Go to main navigation
Sydafrika

Foto: Mike Hutchings/Reuters/Scanpix

Sydafrika

Sverige körde över Sydafrika

Sveriges bistånd till Sydafrika syftar främst till att stärka svensk export och svenska ekonomiska intressen – inte bekämpa fattigdomen. Det ansåg den sydafrikanska regeringen när Sverige presenterade sin nya biståndsstrategi 2009. Men trots deras protester drev Sverige igenom strategin.

I mitten på 2000-talet ville Sverige avveckla biståndet till Sydafrika eftersom medelinkomstnivån inte längre var så låg att landet kvalificerade sig för stöd från Sverige. Men i stället för att lämna Sydafrika införde Sverige så kallad aktörssamverkan som bland annat innebar att svenska Exportrådet i Sydafrika skulle hantera en del av biståndsbudgeten.

OmVärlden kan nu avslöja att detta gick tvärt emot den sydafrikanska regeringens vilja. Enligt den tidigare utvecklingschefen på Sydafrikas finansdepartement, Shaheed Rajie, ville Sydafrika att Sverige, liksom andra biståndsgivare, skulle fortsätta stödja de fattigdomsminskande insatser som redan genomfördes i landet.

Men Sverige brydde sig inte om detta utan valde att köra över Sydafrika. När den nya landstrategin presenterades 2009 innehöll den nästan inga anpassningar till sydafrikanernas önskemål. Därmed bröt Sverige mot de internationella överrenskommelser som går ut på att givarländerna ska genomföra biståndsinsatser i samverkan med mottagarlandet.

– Min syn på det hela var att strategin inte följde Parisdeklarationens överenskommelse om att mottagarlandet ska vara med och avgöra vad givarna ska satsa på, säger Shaheed Rajie.

Enligt Sydafrika var de svenska insatserna i landstrategin i hög grad till för att gynna svenska intressen, inte i första hand för att bekämpa fattigdomen. Detta gällde särskilt det stöd som kanaliserades via Exportrådet i Sydafrika.

– Jag sade åt svenskarna att ni utvecklar bundet bistånd i Sydafrika, säger Shaheed Rajie.

Den sydafrikanske biståndskonsulten Chris Albertyn, som har utvärderat det svenska Sydafrikabiståndet, delar uppfattningen att den svenska landstrategin var bundet till svenska intressen. Enligt honom fanns det en stor irritation i den sydafrikanska regeringen över de insatser som svenskarna ville införa.

– I Sydafrika fanns en mycket tydlig uppfattning om att dessa insatser inte skulle ha någon fattigdomsminskande effekt, säger han.

Under en period var relationerna mellan Sverige och Sydafrika ordentligt frostiga på grund av biståndsstrategin. Men till sist valde ändå Sydafrika att låta den passera. Enligt Chris Albertyn berodde det dels på att den svenska insatsen var ganska liten och att Sydafrika inte ville äventyra de diplomatiska relationerna till Sverige. Däremot förklarade sydafrikanerna tydligt att det svenska stödet var ett slöseri med pengar och resurser.

I dag finns det många oklarheter kring varför Sverige så envetet ville genomdriva landstrategin i Sydafrika. Enligt OmVärldens källor var det den politiska ledningen på UD som detaljbestämde flera av de formuleringar som finns i strategin. OmVärlden har gjort upprepade försök att få detta bekräftat av biståndsminister Gunilla Carlsson men utan att få något svar.

Den politiska ledningen på UD tycks även ha kört över flera experter på Sida och UD under arbetet med strategin. Källor på UD berättar för OmVärlden att regeringen till exempel valde att helt bortse från en utvärdering som hade visat på stora brister i Exportrådets tidigare biståndsinsatser i Sydafrika.

Enligt Johan Brisman, som ledde den oberoende expertgrupp som gjorde utvärderingen, var inte Exportrådet rustat för att förmedla bistånd. Ingen i personalen hade tidigare arbetat med detta.

