Go to main navigation
Försäljningen av Jas Gripen har kantats av misstankar om mutor, bland annat i Syd Afrika, Tjeckien, Ungern och Österrike - men hittills har ingen fällts.

Försäljningen av Jas Gripen har kantats av misstankar om mutor, bland annat i Syd Afrika, Tjeckien, Ungern och Österrike - men hittills har ingen fällts.

Foto: Jeppe Gustavsson / Scanpix

Vapen Export

Jas-affären tar ny fart

Sverige har jämfört med många andra länder en relativt tam lagstiftning mot korruption. Christer van der Kwast, före detta chef på Riksen-heten mot korruption, ifråga- sätter regelverket – och undrar över varför varken medierna eller politiker tycks vilja diskutera misstänkta mutor i samband med försäljningen av Jas Gripen. En ny bok väcker liv i Sveriges Jas-affär med Sydafrika och Saab har polisanmälts igen. Om brott har begåtts kan de statliga garantierna bakom mångmiljardaffären ifrågasättas, enligt Exportkreditnämnden.

Flera av de inblandade i Sveriges Jas-affär med Sydafrika önskar säkert att historien ska falla i glömska. Åtminstone de delar av den som handlar om misstänkta mutor.

För den som vill glömma har det gångna året sett ljust ut. Den svenska åklagaren Christer van der Kwast lade ned sin förundersökning om
korruption förra sommaren. Och i vintras slutade en gigantisk brittisk utredning med att Jas-tillverkaren Saabs partner BAE erkände några mindre brott och fick betala rekordsumman 3,7 miljarder kronor i skadestånd – medan åtalet om korruption lades ned. Trots att det brittiska Serious Fraud Office (SFO) efter sex års arbete kunde visa att dolda betalningar på hundratals miljoner kronor skett till ”agenter” från bolag knutna till Jas-affären – betalningar som bolagen inte kunde förklara för polisen.

Det skriver journalisten Nils Resare i sin bok ”Mutor, makt och bistånd. Jas och Sydafrikaaffären”.

I boken finns också uppgifter om misstänkta betalningar från Sanip – ett helägt dotterbolag till Saab – till en syd-afrikansk affärsman vid namn Fana Hlongwane, som var rådgivare till landets försvarsminister. Christer van der Kwast, som var chef på Riksenheten mot korruption, lade ned sin förundersökning trots att han misstänkte att brott hade begåtts. Han såg ingen framkomlig väg till en fällande dom i en svensk domstol.

Han hade fått mycket små resurser till sitt förfogande i utredningen, vilket Sverige fått skarp kritik för av bland andra OECD. Och mutbrott har – eller hade – en preskriptionstid på fem år i Sverige, så de misstänkta brotten blev snabbt preskriberade.

En betalning från Sanip till Fana Hlongwane finns registrerad så sent som i augusti 2006. Den står i fokus för en ny polisanmälan mot Saab för mutbrott som lämnats in av organisationerna Diakonia, Kristna Fredsrörelsen och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

År 2004 ändrades den svenska preskriptionstiden från fem till tio år för givande av muta (för mottagande av muta var den tio år redan innan). Så man kan tycka att en i sammanhanget så trivial faktor som tiden inte borde spela en avgörande roll den här gången.

Christer van der Kwast, som numera är pensionär, har ändå svårt att se att den nya anmälan skulle leda till några konsekvenser för Saab. Han tror att det behövs mycket konkreta nya uppgifter som förändrar bevisläget för att förundersökningen ska återupptas. Han tycker dock att det finns frågor som borde kunna leda till en mer djupgående diskussion kring om regelverket är tillräckligt för att motverka allvarlig korruption i det internationella näringslivet.

– Att det industriella ”flaggskeppet” Jas Gripen säkerligen har sålts och leasats med hjälp av mutor är tydligen ett ämne som vare sig media eller politiker tycks vilja ta i, med några få undantag. Fundera gärna på orsaken, säger han.

Jämfört med många andra länder har Sverige en ganska tam lagstiftning på det här området, anser Jan Cedergren, som i många år arbetat med bistånd såväl på Sida som inom FN och OECD. När Sydafrikas vapen-affär var aktuell var han utrikesråd på UD. Jan Cedergren tror att det finns en bild av att svenska politiker och företag beter sig annorlunda – mer korrekt – än andra.

