Go to main navigation
Neo Muyanga

Foto: Kadiatou Diallo

Musik

Den panafrikanska rymdstationen

Under Afrikas avkolonisering var den panafrikanska idén ett ständigt återkommande tema. Men när yran efter befrielsen lade sig tappade den mark. Nu har en ny generation tagit upp idén, bland dem Neo Muyanga, en ung intellektuell musiker från Sydafrika.

En av de mest grundläggande sakerna med panafrikanismen är att vi egentligen inte vet vad den innebär, säger Neo Muyanga, en av grundarna till The Pan African Space Station i Kapstaden.

Det är 113 år sedan den första panafrikanska konferensen hölls i London och 53 år sedan Kwame Nkrumah blev ledare för det fria Ghana, något som blev inledningen på ett par decennier av politisk panafrikanism.

Men när resultaten uteblev och kontinenten snarare blev mindre enad, kom idén att hamna i vanrykte och stämplas som utopisk. Dessutom visade sig många av de panafrikanska fackelbärarna ha en mer eller mindre uttalad tanke om att det var just de själva som skulle bli den förenade kontinentens ledare. Inte minst Muammar Gadaffi, som aldrig övergav retoriken om ett enat Afrika.

– Fram tills nyligen byggde all diskussion i Afrika på vad de stora befriarna från den postkoloniala eran hade sagt. Men Afrikas befolkning måste hitta nya sätt att diskutera på. Och det gör man. Folk börjar ställa nya frågor och med en framfusighet som man inte sett på kontinenten sedan just 60-talets frigörelse, säger Neo Muyanga.

2008 grundade han tillsammans med Ntone Edjabe The Pan African Space Station, som är en webbplattform för att förmedla kultur ur ett panafrikanskt perspektiv. Men man ordnar också konserter med artister från hela kontinenten och den afrikanska diasporan.

– När vi startade Pass letade vi efter experimentella musiker i Afrika, men när vi sökte på nätet kunde vi inte hitta en enda. Så vi ville bidra med att lyfta fram sådant som vi tyckte var intressant. Samtidigt ville vi göra det mindre enkelt för folk att använda ordet panafrikanskt och tro att det betyder det här, eller det där. Det är inte en simplistisk term och den ska inte vara enkel att använda, säger Neo Muyanaga.

Att panafrikanismen åter börjat bli gångbar hänger sannolikt också ihop med att det under det senaste decenniet har börjat etableras verkligt panafrikanska strukturer, på ett sätt som aldrig förr. Det sker ekono-miskt, politiskt och inte minst kulturellt. De kolonialspråkliga gränserna är inte längre lika vattentäta och med internets hjälp kan musik och tidskrifter spridas över hela kontinenten på ett sätt som tidigare varit omöjligt.

– Det som vi vill ska hända, det händer just nu. Fortfarande är musiken i norra Afrika väldigt olik den i söder, och den i öster skiljer sig från den i väster. Samtidigt finns det en tråd som binder oss samman. Och vi vill undersöka vad det är för en tråd. Vi definierar oss som panafrikanister, inte för att vi vet vad panafrikanism är, eller för att vi har en klar definition av den. Utan för att vi vill föra den diskussionen, säger Neo Muyanga.

Lars Lovén

Tip a Friend heading