– Det sköttes väldigt illa och pengarna gav ytterst begränsade resultat, säger han.

Men trots att UD hade tagit del av Brismans utvärdering slog de fast att Exportrådet skulle vara en av tre svenska biståndsförmedlare i Sydafrika. I strategin skrev man till och med in att Sida varje år skulle ge ett minimibelopp på 10 miljoner kronor till Exportrådets biståndsprojekt. Någon liknande formulering om en miniminivå till en bestämd aktör finns inte i någon annan svensk landstrategi.

Enligt Johan Brisman handlade mycket av Exportrådets verksamhet i Sydafrika om att göra det lättare för svenska företag att göra affärer i landet. Genom att utbilda svarta personer kunde man till exempel hjälpa de svenska företagen att kringgå Sydafrikas strikta regler för att stärka de svartas deltagande i näringslivet, så kallat Black Economic Empowerment.

I landstrategin slog regeringen också fast att Sida skulle hjälpa Exportrådet med utformningen av deras ansökningar till Sida för biståndsprojekten. Någon sådan formulering finns inte heller i någon annan samarbetsstrategi.

Enligt Johan Brisman är detta en mycket bekymmersam formulering eftersom Sida också har uppgiften att granska och utvärdera Exportrådets ansökningar.

– Sida får en väldigt konstig roll. Normalt ger inte Sida något stöd till organisationer som inte är kompetenta att skriva sina egna ansökningar. Här blir Sida medskyldigt till att hoppa i säng med en organisation som inte är rustad för sin roll, säger han.

Även Sida tycker att formuleringarna i landstrategin är svåra att leva upp till. Av den anledningen skrev myndigheten nyligen till regeringen och begärde att minimibeloppet skulle tas bort och att de inte längre skulle behöva hjälpa Exportrådet vid ansökningsförfarandet.

I oktober 2011 svarade regeringen. Den gick med på att stryka miniminivån till Exportrådet, däremot skulle Sida även fortsättningsvis hjälpa Exportrådet med ansökningarna.

Ingen på UD har muntligen velat uttala sig om kritiken mot den svenska Sydafrikastrategin. Först efter flera påstötningar fick OmVärlden ett skriftligt svar från Anders Hagelberg, som var chef för UD:s Afrikaenhet under tiden landstrategin arbetades fram.

Enligt Anders Hagelberg var Sydafrikas reaktion på den svenska strategin positiv ”även om begreppet aktörssamverkan var en nyhet som först behövde tränga ner”. Anders Hagelberg skriver också att han grundligt gick igenom strategin med sydafrikanerna våren 2010 och beskriver det då som att de hade en ”något försiktig hållning”.

Att Exportrådet skulle få ett årligt anslag på minst 10 miljoner kronor förklarar Anders Hagelberg så här: ”Genom att ange en miniminivå indikerades att Exportrådets roll förväntades bli betydande. Det gav också regeringen en försäkran om att Exportrådet skulle verka för att få igång aktörssamverkan med Sydafrika”.

Vilken hänsyn tog regeringen till den utvärdering som just gjorts av Sydafrikabiståndet när ni beslutade om strategin?

”Utgångspunkten var att Sverige inte skulle fortsätta med traditionellt bistånd i Sydafrika utan i en övergångsperiod bedriva aktörssamverkan. Detta var i linje med regeringens landfokusering”, skriver Anders Hagelberg.

Nils Resare

Fotnot: Sverige har i flera internationella sammanhang förbundit sig att inte använda bundet bistånd, bland annat i EU och i OECD/DAC.

Sveriges bistånd i Sydafrika

Sedan 2009 domineras biståndet till Sydafrika av så kallat selektivt samarbete som uppgår till 90 miljoner kronor per år. De centrala aktörerna är: Exportrådet, Rikspolisstyrelsen och Folke Bernadotte-akademin. Vid sidan av detta finns även satsningar på att motverka HIV/Aids.

Tip a Friend heading