Go to main navigation
Porträttbild på David Mohseni.

David Mohseni skildrar sin flykt, från Helmandprovinsen i Afghanistan till Dalarna, i novellen Eller sjunk i havet. Hans berättelse är en av fyra historier i novellserien om flykt som ges ut av Novellix i samarbete med Hallpressen.

Foto: Privat

kultur

"Jag tänkte att jag ville gå hem, men det gick inte"

Han var tio år när han flydde från krigets Afghanistan. Nu debuterar han som författare med ”Eller sjunk i havet”.
– Jag hoppas att min berättelse ger en förståelse för vad barn på flykt går igenom och hur svårt det är att ta sig till Sverige, berättar den nu 18-årige David Mohseni.

David Mohsenis flykt från byn i Helmandprovinsen i Afghanistan till Dalarna är en hjärtgripande historia där kriget ständigt är närvarande. Det är en skildring om överlevnad, om att lägga sitt liv i andra människors händer, såsom smugglare, och om att växa upp i en tillvaro som är konstant föränderlig. Hans berättelse "Eller sjunk i havet", är en av fyra historier om flykt i en novellserie som ges ut av förlaget Novellix i samarbete med Hallpressen. Den tar oss med genom Davids fyra år på flykt undan kriget. Våren 2017 romandebuterar han dessutom med ”Ligger Sverige i Iran?" på LL förlag.

Davids historia börjar en kväll när poliser och talibaner strider i byn och gevärskulor sätter eld på huset som familjen Mosheni lever i. David, som då är 10 år gammal, väcks av sin äldre bror som tar honom i handen och tillsammans springer de iväg för att rädda sina liv. Det kommer att ta nästan sex år innan David får reda på hur det gick för resten av familjen i Afghanistan, den där kvällen i byn.

Under flykten kommer han och hans bror Ali ifrån varandra och David tvingas klara sig på egen hand.

– Från dagen jag lämnade mitt hem så grät jag varje dag, jag grät tills jag kom till Iran. Jag tänkte att jag ville gå hem men det gick inte, det var för sent.

Med hjälp av två andra ungdomar lyckas han efter några veckor ta sig till huvudstaden Kabul efter att ha fått skjuts med en lastbil.

– Jag var nära på att dö där. Jag låg gömd 18 timmar i en låda under bilen, de andra två ungdomarna fick åka i lastbilen.

Därifrån tar han sig till Teheran där han blir kvar i tre år. Han bor i en källare hos en iranier som äger en snickerifabrik, och får sopa golven för att få mat för dagen.

– Jag skakar fortfarande när jag drömmer om den där källaren där jag sov på en liten matta. Det var fuktigt, taket var mörkt och svart. Jag var så ensam och rädd för mörkret att jag skakade hela nätterna.

Efter två år berättar han sanningen för sin chef, om flykten och hur han tappat bort sin bror.

– Först blev han arg för att jag inte berättat tidigare, men sen ville han hjälpa mig.

Snickerichefen gick till tidningen och berättade om David och lämnade ett telefonnummer, på så vis fick han kontakt med sin bror, som hade tagit sig till Sverige. David bestämde sig för att försöka ta sig dit, trots hans brors ord om att chansen att överleva resan var ungefär 50 procent.

– Jag kunde inte stanna i källaren längre. Antingen överlever jag resan eller så dör jag, det fanns inget alternativ, säger David.

Efter att en smugglare hämtat upp honom från källaren i Teheran börjar den hårda och farliga resan till Sverige via Iran, Turkiet och en gummibåtsfärd över havet till Grekland. Väl framme i Grekland, år 2011, tror David att han är i säkerhet, att resan är över, men ingen hjälp finns att få.

– Jag funderade ofta på att ta livet av mig under min flykt. I Kabul, i Iran, i Turkiet och i Grekland fanns tankarna där, men tanken på det är tabubelagt. Haram stoppade mig. 

Det tar lång tid innan David träffar på organisationen Arsis i Grekland som hjälper honom med boende, mat, kläder och framför allt ser till att han som 14-åring får möjlighet att flyga till Arlanda för att träffa sin bror igen. 

Fanns det inga vuxna som hjälpte dig under din väg till Grekland, du var ett barn?

Kriget var överallt, ingen brydde sig. Jag vet inte hur jag klarade mig, jag var fysiskt svagast av alla men jag överlevde…

Idag har David hunnit fylla 18 år, han bor i ett omgjort garage hos en svensk familj i Dalarna och hans bror Ali, bor några kilometer därifrån.

– Jag har flyttat från en källare in till ett garage, säger han och skrattar åt ironin.

Han går på gymnasiet, spelar fotboll och umgås med kompisar. Han funderar på att även skriva om sina erfarenheter i Sverige, efter att han kom hit, men ser först fram emot att novellen och den första romanen släpps. David har skrivit dagbok sedan han lärde sig att skriva på persiska i Iran och upplevelserna av flykten har inte varit lätta att skriva om, men det har varit viktigt för honom att få berätta sin historia.

– Jag hoppas att novellen och romanen gör så att folk får en förståelse för vad barn på flykt går igenom och hur svårt det är att ta sig till Sverige. 

Saknaden av familjen och kampen för ett bättre liv någon annanstans är central i hans berättelse, som också handlar om stort mod, överlevnad och om två bröder som kommer ifrån varandra för att slutligen återförenas på svensk mark.

 

­

Sara Charlotte Wahlström

Tip a Friend heading