Go to main navigation
När de dödar journalister

Foto: Silc Förlag

BOKTIPS

Ett krig utan vittnen när journalisterna dödats

Få journalister har rapporterat från kriget mellan regeringen och de tamilska Tigrarna i Sri Lanka. Antingen har de dödats eller blivit skrämda till tystnad. Journalisten Johan Mikaelsson berättar om det nedtystade kriget i en ny bok. 

Vad händer när de dödar journalister?

En effekt är att andra journalister blir skrämda och slutar skriva. I förlängningen blir hela samhällen tystade. Därför vet vi väldigt lite om vad som hände i kriget mellan regeringen och de tamilska Tigrarna i Sri Lanka.

Journalisten Johan Mikaelsson har följt händelserna i Sri Lanka och sett hur journalister dödats eller försvunnit när de kämpat för mänskliga rättigheter. Dåden har skett på båda sidor i kriget.

Om detta, liksom om kriget i stort har det varit tyst. Få utländska journalister fick möjlighet att se något som kunde rapporteras och få av de inhemska vågade skriva. Det blev ett krig utan vittnen.

Regeringen påstår att inga civila dödades under slutstriderna eller ”räddningsaktionen” som den kallades av regeringssidan. Samtidigt säger andra källor att tiotusentals civila, kanske fler, dödades när Tigrarna och den tamilska civilbefolkningen trängdes ihop på en smal kustremsa och utsattes för intensiv bombning.

Johan Mikaelsson har intervjuat vittnen till krigsbrott och journalister på bägge sidor i konflikten, liksom politiker och advokater. Han har besökt lokala tidningsredaktioner och intervjuat fredsobservatörer och exilaktivister men även högt uppsatta tjänstemän.

Han beskriver ett krig mellan två arméer även om myndigheterna kallar det ”terroristbekämpning”. Tigrarna sa sig slåss för tamilernas demokratiska rättigheter på ön, men trappade vartefter upp våldet och blev mer och mer hänsynslösa i sina metoder.

Johan Mikaelsson guidar läsaren genom konflikt, vapenvila, fredsförhandlingar och sedan ytterligare upptrappning fram till slutstriderna. Efter det fortsätter han att följa ”efter­krigs-­Sri Lanka”.

Boken är välskriven och ambitiöst upplagd och många röster får komma till tals. Den är personlig med insprängda ögonblicksbilder, till exempel seden att krossa kokosnötter i asfalten så att skalet splittras och att man får önska sig något. Ett litet minus för formen där författaren under olika tidsperioder skriver som om det var nutid. Det gör att man ibland har svårt att orientera sig tidsmässigt.

I slutet ger Johan Mikaelsson uttryck för ett nytt hopp för ”Den välsignade ön” som landets namn betyder på sanskrit. I januari i år röstades en ny president fram. Han deklarerade att yttrande-­ och pressfrihet ska återupprättas och att tidningar som blockerats öppnas igen.

Av: Agneta Sundgren

Tip a Friend heading