Go to main navigation
Utrikesdepartementet

Foto: Åse Bengtsson Helin, Johan Resele

Granskare på Riksrevisionen träder fram:

"Bedrövlig hantering av pengar på UD"

Utrikesdepartementet har så dålig kontroll på sitt bistånd att de inte borde hantera några pengar. Det anser f.d. revisionsdirektör Mats Alentun som för första gången träder fram. Två gånger har han fått i uppdrag att granska UD:s bistånd, men båda gångerna har locket lagts på.

UD som ansvarar för cirka tolv miljarder om året av Sveriges bistånd, har aldrig blivit ordentligt granskat. Ändå pekar mycket på att biståndsinsatserna inte håller måttet. En så kallad förstudie, som läckte ut från Riksrevisionen 2010, slog till exempel fast att UD hade sämre kontroll på sina projekt än vad Sida hade.

Revisionsdirektör Mats Alentun var en av dem som arbetade fram Riksrevisionens förstudie. För första gången träder han nu fram och berättar om bristerna i regeringens eget bistånd och hur hans två granskningsförsök har stoppats.

Mats Alentun har en gedigen bakgrund inom offentlig revision och förvaltning. Bland annat har han arbetat på Sidas utvärderingsenhet, Riksrevisionen och på deras föregångare Riksrevisionsverket, RRV, samt på finansministerierna i Moçambique och i Tanzania.

Hans försök att utvärdera UD:s bistånd började redan 2008 när han arbetade på den biståndsgranskande myndigheten Sadev i Karlstad. Tillsammans med en kollega hade han fått i uppdrag av den dåvarande generaldirektören Lennart Wohlgemuth att genomföra en större utvärdering.

Men arbetet bromsades när Gunilla Törnqvist tillträdde som ny generaldirektör för Sadev i september 2008. Gunilla Törnqvist hade en bakgrund på UD, bland annat som departementsråd och chef för enheten för Global utveckling. I praktiken skulle en utvärdering ha inneburit att hon granskade sina gamla kolleger.

– Hon ansåg att detta var en alltför het potatis att börja sitt jobb på Sadev med och ville inte fullfölja den, säger Mats Alentun.

I stället värvades Mats Alentun till Riksrevisionen där de redan hade satt i gång en liknande studie av UD:s bistånd. Initiativtagare var riks-revisor Claes Norgren. Totalt var sex tjänstemän från Riks-revisionen involverade i det arbetet.

Under flera månader arbetade Mats Alentun och hans kolleger med en så kallad förstudie. Riksrevisorn Claes Norgren var mycket positiv till resultatet och föreslog bara några smärre ändringar vilka också gjordes.

I princip hade teamet grönt ljus att sätta i gång. Men de valde ändå att vänta in den nya riksrevisorn Gudrun Antemar som skulle tillträda i slutet av sommaren 2010. Det var hon som skulle få ge det formella godkännandet av studien.

Vid teamets första möte med den nya riksrevisorn hade hon inte läst förstudien och lät lite ointresserad, berättar Mats Alentun. Hon bad att få återkomma.

Vid det påföljande mötet, två veckor senare, förklarade riksrevisorn att det inte skulle bli någon studie. Enligt Mats Alentun var hennes argument svaga. Bland annat hävdade hon att Sadev redan hade gjort en studie av UD:s bistånd, vilket inte stämde. Däremot hade Sadev utvärderat UD:s så kallade multistrategi vilket var något helt annat.

Men det argument som verkligen fick Mats Alentun att höja på ögonbrynen var att den nya riksrevisorn tyckte att detta var en alltför politiskt känslig granskning. Hon påpekade också att 2010 var ett valår.

Enligt Mats Alentun hade riksrevisorn fattat sitt beslut med hänsyn till tjänstemännen på utrikesdepartementet och till regeringen, just sådana maktcentra som Riksrevisionen är satta att granska.

– Det var en otrolig besvikelse och hon vägrade att diskutera sitt beslut. Jag trodde inte det var sant. Vi var så oerhört väl förberedda, säger Mats Alentun.

Enligt Mats Alentun är det mycket känsligt att granska UD:s biståndsgivning eftersom den delvis har andra syften än att bekämpa fattigdomen. Detta bistånd kan användas som ett politiskt verktyg, till exempel för att närma sig en internationell organisation, bygga relationer eller för att knyta band med inflytelserika personer. Det kan till exempel handla om att ordna ett strategiskt seminarium eller ge ett bidrag till en FN-organisation där man vill få in svenska representanter.
På grund av det politiska fokuset gör inte UD sitt förarbete på samma grundliga sätt som till exempel Sida, menar Mats Alentun. Detta är problematiskt eftersom handläggarna då löper en risk att missa viktiga saker i sin beredning, till exempel att revisioner ska göras eller att man ska beakta genderfrågor.

Dokumentationen av projekten lämnar också mycket övrigt att önska, menar Mats Alentun. Viktiga handlingar förvaras på fel plats eller saknas helt.

– Många beslut fattas muntligen och är därför omöjliga att spåra. Allt som har med administration att göra har låg status på UD och de märks tydligt, säger han.

Hur motiverar då riksrevisor Gudrun Antemar sitt beslut att stoppa granskningen av UD:s bistånd? I oktober 2010 fick hon frågan i SVT:s Rapport. Hon sade då att hon var nöjd med förstudien men ville avvakta med en eventuell granskning.

