Go to main navigation
Peres Owino

Peres Owino på besök i Stockholm.

Foto: Victoria Gillberg

"Den separation som slavhandeln innebar har inte slutat"

Filmen sägs komma att förändra den afrikanska diasporan världen över. Inför Europapremiären har OmVärlden träffat Peres Owino, regissören bakom Bound: African versus African Americans, en film om vad det är att vara afrikansk, om rasism och identitet. 

– Jag vill ut och gå. Vi kan väl promenera till någon restaurang, säger Peres Owino, till representanterna från CinemAfrica som tar emot henne.

Det har gått en och en halv timme sedan hon landade på Arlanda, efter flighten från Los Angeles. Nu är hon hungrig och säger att hon är trött, men det varken syns eller hörs. Hon kastar sig ner på rygg i soffan och fotograferar hotellobbyns tak som är fyllt av fönster.

Det är inte bara första gången hon besöker Sverige, utan även Europa. Och Europapremiär är det också för filmen Bound: African versus African Americans, som sedan premiärvisningen sommaren 2014 hyllats av kritiker och kallats "startskottet som kommer att skapa förändring genom hela den afrikanska diasporan."
– Jag var förvånad, för jag hade inte förstått att den här frågan, som är så viktig för mig, även är det för så många andra människor av afrikanskt påbrå. Och i så stor utsträckning. Att det funnits ett så stort behov av samtal om vilka vi är, varför, var vi kommer ifrån och vart vi ska.

Redan när Peres Owino bodde i Kenya funderade hon över hur slavhandeln och kolonialiseringen påverkat den afrikanska identiteten, och relationen mellan afrikaner och afrikanska amerikaner, den benämning som Peres Owino använder för svarta människor i USA. Hon ville ta Afrika till Amerika, men när hon kom till USA 1995 insåg hon att det inte var så lätt.
– Jag upptäckte att det fanns en spänning. För att kunna dela med oss till varandra måste vi först börja prata, och det gjorde vi inte då.

I Bound får vi höra berättelser från afrikaner och afrikanska amerikaner, om deras historia och relation till sin identitet.
– Det finns ett behov, inte bara av den här typen av film, utan av film av människor av afrikanskt påbrå om människor av afrikanskt påbrå. Alla människor och all mänsklig kultur förstår sig själv genom sin historia och andras berättelser om ens historia. Men när man inte får ta del av historier om sig själv och sina förfäder kommer du att känna dig felplacerad, i hela den mänskliga historien. Och det här gäller speciellt afrikaner, berättar Peres Owino.

Hon menar att de skildringar som görs av afrikaner, i media, i film, i böcker, är skeva. De relaterar alltid till brott, fattigdom eller hunger. Kärnan i alla skildringar är hopplöshet, något som hon menar påverkar hur afrikanska amerikaner och afrikaner identifierar sig.
– Titta till exempel på hur afrikanska amerikaner skildras på film. Det är nästan alltid genom slavhandel. Då glömmer man bort att de också är ättlingar till dem som besegrade slavhandeln. Det finns inget hopplöst med det. De är ättlingar till människor som kämpade för mänskliga rättigheter.

Hon jämför med hur européer konstant matas med sin historia, genom serier som Downtown Abbey eller Tudors.
– TV är fyllt med historier om varför européer är dem de är idag. Programmen genomsyras av en slags stolthet som kommer av att de vet sitt ursprung, och framför allt vad ens folkgrupp gjort för att man ska kunna vara den man är idag, säger Peres Owino i ett andetag.

Den typen av igenkänning finns inte för afrikanska amerikaner idag, menar hon. Men samtidigt konstaterar hon att allt fler tar sig ton och börjar bidra till att berätta den afrikanska historien.
– Man kan säga att det sker ett slags uppvaknande, att det är vårt ansvar att vara de som berättar vår historia. Ingen kan berätta de så passionerat som vi kan. När Steven McQueen gjorde Twelve years of slave berättar han vår historia, men vi måste göra det själva.

Kvinnor kommer att driva utvecklingen
Så för fyra år sedan, tillsammans med fyra väninnor, beslutade sig hon för att börja arbetet med Bound. Att initiativet kommer från fem kvinnor är hon inte ett dugg förvånade över. Att kvinnor kommer att driva utvecklingen åt, enligt henne, rätt håll är Peres Owino övertygad om. Filmen är, förutom enskilda människors berättelser och upplevelser, också en genomgång av den gemensamma historien och fokuserar på att hitta likheter snarar än skillnader.
– Det som var mest chockerande för mig under den här processen var hur lite vi vet om varandras historia. De förutfattade meningar afrikaner och afrikanska amerikaner har om varandra är baserade på hörsägen, liksom de bilder som vi ser i media och liknande. Den separation, som slavhandeln innebar, har inte slutat. Vi är fortfarande separerade, och vi måste hitta tillbaka till varandra.

För att afrikaner och afrikanska amerikaner ska finna varandra igen tror Peres Owino på samtalets styrka. Genom att afrikaner lyssnar till afrikanska amerikaners historia och afrikanska amerikaner lyssnar på afrikaner kan de gå vidare.
–– Det är egentligen det som är kärnan i Bound. Att vi är bundna till varandra.

Hon berättar hur många, när de lyssnade på andras historier, blev förolämpade.
– Men det som är bra med förolämpning är att det går över. Om man stannar i rummet och, trots att man känner sig förolämpad, fortsätter diskussionen genom att fråga varför? Då kommer något att förändras. Och det här är egentligen en mall som man kan använda i vilken typ av kulturell konflikt, shia och sunni, araber och judar, kvinnor och män, som helst. Vi måste sluta vara rädda för att vara i rummet, och ta diskussionen.

En plattform för diskussion
På lördag, i samband med att filmen visas under CinemAfricas filmfestival, tar Peres Owino samtalet till Sverige. I ett stort, öppet publiksamtal, lett av henne och med dussintals specialinbjudna gäster, kommer den svenska afrikanska diasporan diskuteras.
– Jag har inga förväntningar på lördagens diskussion. Jag kommer att vänta och se vad publiken behöver. För varje besökare är där för att de behöver något, så att det bästa är att luta sig tillbaka och låta den som vill börja samtalet få börja.

Klockan närmar sig elva på kvällen och det är dags att avsluta intervjun. Peres Owino ska få promenera ut i den regniga Stockholmsnatten. Under fredagen väntar fler intervjuer. Det är ett späckat schema innan flyget går vidare till nästa filmfestival. Vi hinner med en sista fråga. Har hon märkt någon gemensam reaktion bland dem som sett filmen.
– Jag har upplevt att det går som en suck av lättnad genom publiken. Men inte för att vi pratar om den problematiska relationen, utan snarare att det äntligen finns en plattform för diskussion kring vad slavhandeln har gjort med oss och den afrikanska gemenskapen. Och vad koloniseringen gjort med den afrikanska identiteten.

Text: Victoria Gillberg

Tip a Friend heading