Go to main navigation
Ylva Bergman

Foto: Johanna Hanno

Foto: Johanna Hanno

LEdARE

Aldrig farligt att ta en debatt – men livsfarligt att tysta den

Aldrig tidigare har de som försvarar demokratin runt om i världen utsatts för så mycket hot. Men hur vaksamma är vi härhemma för smygande förändringar? I medierna diskuteras nu Metros nya ägares hållning, men vem bryr sig om universitetstidningen Gaudeamus? Det undrar chefredaktör Ylva Bergman

2016 dödades 281 människorättsförsvarare i 22 länder. De utsattes för smutskastning i 63 länder, arresterades eller fängslades i 68 och hotades eller attackerades i 94 länder. Amnesty skriver att människorättsförsvarare och journalister, gräsrotsaktivister aldrig tidigare stått inför så mycket hot, förföljelse och våld som nu.

Just nu har OmVärlden tema om hotet mot demokratin.

Vi berättar om den svenska juristen som mordhotats för att hon utreder krigsbrott i Palestina, om snaran som dras åt i Egypten, i Makedonien och om internet som stängdes ned 50 gånger förra året av rädda regimer.

Utrymmet för civilsamhället, demokrati och yttrandefrihet har kraftigt minskat de senaste åren.

Bland de Machiavelliska furstar som stryper friheten till förmån för sin egen makt används nästan alltid samma metoder. Organisationerna smutskastas, hotas, nya lagar stiftas som kräver ökad byråkrati, medel dras in, de kallas förrädare och utländska agenter.

I Bryssel ställer lobbyorganisationer samma krav på indragna medel vad gäller EU:s bistånd, som förs fram i USA eller Uganda. Metoderna har blivit allt mer samstämmiga och synkade. I början av 2000-talet professionaliserade abortmotståndarna sina verktyg, i exempelvis Slovakien, EU och USA.

Mänskliga rättigheter urholkas

Att försåtligt använda sig av mänskliga rättighetsargument är en annan metod. Som att driva fram lagstiftning för exempelvis ”rätten till liv”, och därmed ge det ofödda fostret samma rättigheter som kvinnan, som en väg att förbjuda abort.

En annan kan vara att smutskasta organisationer för att driva en dold politisk agenda bakom skenet av mänskliga rättigheter.

Så urholkas tron på mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Fler än 100 regeringar har nu infört lagstiftning som begränsar utrymmet för civilsamhällets organisationer. De skriver EU-parlamentet i en rapport

De pågående attackerna mot yttrandefrihet och människorättsförsvarare är inte bara ett sätt att stoppa enskilda individer och organisationer, utan kan kopplas till att världen svängt mot en mer auktoritär, anti-liberal agenda.

EU måste agera pro-aktivt

EU:s respons har varit att stötta olika organisationer som bland annat stödjer människorättsförsvarare som står inför ett omedelbart hot och det har fungerat bra. Det skriver Richard Young som tagit fram den nämnda rapporten för EU-parlamentet.

Men att komma till rätta med de strukturella problemen bakom det krympande utrymmet är svårare. Diplomatins tysta vägar har ibland minskat utrymmet för politiskt modiga organisationer och istället stärkt regimer som gömt sig bakom en officiell agenda av att arbeta för utveckling. EU behöver därför öka sitt stöd till civilsamhället och arbeta mer pro-aktivt menar Richard Young, än svara på det som redan hänt.

Den globala trenden mot mer auktoritär ledare, stängda gränser och ökad nationalism är en väg bort från idén människors lika värde, som varit ett rådande ideal sedan andra världskriget och bildande av FN ,inte minst i västvärlden.

En orsak kan vara en besvikelse över att länder inte förmått minska gapet mellan rika och fattiga, att en välsituerad elit inte släppt in andra. Även i Sverige finns en sådan elit, inom både politik, näringsliv och media, som hindrat verklig mångfald och inkludering. Där makten blivit skumögd för människors behov och sin egen förträfflighet.

Ta journalistiken som exempel. Just nu är debatten het om tidningen Metro. Den nya ägaren Mats Qvibergs twittrade att: "Vi måste rensa ut en del stalinister först" har fått flera att säga upp sig. Han har också låtit sig intervjuas i den högerpopulistiska tidningen Nyheter Idag. Metros chefredaktör Staffan Erfors har dock svarat att tidningen ska förbli obunden.

Mindre uppmärksammat är de förändringar som universitetstidningen Gaudeamus står inför. Kårstyrelsen föreslår att tidningen inte längre ska ha en ansvarig utgivare och journalistisk framtoning. Tidningens roll som kommunikationskanal framhålls i istället.

Det är en häpnadsväckande motion. Läs den.

Det är i den här typen av resonemang som makten visa sitt rätta ansikte och sitt totala oförstående för vad som utgöra grundbultarna i en demokrati.

Fri media - även för studenter

Medier, civila samhället och jurister måste värnas en sin obundenhet. Vad är det annars för ett samhälle vi går till mötes? Om en medlemsnytta enbart är att tala med en röst – och inte granska det obekväma – är det verkligen då till medlemmarnas nytta, eller medborgarnas?

Det är aldrig farligt att ta en debatt – men det är livsfarligt att tysta den.

Ett universitet utan en fri studenttidning rimmar illa med de demokratiska ideal som styr Sverige.

Men kanske är det samma nyttotänkande som fick de svenska storbanker och pensionsfonderna att röstade nej till att kompensera offren för Lundin Petroleum i Sudan? Styrelseordförande Ian Lundin och vd Alex Schneiter är sedan i november delgivna misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott. Men ingen av de stora bankerna eller pensionsfonderna stödde förslaget om kompensation.

Det är också häpnadsväckande inte minst när banker och företag i andra fora säger sig stå bakom hållbarhet.

Ett ljus i mörkret kanske är att Frankrike inte valde Marion Le Pen, utan fått en ny president som tror på en global gemenskap. Men det återstår att se.

Tipsa gärna OmVärlden om sådant du vill läsa och prenumerera på vårt nyhetsbrev.

Tip a Friend heading