Go to main navigation

Sri Lanka

Fortfarande hjälpbehov i norr

Sedan kriget tog slut i Sri Lanka har stora ekonomiska framsteg gjorts. Sjukhus, järnvägar och motorvägar har byggts i snabb takt. Nyligen fick landet beteckningen låg-medelinkomstland av Världsbanken. Men trots framgångarna återstår stora problem i delar av landet, främst i den forna krigszonen i norr. Världsbankens nya klassificering begränsar också tillgången till humanitärt bistånd till dessa områden.

Efter inbördeskrigets slut i Sri Lanka har det genomförts massiva satsningar på infrastrukturen i landets norra delar. Samtidigt är behovet av humanitärt bistånd stort i den forna krigszonen. Arbetet för återuppbyggnad och rehabilitering har försvårats av att Sri Lanka förra året klassades som ett låg-medelinkomstland av Världsbanken.

Tågen har återigen, efter nära 25 år, börjat rulla genom den krigshärjade staden Kilinochchi. Sinngamuththu Jesudasan, 62, är en av dem som vid flera tillfällen funnits bland åskådarna. Han är inte ensam, tågen har lockat mycket folk varje gång de susat förbi. Senast Jesudasan såg tåg på spåret i Kilinochchi var någon gång i slutet på 1980-talet.

- Det är imponerande, inte sant, säger han när ett av de blå tågen passerar.

Järnvägsspåret är en del av regeringens satsning på infrastrukturutveckling. Sedan inbördeskrigets slut 2009 har motsvarande över 20 miljarder kronor från centralbanken satsats på infrastruktur.

Förändringarna är synliga för alla. Genom Nordprovinsen sträcker sig nu en sexfilig motorväg, något helt annat än den gropiga och dammiga väg som fanns här förr. Nya sjukhus har byggts, samt nya elnät och nya banker.

En undersökning gjord av FN:s flyktingkommissariat UNHCR och en studie gjord i juni av FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, Ocha, bekräftar att det skett imponerande framsteg inom infrastrukturutvecklingen i den tidigare krigszonen. FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, uttryckte samma uppfattning när hon besökte regionen i augusti.

Men under ytan är fortfarande arbetslösheten, fattigdomen, skulder och den bristande tillgången på livsmedel stora problem. Det har byggts nya vägar, men de verkar inte ha fört med sig nya rikedomar. Trots den stora användningen av utvecklingsbistånd har landet fått kämpa för att kunna bekosta humanitärt arbete i den forna krigszonen. Sedan 2010 har flera vädjanden gått ut om att det saknas motsvarande 2,8 miljarder kronor för arbete i regionen. FN gör just nu en ny bedömning av behovet i området, enligt personal vid Ocha.

- Det blir allt tuffare för regeringen att söka utvecklingsstöd. Regeringen bör handla klokt med utvecklingsmedel och också undersöka sätt att öka skatteintäkterna för att få mer av egna medel, säger Anushka Wijesinha, ekonom vid Institute of Policy Studies i Sri Lanka.

Landets ekonomiska tillväxt har lett till ett minskat bistånd. I början av 2012 fick Sri Lanka beteckningen låg-medelinkomstland av Världsbanken, vilket begränsat tillgången till humanitärt bistånd, samt försvårat arbetet för återuppbyggnad och rehabilitering, enligt Ocha.

Flera regioner är också drabbade av extrem fattigdom. UNHCR genomförde en undersökning och intervjuade 917 familjer som återvänt till de sex nordliga distrikten sedan krigsslutet. Den visade att endast nio procent hade regelbundna löner. Över 55 procent av familjerna sa att de arbetade illegalt och över 43 procent uppgav att de hade en månadsinkomst på 250 kronor i månaden - mindre än en sjättedel av den genomsnittliga månadsinkomsten i landet. Dessutom uppgav 47 procent av de tillfrågade hushållen att de hade en skuldsättning på motsvarande 5 000 kronor eller mer.

- Frågan om bistånd är definitivt en av de viktigaste att ta itu med i förhållande till alla flyktingar. Biståndet har spelat en viktig roll i det humanitära arbetet och nu är det regeringens uppgift att fylla tomrummet, säger Mirak Raheem, som gjort en omfattande studie av krigets efterverkningar i Sri Lanka.

Amantha Perera/IPS

Tip a Friend heading