Go to main navigation
Luis Larrea

Luis Larrea, personal- och metodhandläggare Svalorna Latinamerika.

Foto: Åse Bengtsson Helin

Briefing

Behövs mångfald i biståndsbranschen?

I många branscher diskuteras behovet av mångfald allt intensivare. Bristen på anställda med olika etnisk bakgrund ses som ett allvarligt problem inom myndigheter, medier och landets politiska organisationer. OmVärlden har tagit en titt på biståndsbranschen – där arbetet i stor utsträckning riktar sig till andra länder.

Frågan om etnisk mångfald i den här branschen är jätteviktig eftersom det handlar om organisationer som jobbar med olika kulturer, säger Luis Larrea på Svalorna Latinamerika. På lokalkontoren ute i världen är det vanligt att svenska biståndsorganisationer anställer personer med ursprung i partnerlandet. Men hur ser det ut i Sverige?

OmVärldens medarbetare har under en längre tid noterat att det vid seminarier, debatter och andra aktiviteter som rör utvecklingsfrågor övervägande deltar människor med en liknande bakgrund. Bland representanterna för biståndsorganisationerna ser vi få med utländsk bakgrund som är verksamma i Sverige. Detta trots att majoriteten av organisationerna har en verksamhet helt inriktad mot andra länder – ofta länder från vilka Sverige har invandring. Är detta väsentligt? Har etnisk mångfald över huvud taget någon betydelse i biståndsbranschen?

På Svalorna Latinamerikas kansli på Götgatan i Stockholm sitter Luis Larrea. Han är personal- och metodhandläggare för organisationen och den enda av fem anställda på kontoret i Sverige med utländsk bakgrund. Enligt honom är det en viktig fråga.

– Om man jobbar i en bransch som till största delen har kontakt med andra kulturer, då måste man också hitta olika sätt att närma sig dem. Det fungerar inte att ha en organisation där det jobbar 100 procent svenskar.

– Ett svenskt företag som investerar i Kina bjuder hit några kineser för att lära sig mer om deras kultur och hur man gör affärer med dem. Vad är de osynliga koderna som gör att de bättre kan köpa och sälja? Det är något som borde göras mer i biståndsbranschen.

Han hoppas att mångfaldsfrågan kan få större utrymme framöver.

 – Det hade varit positivt om frågan kunde diskuteras.

Några kvarter bort från Svalorna ligger Forum syds huvudkontor. Där arbetar Anna Albinsson som enhetschef för HR, IT och administration.

Hon berättar att Forum syd tidigare huvudsakligen hade svensk personal både på kontoret i Stockholm och på landkontoren runt om i världen. I dag är all personal lokalanställd, utom en person som avslutar sitt uppdrag i maj.

– Numera är det inte vi här i Stockholm som planerar Forum syds långsiktiga verksamhet, det gör vi tillsammans med våra landkontor, säger Anna Albinsson.

När hon kom till Forum syd från en annan större svensk biståndsorganisation för två år sedan blev hon positivt överraskad av att det var så många anställda som hade en annan etnisk bakgrund än den svenska.

– Vi får in så otroligt många ansökningar, väldigt många kvalificerade, och det som varit avgörande många gånger är att man har en koppling till det land eller den region man ska arbeta med, säger Anna Albinsson.

Hon anser att för att lyckas i sitt mångfaldsarbete måste organisationer se de verkliga fördelarna – så att det inte bara är något de arbetar med för att de borde, eller för att det ser bra ut. Själv tror hon på en ”jäkligt medveten rekrytering”.

 – Man gillar vissa så himla mycket för att man är lika. När man är i slutskedet av en rekrytering måste man tänka efter, vad är det jag lockas av med den här personen? Den där personen som är mest olik mig, som jag kanske till och med irriterar mig på, kan vara den som tillför mest till organisationen, säger Anna Albinsson.

Maria Chowdhury är verksamhetsansvarig för den ideella medlemsorganisationen Mine, Etnisk mångfald i näringslivet, med bas i Malmö. Nyligen var hon med och skrev boken Vitt skilda möjligheter – makt, normer och arbetsplatskultur.

– Representativitet är jätteviktigt. Som tumregel kan man tänka att organisationen ska spegla samhället vi lever i, säger hon.

Samtidigt understryker hon att en person inte alltid ska behöva representera en viss grupp. I sin utåtriktade verksamhet kan organisationer fundera på vilka signaler man sänder ut. Vilka bilder man använder till hemsidan eller till sitt informationsmaterial. Om alla kan känna igen sig. Men framför allt anser Maria Chowdhury att det handlar om att rekryteraren måste vara uppmärksam.

– Systemet sitter hårt fast i samhällsstrukturen, säger hon.

Sigrid Petersson

Läs mer: Forskaren Maria Eriksson Baaz: "Man missar värdefull kunskap"

”Personer med utländsk bakgrund definieras som personer som är utrikes födda, eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. Personer med svensk bakgrund definieras som personer som är födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar eller en inrikes född och en utrikes född förälder.” År 2011 hade 1857549 personer i Sverige utländsk bakgrund. Det motsvarar 19,6 procent av landets befolkning. Samma år hade 14,1 procent utländsk bakgrund av statens anställda och året innan var motsvarande siffra 16,5 procent för landets förvärvsarbetande. Källa: Statistiska centralbyrån, Arbetsgivarverket.

Tip a Friend heading