– Jag tror att vår lagstiftning sackar efter därför att vi tror att sådant här inte händer i Sverige. Men den här historien visar ju att vi är lika goda kålsupare som alla andra, och att man var beredd att gå oerhört långt för att sälja Jas eftersom det kostat så enormt mycket pengar, säger han efter att ha läst ”Mutor, makt och bistånd”.

Sverige vill gärna sälja Jas till fler länder. I dag pågår förhandlingar med bland andra Brasilien och Indien. Bulgarien har fått en svensk offert, och Schweiz har ett stort flyg-plansinköp planerat.

OmVärlden frågade försvarsminister Sten Tolgfors hur han ser på den nya polisanmälan mot Saab. Ministern vill inte kommentera polisanmälan eller några frågor om misstänkta oegentligheter kring Jasförsäljningen till Sydafrika. Det är helt och hållet den dåvarande regeringens sak att uttala sig om, säger han.

– Skulle något sådant förekomma i vår tid så skulle det ju få väldigt allvarliga konsekvenser.

Sten Tolgfors påpekar att när det gäller Sydafrika-affären så har han sett många anklagelser om korruption, men inte några fällande domar. Vad gör regeringen i dag, för att försäkra sig om att det inte ska förekomma oegentligheter i de kommande affärerna?

– Vad vi kan göra är att sända en oerhört tydlig politisk signal att detta inte får förekomma. Och de budskap jag får från industrin är att de delar den uppfattningen till fullo, säger Sten Tolgfors.

Den dåvarande regeringen vill inte heller prata om Jas-affären. Göran Persson, som var statsminister under åren kring affären, vill inte tala med OmVärlden över huvud taget, trots ett flertal försök.

När det gäller exportaffärer kan staten även ha rollen som finansiell garant. Ett svenskt företag kan få en slags försäkring genom den statliga myndigheten Exportkreditnämnden, EKN, som träder in om säljaren i slutändan inte skulle få betalt av sina utländska köpare.

I Jas-affären med Sydafrika ställdes garantin ut av EKN:s brittiska motsvarighet Export Credit Guarantee Department, ECGD. EKN i sin tur återförsäkrade ECGD:s garanti, som i det här fallet gavs till en bank som lånade ut pengar till Syd-afrika.  

– Det kan vara många lager av riskhantering i ett sådant stort upplägg, förklarar EKN:s informationschef Beatrice Arnesson.

EKN ska självklart inte delta i affärer med risk för korruption, säger hon. Precis efter Jas-affären ändrades ansökan om garantier för att ytterligare minska sådana risker.

– I dag måste man kryssa i att man garanterar att det inte ska förekomma mutor när man ansöker om EKN-garantier, och att man är medveten om att korruption är olagligt, säger Beatrice Arnesson.

Sedan kryssrutan om korruption tillkom på ansökningsblanketterna finns en formell klausul i EKN:s  garantier om att de blir ogiltiga om det senare visar sig att det har förekommit mutor. Under arbetet som föregår en garanti kan en misstanke om oegentligheter leda till att processen stoppas i väntan på en utredning. Men när en garanti väl är utställd så krävs det en fällande dom i en domstol.

Upplägget för den garanti som berör Jas-affären slogs alltså fast strax innan EKN införde kryssen och den formella klausulen om korruption. Beatrice Arnesson vill inte spekulera i huruvida garantierna skulle kunna vara i riskzonen, även om den nya polisanmälan mot Saab skulle leda fram till en fällande dom.

– Det känns alltför hypotetiskt. Men korruption är ju olagligt, oavsett klausul. I en affär med korruption kan avtal och finansiering ifrågasättas, säger hon.

Vad den nya polisanmälan eventuellt kan leda till är för tidigt att sia om, meddelar Christer van der Kwasts efterträdare, överåklagare Gunnar Stetler, på mobiltelefon, cyklandes genom ett regnigt Stockholm.

Han nämner den utredning som nyligen kommit om förslag till ny lagstiftning om mutbrott. Bland annat beskriver den förslag om att företag ska kunna dömas för ”vårdslös finansiering” eller ”oaktsam medverkan till mutbrott”.

– Det handlar just om att svenska företag inte ska kunna betala stora summor pengar till utländska företag och sedan hävda att de inte förstod någonting, säger Gunnar Stetler.

Jan Cedergren påpekar att det faktiskt alltid krävs två parter för att det ska förekomma korruption.

– Och det är oftast den andra parten som får skit, medan vi som mutar slipper undan.

 

Anna Pettersson

Tip a Friend heading