigt publicerade vi historien om Ayman på ADFA:s sociala medier, två vittnen hörde av sig och berättade att de hade varit på samma båt som hans familj dog i. 

Den 25 maj lyckades jag få kontakt med polischefen Penelope Miniati som är ansvarig för registret.

”Om man letar efter en anhörig måste man göra en formell anmälan om saknad person hos en polismyndighet här i Grekland eller hos någon av våra beskickningar utomlands. I den måste också ett DNA-test vara med”, förklarade Miniati.

Den 29 oktober 2015 sjönk en båt utanför ön Kalymnos i Grekland. Den hade 160 personer ombord. 139 räddades av kustpolisen, 19 drunknade och hittades, två saknades. Myndigheterna tog DNA-tester på alla som påstod att antingen någon av dem som hade drunknat eller att någon av dem som var saknade var deras anhöriga. Tack vare det arbetet kunde alla 19 som hittades drunkna identifieras och återlämnas till anhöriga för begravning.

Sedan januari 2015 har drygt 4 400 migranter och flyktingar drunknat i Medelhavet. Av dem har ungefär en tiondel drunknat utanför Grekland.

Den 7 december hittades en babykropp utanför ön Kos. Den togs till bårhuset på Rhodos. Ett DNA-test från kroppen skickades till registret i Aten. En kvinna hade skickat in sitt DNA till registret redan i juli 2015. Efter båtfärden kunde hon inte hitta sitt spädbarn som var bara några månader gammalt. Deras DNA matchade. Nu kunde modern få någon sorts frid i all sorg.

Den 16 januari i år kom ett nytt DNA-test till Aten. Denna gång hade ett drunknat barn hittats utanför ön Samos. Kroppen var illa medfaren. En man hade lämnat in sitt DNA eftersom hans 8-åriga dotter saknades. Det var hans dotter.

Ayman, som alltså gömmer sig i Sverige, säger att han inte kommer att finna frid förrän han har fått begrava sin fru och sina två döttrar.

”Vår förhoppning är självklart att Ayman ska hitta sin fru och sina döttrar i livet men det verkar dessvärre vara så, att de har omkommit. Nu har vi hans DNA och skulle döttrarna flyta upp så kommer han att kontaktas”, sade Miniati till mig. 

Tip a Friend heading