Nu har det gått två och ett halvt år och ingen ny granskning av UD är påbörjad. Sedan Gudrun Antemar tillträdde har hon över huvud taget inte initierat någon granskning av biståndet, trots att det är ett av hennes områden.

I dag hävdar hon att en studie av UD:s biståndshantering är rättsligt komplicerad och att det är orsaken till att den inte har kommit i gång. Riksrevisionen granskar hur staten genomför sin verksamhet med utgångspunkt i riksdagens beslut.

– Det vi inte får granska är statsrådens tjänsteutövning. Det gör KU, säger hon.

Gudrun Antemar säger att hon nu har funderat över granskningen och att hon har stämt av frågeställningarna med konstitutionsutskottets kansli för att klargöra vem som ska granska vad. I dag tror hon att studien går att genomföra, men hon har inte satt i gång något arbete.

– Våra granskningar slutar med att vi ger rekommendationer. Vi granskar hur man arbetar och hur man borde göra i stället. Varken granskningen eller rekommendationen får hamna i politiken, säger hon.

Så tog du politiska hänsyn när du stoppade granskningen?

– Nej jag har aldrig tagit politisk hänsyn, jag är tjänsteman. Det viktiga är att man gör den rättsliga analysen och den var inte gjord i förstudien, säger hon.

Gudrun Antemar säger också att hon valt att prioritera andra områden än just biståndet under sin tid som riksrevisor. Hon har bara utrymme att göra tio granskningar om året och Riksrevisionen hade redan genomfört granskningar av Sidas bistånd innan hon började.

Mats Alentun anser inte att detta håller som förklaring. Han menar att det i ett tidigt skede var glasklart att Riksrevisionen hade mandat att genomföra sitt arbete. Detta framgick tydligt av ett tidigare utlåtande från konstitutionsutskottet som han försökte visa för Gudrun Antemar.


Mats Alentun anser att det är beklagligt att UD:s biståndsförvaltning fortfarande inte har granskats ordentligt. Under de perioder han studerade departementet som anställd på Riksrevisionen och på Sadev såg han mycket stora brister.

– Hanteringen av pengar var bedrövlig. Frågan är om UD ska syssla med bistånd över huvud taget. De är inte rustade för det, säger Mats Alentun.

Nils Resare

Fakta:
UD ansvarar för ungefär tolv miljarder om året av Sveriges bistånd. Främst går pengarna till stora multilaterala givare som Världsbanken, FN och olika regionala investeringsbanker. Men här finns också små stöd till enskilda organisationer och olika seminarier. Det totala antalet mottagare är om-kring 150 stycken.

 

Återkommande kritik mot UD:s bistånd

OmVärlden har sammanställt de senaste årens försök att granska Regeringskansliet och UD.

2001: Riksdagens revisorer gör en övergripande granskning av de pengar som regeringen disponerar. Bland annat kommer de fram till att beslutsunderlagen måste bli bättre och att kraven på redovisning och revision bör öka. Konstitutionsutskottet ställer sig senare bakom revisorernas förslag.

2006: Dåvarande utrikesrådet Jan Cedergren gör en intern granskning av Sveriges multilaterala samarbete. Han kom bland annat fram till att UD:s personal inte klarade av att hantera de stora bidragen till FN, Världsbanken och andra multilaterala organisationer. Kunskapen hos personalen är för dålig och handläggare hanterar alltför mycket pengar. Förslaget ledde till att UD skrev den så kallade multistrategin. Året efter gjorde UD också ett försök att betygsätta de multilaterala organisationerna, men det avbröts senare.

2008: Konsultföretaget Ramböll Management genomför en översyn av UD:s bidragshantering. Ramböll fann bland annat att det ofta saknas ekonomiska redovisningar och verksamhetsrapporter. Kontrollen av uppgifter inför beslut fungerade inte och uppföljningen av projekten anses vara för dålig.

2008: Konsultbolaget Capgemeni genomför en studie av hur UD följer sitt regelverk. Deras sammanfattande bedömning är att ”verksamheten uppvisar stora brister i möjligheten att tillämpa och säkerställa efterlevnaden av gällande regler inom Utrikesförvaltningen”.

2008: På uppdrag av regeringen gör Sadev en granskning av hur korruption förebyggs i biståndet. Bland annat slår man fast att UD:s regelverk är otillräckligt och svagt i jämförelse med motsvarande regelverk på Sida.

2008: Sadev startar en granskning av UD:s biståndshantering men den stoppas när Gunilla Thörnqvist tillträder som generaldirektör.

2010: Sadev genomför en utvärdering av UD:s multistrategi. Uppdraget kommer från regeringen.

2010: Riksrevisionen genomför förstudien ”Har Utrikesdepartementet en effektiv hantering av bidragen från biståndsanslagen?”

2011: Riksdagsledamoten Monica Green (S) begär att konstitutionsutskottet granskar UD:s hantering av biståndsanslagen med utgångspunkt i Riksrevi-sionens förstudie.

2011: Konstitutionsutskottet begär svar på några frågor från UD men kan inte se att något konstitutionellt fel har begåtts i samband med att Riksrevisionen stoppade granskning av UD.

Nils Resare

Tip a Friend heading