Go to main navigation
Ylva Bergman

Foto: Johanna Hanno

Syrien: Kan vi blunda för det fasansfulla?

När behöver vi få blunda – och vilka bilder måste vi faktiskt se för att förstå krigets vidrigheter? OmVärldens chefredaktör Ylva Bergman skriver om de senaste bilderna från Syrien och de känslor dessa framkallar hos oss alla.

Bilderna från Syrien går inte att värja sig ifrån. Jag återvänder hela tiden till den med barnens kroppar: vita, nästan som glas, ligger de utspridda framför oss. Det kunde ha varit mina barn.

På en annan bild sitter en förtvivlad man med huvudet i händerna, runt om honom ligger utspridda kroppar.

Det är lätt att vända bort huvudet.

Kanske är det därför som flera av de stora medierna istället valt att publicera bilder på överlevande barn som får hjälp: de tittar på oss, också det är starkt.

Det finns bilder vi inte glömmer, som den från förintelsens läger med utmärglade kroppar, eller Eddie Adams bilder av den sydvietnamesiske officeraren som avrättar en fånge på gatan. Kanske håller inte bilderna från Syrien samma höga kvalitet som den berömda bilden från Vietnam-kriget, bilden av den nioåriga Kim Phuc av fotografen Trang Bang som fick den amerikanska opinionen att vända. Men de är lika viktiga.

Är vi då idag så översköljda av bilder från Syrien att medierna inte längre känner att de behöver visa den brutala verkligen? Eller tror de inte längre att bilderna får effekt?

Jag har också lätt att blunda, men nu är det vår skyldighet att faktiskt med våra egna ögon se det som nu pågår ­– och har pågått –  i Syrien.

Självklart ska medierna inte ständigt och jämnt publicera bilder på avrättningar och lik, och givetvis skulle vi inte publicera bilder från den tragiska bussolyckan i Sveg.

Men det som nu pågår i Syrien är ett krigsbrott. Det handlar inte om någon enstaka olyckshändelse, utan det som ägt rum är den andra gasattacken som medvetet utförts mot civila.

På SVT Play kan man se den utmärkta dokumentären ”Cries from Syria” (Ett rop för Syrien). Det mesta av bilderna kommer från aktivister inne i landet.

Den är outhärdlig att se. Men det är nödvändigt att vi inte blundar när barn som demonstrerar med blommor torteras och städer bombats till smulor, när en kvinna torteras så att hon föder barnet som sedan avrättas framför henne och hennes vänner. När svälten får barn att läsa en sista dikt till sin mamma.

Nästan hälften av alla i Syrien befinner sig på flykt.

Den brutalisering som nu pågår drabbar alla. Och den måste få ett slut.

Ylva Bergman

Tip a Friend heading