Go to main navigation
jenny-nordberg-bild.jpg

Jenny Nordberg. Foto: Anna Schori.

BOKTIPS

Viktigt om könsidentitet, sexualitet, reproduktion, heder och förtryck i Afghanistan

"De förklädda flickorna i Kabul" av Jenny Nordberg, undersökande journalist och författare, är ett inträngande försök att förstå livet och människorna i Afghanistan. Utifrån ett för utomstående okänt fenomen, kastar berättelsen och författarens funderingar ljus över frågor som rör könsidentitet, sexualitet, reproduktion, heder och kvinnoförtryck.

Azita har studerat vid universitetet i Kabul och är en av de första kvinnliga ledamöterna i parlamentet efter Talibanregimens fall. Jenny Nordberg skall just intervjua henne när Azitas ena dotter överraskande berättar att hon har tre systrar men att en av dem är utklädd till pojke. Luras de? Hur är det möjligt i ett land som Afghanistan där män och kvinnor särbehandlas inom precis alla områden? Men Azita förklarar utan omsvep att dotterns förvandling gett henne andrum från omgivningens skvaller att hon inte lyckats föda några söner, som är varje afghansk kvinnas främsta uppgift. Och dottern tycker det är fantastiskt att springa, skratta högt och titta på folk ute på gatorna. Något som är omöjligt för systrarna, som skolas in i sin framtida roll som undergivna, beslöjade kvinnor. Finns det fler flickor i Afghanistan som är utklädda till pojkar i byxor och kortklippt hår? Hur skall man förstå fenomenet?

Nu börjar ett spännande journalistiskt sökande efter fler bacha posh, som dessa flickor kallas i Afghanistan även om ingen pratar om dem. En del flickor kläs till pojkar för att rädda familjens heder, andra för att kunna arbeta och bidra till familjens försörjning. Ibland känner släktingar, grannar och lärare till maskeringen, eller så har de sina misstankar, men avslöjar varken flickan eller familjen.

Azitas make är påtagligt stolt över sin son, som egentligen är hans förklädda dotter. Hon ser ut som en pojke och rör sig som en pojke, resonerar han. Hur kan det vara så okomplicerat? Kan det vara så att jag är mer upptagen av frågan om kön än vad afghanerna är, funderar Nordberg.

Trots att berättelsen skildrar ett Afghanistan där skillnaderna mellan män och kvinnor är bråddjupa och där människor främst agerar utifrån starka traditioner och inte utifrån idéer om framtiden finns det en strimma ljus i mörkret. Azita och andra kvinnor kämpar i skymundan och i kladerfri klädsel för större frihet för landets kvinnor. Ett sådant sätt är att låta döttrarna vara bacha posh några år före puberteten. Det höjer ambitionsnivån och stärker självkänslan.

Text: Ann-Catrin Emanuelsson

Tip a Friend heading